mspbubblet

dHej på er alla ni bloggläsare där ute som av en eller annan anledning klickat er in just hit till min lilla blogg idag. Solen skiner ute men det är fortfarande kallt i luften och inte samma värme som det var häromdagen. Någon natt hade det visst varit ända ner mot nollgradigt men jag tillhör ju den sorten som bara tycker det är skönt om det inte blir för varmt. Det tycker nog faktiskt även lilla Theodor men jag brukar ju byta vatten på honom ett par extra gånger om det behövs när det blir sådär varmt också drar jag ner persiennerna eller öppnar fönstret i köket så hitills har jag inte haft något guldkorn med värmeslag& jag hoppas att jag får slippa det även framöver.Fast nu var det ju inte tänkt att Theodor skulle ta upp hela inlägget idag även om det är väldigt lätt hänt att det blir så vissa dagar. Nej jag hade tänkt skriva om en liten reflektion som kom över mig istället nu då jag gick ut på en liten promenad till kiosken här på den övre delen av staden att något kändes konstigt och väldigt fel.Kom genast på vad det var...det var ju alldeles tyst och inte en mås i sikte. Annars är jag ju mer van vid att behöva ducka så här års, men nu syntes de inte till någonstans. Undrar om kommunen tagit fram en ny taktik för att skrämma iväg dem för nog brukar de annars lära sig att de där rovfåglarna som sätts upp är ofarliga?

Hur som helst så tycker jag faktiskt att det här är trist och jag saknar att höra dem skrika morgon/kväll för inte kan de ha häckat färsigt redan? Nej vi brukar ju alltid och har haft ett par boendes på taket här de två-tre senaste åren och de kom ju tillbaka i våras. Så var tog de då vägen visserligen så kan något ha hänt med den ena av dem för den andra gick själv ett tag innan den också försvann..och jag som hade hoppas på att de skulle få lyckas med en kull efter två års otur där de blivit av med ungarna. Men icke sa nicke som det verkar, men det brukar ju finnas andra par på taken runt i kring...och jag tycker det känns märkligt men det kanske beror på att vi i huset blivit så väldigt vana då vi haft dem som grannar & de har aldrig vållat oss några bekymmer annat än under häckningsperioden då man fått springa galtopp in och inte kunnat använda uteplatsen på bakgården men det har ju ändå varit något som vi grannar har accepterat och funnit oss i när vi lärt oss leva med dem som grannar. Så nu känns det på något sätt allt för tomt och tyst när man är van att ha dem utanför fönstret och fiskmåsarna är faktiskt snälla trots sin taktik att vara aggressiva försvarare av bon och ungar .För de har hyffset att varna innan de dyker på någon, det gör ju inte alltid tex tärnorna som dyker mer rätt på men man kan ju förstå det med då de bara försvarar sin familj. För även den enklaste fågel har många sidor det är något som fiskmåsarna har visat för mig.