Hejsan!
Hallojsan på er alla ni läsare där ute som klickat er in hit idag till min lilla blogg. Idag är det mer grått väder ute och råkallt i luften. Så nej det känns fortfarande inte som om våren/försommaren vore här riktigt. Fast det har visst varit minusgrader i natt också så temperaturen har nog inte hunnit stabilisera sig riktigt än och det märks. Det bästa igår var ändå att få se gluttsnäppan som visst spritt sig ända hit ner till den norrländska kusten från fjällen. Samtidigt så har vi ju också fått nötkråkan från Sibirien som slagit sig ner. Jo det händer en hel del intressanta saker i naturen med arter från både norr och söder som flyttar in och gör det här till sitt nya hem. Sedan är det ju något alldeles extra när man får uppleva dem själv. Fast en annan del har jag svårt att förstå och det är den biten med till exempel mandarinanden. Det är ingen inhemsk art eller ens en fågel som har hittat hit på egna vingar utan de flesta exemplar som förekommer har rymt från parker eller är ättlingar till sådana. Visst kan de vara fina att se på men de är totalt olika våra änder och kan enbart häcka med en artfrände på grund av antalet kromosmer.Så därför kommer det nog aldrig att handla om att det blir någon större population heller,dessutom så kan det ju gå riktigt fel då nya arter förs in till vissa områden. Se på australiens problem med bland annat kaniner och agapaddor som riskerar att orsaka stora problem med deras endemiska ekosystem. På någon plats hörde jag också om getter som hade tagit över en hel ö. Därför tycker jag att man ska vara lite försiktig med att tycka om de där rymlingarna, för vi har ju så många egna inhemska fågelarter att tycka om och värna runt.
Fast vi behöver inte gå så långt för att hitta en invasiv art utan vi har ju några med på hemmaplan som kanadagåsen som från början planterades ut för jaktens skull.
Också har vi ju även den stora äran att få njuta av en riktig långflyttare närmligen den nätta silvertärnan som verkligen häckar på södra halvklotet i antarktis! En resa som kan ta två-tre månader för dem att flyga så det är rent otroligt att de hittar tillbaka båda vägarna.Det kanske är en av anledningarna till att jag har falit för just silvertärnorna.Men inte enbart för de är otroligt fina att se på och roliga att lära känna som individer med. För å länge de inte häckar går det ju bra men sedan får man gå en omväg så man inte stör dem.
Man blir lite inspirerad ibland då man har varit ute, men jag trro det blev mer en måsunge, eller tränavkomma på stenen än än vadare fast då kom ju åtminstone fåglarna med och jag är så nöjd med den här teckningen.
Kommentarer
Trackback
