Hallojsan!

 
Hejsan svejsan på er alla ni läsare där ute som gjort det goda valet ikväll att klicka er in på min lilla blogg. Somliga av er kanske brukar läsa den regelbundet men för vissa andra kanske det är första gången ni tittar in. Ja hejsan oavsett anledningen bakom att ni tittar in just hit.
Idag har det varit en verkligen strålande vårdag med den där försmaken av sommar i luften. Fast det har samtidigt tagit i ordentlgit i träden och ute hos föräldrarna så fick krukorna vingar &flög iväg. Vissa bekymmer verkade även rinduvorna ha för bara den ena av dem dök upp på matstället eller så hade den andra bara sökt sig till någon annan plats där stormen kändes av mindre, vem vet. Fast nu har de i alla fall anlänt. Sedan stod vi ute och pratade på tomten. Helt plötsligt tyckte jag att en bekant stämma hördes, vi hade ju pratat om den och då satt den äntligen där i syrenen den svart/vita flugsnapparen och övade på vårreportaren. Så nu har de alltså kommit även hit till de södra delarna av Norrland men visst undrar man om insektsätarna verkligen kan hitta något ätbart nu och det lär ju bli sämre väder till helgen igen.
Ringduvan är verkligen en fin fågel. såg dem någon enstaka gång då jag var liten men på senare år har ett par regelbundet kommit till mina föräldrars matrester. Det vill säga det som är kvar efter att pappa tagit bort fågelbordet för säsongen, de tycks alltid hitta något då de födosöker både morgon och kväll.
Plötsligt satt den så där idag 5/5 på en gren och sjöng helt obekymrad över människornas närvaro. men det är lite så jag tycker fsvart/vita flugsnapparen är. Den vill häcka nära oss men helst inte med några bevingade grannar i närheten. Hoppas nu inte att den skrämt iväg pappas talgoxar som hde flyttat in i en holk som det brukar kivas väldeliga om ibland.
Innan jag skulle åka landade en ensam fiskmås i grönområdet på andra sidan vägen. Den satt där och var helt orädd trots att mamma skakade ur hundens bädd i hallen och jag stod och pratade lite med den som jag brukar göra med det bofasta paret här i stan. De är så roliga måsarna när man väl lär känna de olika individernna närmare. När man kommer dem så nära inpå livet att man faktiskt ser deras olika personligheter och jag fattar inte varför så många fastighetsägare sätter upp fejkrovfåglar som har visat sig tappa funktionen efter ett tag. Måsar är smarta fåglar med mycket god syn så de lär sig ju genomskåda det där tricket. Bor man vid kusten får man dessutom räkna med att de finns där...så istället för att bli ovän med dem kanske vi ska göra tvärtom. För det har jag märkt. Har man ett bofast par fiskmåsar som vi har haft här under flera år, ja då vågar sig inga andra in på reviret! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0