Hejsan igen!

Tycker verkligen om sädesärlan också. De ser så lustiga ut då de går och jagar insekter på gräsmattorna med sina vippande stjärtar.Dessutom så är de verkligen små tuffa fåglar men man kanske måste studera dem lite mer för att kunna se hur deras personligheter träder fram.


Pappa lägger ju ut ost åt sin halvtama talgoxe men flera andra arter uppskattar också denna extra källa till protein under häckningstiden, där ibland ett par sädesärlor som bygger bo i närheten. De skyr verkligen inga medel för att komma åt maten heller, framför allt hanen är en riktig stridis. I fjol hade den lilla familjen otur och honan försvann men pappa Erland som vi döpt honom till tog ändå hand om ungarna och till sist så kom de trippandes allihopa på gräsmattan. Så han tog sin uppgift på fullaste allvar , till skillnad mot den gången då flugsnapparens hona försvann och fem nästan flygfärdiga ungar svalt ihjäl. Tänk så olika fåglar kan vara till sättet.


Sedan så måste jag få passa på att visa en bild på en släkting då jag ändå tagit upp ämnet ärlor. Nämligen den fina gulärlan som jag stiftat bekantskap med i ett fågelskyddsområde som ligger ett par kilometer från mitt föräldrahem. Ja jag tycker verkligen om den där kvicka uppsynen men det är ett under om man hinner med att få ett kort på dem då de rör sig så snabbt. essutom är det rätt kul att deras utseende kan variera så. Vissa hanar verkar ju ha mer svart på huvudet medan en del kanske bara har svarta kinder.


Här är det mamma gulärla som kommer med mat till boet som ligger gömt i en gammal lada.
Kommentarer
Trackback