Luft under vingarna

Jag tänkte ge SVT.s nya program en chans eftersom jag älskar fåglar och alltid haft ett brinnande intresse för både djur&natur så länge jag själv kan minnas. Det började redan någon gång när jag som liten tös försökte gosa med min storebrors inte lika förtjusta kanin. Sedan gick det vidare till det satidet då jag gick omkring och ledde min storasysters ena häst i hagen fastän jag i själva verket inte fick men jag var så stolt trots bannorna jag fick efter mitt tilltag. Men ja djuren har alltid betytt mycket genom åren fast jag vet inte riktigt när jag fick upp ögonen för just fåglarna utan det kom nog bitvis mer och mer genom att jag ju redan var biten. De enda djuren jjag möjligen har svårt för och tycker är obehagliga är spindlar&insekter men de finns ju där av en anledning de också. Fast nu var det alltså fjäderfän det här inlägget skulle handla om. Speciellt en sort nämligen rovfåglar. Vet inte varför men har alltid varit fångad av deras speciella mystik och upplevt det som en stor ynnest då jag har fått syn på en i det vilda. För det är trots allt inte så ofta det händer ändå men varför ska man se utländska rovfåglar på djurpark när vi har så många inhemska arter att upptäcka.Det måste jag verkligen undra...för ett tips jag har läst om och använt mig av i praktien med är att man måste kolla på andra fåglar för att alls ha chansen att få syn på luftens eleganter.För det känns so de verkligen är det då de uttnytjar vindarna och samtidigt lär man sig förstå problemet med vindkraft på ett helt annat sätt när man får studera dem sådär. Nej en örn är inget jaktplan som kan lyfta på en kortare sträcka utan de behöver få upp ordentlig fart innan de kan lätta från marken och turbulensen som blir från vindkraftverkens rotorvingar..nej den är inget att leka med och jag undrar hur Greenpeace kan försvara att det varje år dödas ett antal fråglar på detta vis? Nej det är för mig som brinner för dem obegripligt svårt att förstå...örnarna som här efter ksuten redan haft det nog svårt och fortfarande inte riktigt blivit kvitt problemet med miljögifter ännu. Har väl själv sett örn vid åtminstone två tillfällen och jag kan bara säga att alla som inte har gjort det borde få uppleva magin då den kommer seglandes sådär långsamt nära trädtopparna och det första man slås av är deras oerhört imponerande storlek. Så det är mer den bilden jag tycker att media borde försöka förmedla ut till dagens unga. Istället för att haka på den trista trenden med alla flaska nyheter som sprids på faceboook och andra sociala medier. Nej örnar anfaller inte småbarn men visst kan de försöka sig på att ta en katt om det inte finns några andra bytesdjur, men det är ändå väldigt ovanligt. Här i Sverige känner man bara till två fall där det hittats rester av katt i örnbon och det var dessutom över en tidsperiod på tio år så nej det är inget byte de väljer att ta i första hand.
Det är så mäktig då fiskgjusen kommer inflygandes över sjön och alla andra fåglar försvinner, de vet ju inte att den här bara äter fisk då den verkligen kan se ut som en örn på så här långt håll. Men tittar man noga ser man hur ljus den är.
Tornfalken är en av våra vanligaste rovfåglar och den är rätt ätt att känna igen då den har sitt karakteriskiska sätt att stå stilla i luften och ryttla när den jagar över fälten.
Ormvråken är också en vanlig syn där den cirklar över åkrar eller kanske sitter uppflugen på någon hög utsiktspunkt och spnanar
Då och då så syns de till även på nära håll i trädgårdarna där en del av dem tycker om att sitta vid fågelborden och lurpassa på byten.Fast det är väldigt sällan de lyckas med sina jakter där, åtminstone inte om det finns gott om skyddande buskage för småfåglarna att fly in i. Men då kan manåtminstone få njuta av att få se till exempel sparvhöken.
 
Det närmsta jag kommit mig med att fuska då det göller att fota rovfåglar är nog då jag fotade denna lilla hornuggla som så tragiskt förolyckades på min före detta arbetsplats. Det kom en riktig ornitolog och arbestämde den och då han började förklara hur man kunde se åldern på fjäderdräkten...ja jag hade kunnat lyssna många timmar på honom kan jag säga.
Dessutom för nu sju år sedan så släpptes en berguvshane ut i ett gammalt revir eftersom hanen som hade funnits där innan hade råkat ut för en olycka. det här var i samband med invigningen av botniabanan och vi hade turen att få se denna ståtliga uggla lyfta. Dessutom fick vi oss ett närgånget möte innan som jag nog aldrig kommer att glömma så länge jag lever
Den där blicken ser ju verkligen rakt igenom en och de har onekligen rätt skapliga vapen till klor med!Inte roligt att tillhöra deras bytesdjur där inte men det är ju tur att vi människor inte står på menyn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0