mspbubblet

 

Hejsan på er alla ni små och stora bloggläsare som har vägarna förbi just här på min lilla blogg. Somliga av er kanske brukar läsa den mer regelbundet och se vad jag skriver om medan vissa andra av er kanske klickat er in för allra första gången. Pratade med mamma på telefon i morse och on sa att det snöade ändå så blev jag förvånad då jag vinklade upp persiennerna och såg allt det där vita som yrde runt. Fast det är ju faktiskt bara mars än och sportlov vilket får mig att minnas en väldigt rolig händelse som jag var med om på just ett tidigare sportlov. Hur som haver så hade jag följt med pappa och brorsans då små barn ut till en fornby vi har i trakten.Det ordnades sportlovsaktivieter där förut och en av dessa blev jag alltså såld på. Nämligen att åka kappsläde bakom en travandes fjordhäst. Ja , jag fick sitta längst bakpå släden ett par vändor för att den inte skulle tippa över i svängarna och oj så kul jag hade det ,För trots att jag fick hålla i mig för glatta livet så var det samtidigt inte otäckt. Jag skulle nog vilja påstå att det kittlade i magen som när man åker berg och dalbana. Inte för att jag har gjort det men jag har varit ute och åkt bil på liknande vägar. Annars innan jag träffade det där underbara stoet´vid ett par tillfällen så var det enda minnet jag hade av fjordingen det som kom från ridskolans småfeta halvlata korsningsvalack som jag inte vågade gå in till eftersom han alltid måttade till med en hov. Sedan hade han nog även sina goda sidor kan jag tro eftersom han varje år gick med målad som indianhäst i stadens Barnens dagståg. Så det visar väl på hur många sidor som den rasen kan ha. Sedan beror det ju på vilken slags individ det är med men den där dagen ute på fornbyn är något som jag sent kommer att glömma! Tyvärr fanns det ingen kamera till hands just då men jag kan ju alltid bjussa er på lite hästigt vintriga bilder i alla fall.