Magkänslan
Ibland ska man lite till den där känslan i magen, för det händer faktiskt att den stämmer. Det visade sig att jag hade rätt med mitt förra inlägg , det som handlade om Luma de Luxmycket tragiska frånfälle under fyrspannstävlingarna i helgen. Det visade sig handla om en brusten kroppspulsåder, mot sådana olyckor kan man inte försäkra sig, speciellt inte då man jobbar med djur. Men det var ju bra arr de fastställde orsaken på en gång och kom med en förklaring så alla, inte bara i den närmaste kretsen av hästen slipper undra. Man hade inte kunnat göra någoting innan heller eftersom hästen inte hade visat på några sjukdomstecken innan och hade tävlat bra under dagarna. Det fanns ingenting där som tydde på att helgens stora glädje skulle förbytas till den djupaste sorgen. Men det blir så viktigt att så fast just det sedan Djurens rätt försöker att påstå något annat genom att svartmåla en hel näring men jag vill lova att alla som arbetar med hästar, ja jag tror jag pratar för de flesta nu försöker faktiskt göra sitt allra yttersta för att djuren ska ha det bra. Något annat vore väldigt dumt att påstå, men så kan ni läsa mitt förra inlägg där jag berörde en del av de frågor som finns. Jag skulle faktiskt vilja ställa ett par frågor till deras företrädare och höra vad de har att säga till sitt försvar, men jag tycker att någonstans så måste de ju begripa ändå att hästar och kor behövs om vi ska ha en levande landsbygd ändå och man behöver inte göra det svårare än det är. Hästar har alltid funnits i människans tjänst, åtminstone i 6000 år och den har tjänat oss så väl som i skogen som i lantbruket men i takt med att samhället har förändrats och vi mer och mer har tappat bort dessa roller för dem så har nya raser med andra användningsområden vuxit fram. Något mer märkvärdigt än så är det inte och de flesta hästar oavsett på vilken nivå de befinner sig får ändå gå och ha det väldigt bra om man jämför med de där hästarna som folk adopterar hit från andra länder, som många gånger är i just då dåligt skick då de väl anländer hit att man ändå får lov att ta bort dem. Det finns visserligen rötägg med som inte alls borde få ha häst, men det finns faktiskt de som inte alls borde få ha djur överhuvudtaget heller och där tycker jag kanske att djurskyddet knude bli bättre för att komma åt just de fallen men det hjälper inte om man drar alla över en kam och slår ner på en hel näring heller. För som sagt i takt med att lantbruken minskar och mjölkkorna blir allt färre så blir hästarna allt viktigare i att hålla landskapet öppet.
Förr en vanlig syn på landsbygden, nu försvinner allt fler av mjölkbönderna och allt fler åkrar står och växer igen.
Istället blir köttdjuren en allt vanligare syn, men på många håll läggs gårdarna med nöt ner helt på grund av den dåliga lönsamheten i samband med EU, det lönar sig helt enkelt inte för småbrukarna som var så viktiga förut längre samtidigt som det ökade djurskyddet också har lett till krav.
Gotlandsruss, vår enda inhamska ponnyras som faktiskt är väldigt mångsidig men ändå väldigt underskattad .Egentligen en bättre ponny för barn att hantera än shetlandsponnyn men visst, alla små kan vara fruktansvärt envisa så bäst är det ju om det finns kunniga vuxna som uppfostrar dem.
Dock finn alltid en räddning för dem då de är utmärkta som ponnytravare!
Svenskt Halvblod
Baskijrhästen från Ryssland, är inte bara allergivänlig utan också väldigt säker på foten
Tinkerhästen från Irland har de senaste åren blivit allt mer populär och finns i fyra olika kategorier men de flesta av dem har ett underbart temperament.
Shirhäst, nog är storleken hos världens största alltid lika imponerande när man får tillfälle att se dem på nära håll, här fina Shiregårdens Cevin.
Svensk kallblodig travhäst, inte att förväxla med Nordsvensken då de två raserna delades på 60-talet. En väldigt mångsidig men ändå underskattad ras av många.
Nokotahästen kommer från den amerikanska prärien där den har växt fram.
Nordsvensk Brukshästen för en tynande tillvaro men är ett ack så viktigt kulturarv att kunna förvalta vidare.
Islandshästen. En härdig liten ras som är så mycket mer än en barnhäst eller endast till för att gå turridning,
Svensk varmblodig travhäst, så många gånger utdömd av folk som tror sig kunna allt om travare men egentligen så krävs det kanske bara rätt sorts kunskaper för att forma dem. De kan så mycket mer äna tt bara springa fort, men det är ju också vad de är framavlade för.
Shetlandsponnyn - ja det finns mycket att säga om de här små härdiga hästarna men jag skulle vilja säga att liksom islandshästen är de långt ifrån idealiska barnhästar. De gör oftast inte mer än vad de behöver och kan vara väldigt envisa samt att de verkligen har en förkärlek för mat, ni vet lite som Lena Furbergs Mulle med sina hallonbåtar. Sedan är alla hästar oavsett ras individer så man kan aldrig bara bedöma dem rakt av utan man måste se dem för just vad den hästen är, för det är personligheten som är det allra viktigaste!
Engelskt Fullblod/Connemara är en utmärkt korsning många gånger och blir oftast fantastiska tävlingsponnyer. Man kan säga att de kombinerar farten hos fullblodet med connemarans klokhet.
Arabiska fullblod är oftast känsliga hästar med mycket nerv i, men egentligen så är de underbara om man bara tar dem på rätt sätt med dock så fodras det kanske ett stort inneboende lugn för att man ska klara av det. Hästar med arabblod i blir oftast bra galopp eller distanshästar.
Kommentarer
Trackback
