Halloj på er alla!

Hejsan på er allihopa som kollar in hit på min lilla blogg idag. Vet inte om jag borde säga några ord om det här men jag känner att jag ändå måste få lov till att göra så. Känner säkert som ånga andra en stor sorg och förstämning efter gårdagens tragiska attentat på Drottninggatan i Stockholm. Samtidigt som det är så svårt att ta in att det ens har hänt så var det ändå inte helt oväntat med tanke på den senaste händelseutvecklingen i Europa. Vi undgick ju med blotta förskräckelsen redan för sex år sedan så visst visste man ändå om att risken kunde finns där för att det skulle inträffa igen.Frågan var inte om, den var snarare när. Nu har det alltså hänt och jag tror att det kommer att förändra mycket i vårat tidigare så öppna samhälle. Fast och andra sidan så tänker jag som så då det gäller avlyssning och utökad kameraövervakning att har man inget att dölja finns det kanske inget att oroa sig för utan tvärtom. Då kanske det är en fördel att polisen får utökade befogenheter till att kunna bedriva ditt jobb och all eloge till det jobb som de och all räddningspersonal utför. När vi drabbas av en nationell kris är jag verkligen tacksam över att det finns dessa skickliga yrkeskårer på plats som vet hur man ska agera. Samtidigt förstår jag mig inte på kaoset som råder i många av våra förorter där ambulanspersonal och brandkår ibland inte vågar ge sig in på utryckningar för rädslan att bli attackerade. I det läget så måste något ha gått fundamentalt fel och jag tror inte att man kan beskylla samhället för alla problem med ungar som driver runt på stan och kastar sten. Det klagas ju dessutom mycket på att det inte finns saker att göra men ibland känns det som det bara är ett sätt att fly undan sitt egna ansvar. För det finns mängder av föreningar som verkar för att engagera folk, ändå så klagas det massor. Visst kanske det behövs förbättringar på vissa områden, men det är samtidigt så svårt att kunna fånga upp varenda kotte. Som så går alltså mina tankar idag och jag tycker att man ska lyssna på den information som går ut i media och håll sig undan så att polisen kan göra sitt jobb. Sedan förstår jag om det är journalisternas jobb att gräva men ibland borde de kanske respektera myndigheterna mer med och strunta i vissa frågor som i sammanhanget känns så onödiga att de ställer. Till sit när det klarnar så kommer vi ju ändå få veta mer om vad som hände och varför men just nu kanske man ska backa undan och låta folk få sörja. För det är ju lite så det känns...samtidigt som det också är viktigt att man pratar om det och försöker leva vidare.Nu kanske jag också ska lägga till att jag har en stor del av min släkt där nere och känner en del stockholmare via min modellhästhobby så jag känner verkligen med alla de som har drabbats samtidigt som jag tror att man inte ska gå runt och vara onödigt rädd. För det går ju inte , det skulle om inte annar vara fruktansvärt jobbigt för oss att behöva bära runt på. All sorts ondska det kanske inte går att skydda sig emot men kanske därför trro jag det är så viktigt att alla på något sätt visar sitt stöd. Och en eloge igen till polisen och räddningspersonalen och alla andra som hjälpte till för det hade kunnat sluta så mycket värre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0