Halloj på er!
Hejsan på er alla ni trevliga läsare som har den goda smaken att titta in hit på min lilla blogg för att kolla om jag har skrivit några nya rader. Tänkte faktiskt försöka posta ett litet inlägg idag med så det ska finnas lite nytt för er att läsa också och inte bara får bläddra tillbaka och läsa gamla nyheter. Solen skiner här men det blåser lite kyliga vindar än så länge fast visst märkt det att våren ändå är på gång. Var tvungen att uträtta ett par ärenden så då passade jag på att göra min vanliga promenad ner förbi kajen och oj vad isen hade släppt nu. Åtminstone på den ena sidan var den till största delen borta och där hade det samlats en hel del fåglar. Såg både storskrake och allehanda måsfåglar, hade ju inte kameran med mig så jag kunde inte identifiera alla arter riktigt men jag hörde gråtrutarna som pratade där de satt långt ute på iskanten, Sedan antar jag att både fiskmåsarna och skrattmåsarna var på plats som vanligt men att få se storskrakarna redan nu det hade jag nog inte räknat med. Tycker ju att de brukar dyka upp först i mitten av den aktuella månaden men det kanske är så att allt sker lite tidigare i takt med att det blir varmare. Fast det är ju lite både och det där med då men jag är ju glad att få återse dem alla , speciellt storskraken som är en av mina favoriter när det gäller sjöfåglar. Tycker verkligen om deras härliga färgkombination, svart,vitt och mörkt grönt är stiligt!
På tal om att dyka upp..
Stilig storkskrake poserar fint framför kameran.
Är det ,det här som kallas för ytläge i fågelvärlden?
Honorna saknar ju visserligen de där färgerna men de är ändå vackra när man får se dem på nära håll, och då ser man att också fåglar är olika indivder. Vissa får man komma riktigt nära medan andra inte alls gillar att ha en fotograf nära inpå sig.
Så här brukar skrakarna göra om man kommer för nära men hitills har jag aldrig blivit anfallen av dem.De varnar helt sonika genom att väsnas och sträcka upp halsen för att visa vem som är störst men då vet man det och kan backa eller stå kvar för de brukar lugna ner sig då de konstaterat att man inte är farlig och tänker äta upp dem.
För om man väl lär känna dem som jag gjorde med ett par småskrakar ja då kan man bli belönad med att få ta riktigt fina kort på dem då de ibland vågar sig väldigt nära.
Och ibland har man bara turen att komma i rätt ögonblick med då de är fullt fokuserade på att leta mat, men ja båda arter av skrake som jag har sett hitills har varit väldigt trevliga storfiskare.Kanske inte lika skickliga som skarven men skillnaden är väl att skrakarna åtminstoe äter upp all fisk de fångar och inte bara skrämmer ihjäl bytet för att sedan lämna resterna kvar! Det är väl däfrör den är så omtvistad som fågel samt den förödelse den lämnar efter sig på de öar där den häckar och om jag får säga det själv så kan jag trots allt förstå de som tycker illa om dem även om jag gillar fåglar och tycker om att studera också skarven.
Kommentarer
Postat av: Carolin
Fin bild :)
Svar:
None None
Trackback
