God morgon!
Morgon på er alla ni läsare som kanske just har klivit upp och är i färd med att äta frukost eller så kanske ni har kommit lite längre in på början av eran dag. Själv så vaknade jag egentligen för tidigt och kunde inte somna om. Klev upp vid halv sju och eftersom Ariel kom ut var det lika bra att sätta igång med rutinerna det vill säga byta åt guldkornen och rasta dem innan man själv kan äta frukost och hitta på något annat. Det är så det oftast brukar bli om jag inte sköter om dem och går och lägger mig igen efteråt. Det har hänt det också. Hur som haver så kände jag mig lite otålig och eftersom det var bra väder när jag tittade ut genom fönstret bestämde jag mig att det var dags för en liten promenad ner längs kajen igen. Nog för att det börjar bli höst nu och det var lite småkyligt i luften då jag kom ner men allt eftersom jag gick fick jag ju upp värmen. Fast det såg fågeltomt ut till och med på torget och jag trodde det skulle bli en sådan där tom dag...men oj så fe jag hade. Såg ju visserligen inte till minken men än finns de talltså fjäderfän som dröjer sig kvar här .
Paret gräsand var alltså kvar än så länge trots kylan men jag antar att de inte har några bekymmer med att hitta mat och så länge det finns öppet vatten för dem kan de nog stanna kvar. Jag blir i alla fall alltid lika glad över att se dem då de är bland de första sjöfåglarna som kommer på våren och bland de sista som flyttar söderut.
Sedan blev jag så glad när jag sprang på fru Storskrake med alla barnen för det var så jag tolkade situationen då hon lockade på barnen om de kom för nära mig. Så det har klart och tydligt gått bra för åtminstone ett par i år med nio ungar som jag räknade till på en annan bild, men det var lite omöjligt att få med alla samtidigt.
Fast den första fågel jag fick syn på var en liten näpen sädesärla som flög omkring i vattenbrynet. Annars verkar de flesta insektsätare ha flyttat.
Sedan hade jag tur..eller borde jag kanske snarare säga lur eller flax som äntligen kom så nära att jag kunde få bra bilder på storskarven. De är faktiskt rätt så mäktiga fåglar att få se på nära håll men samtidigt förstår man hur omtvistade de är då man ser de kala öarna de lämnar efter sig.
Det är väl nackdelen med dem samt att de dödar mer fisk än vad de tydligen äter och förstör redskapen för yrkesfiskarna men samtidigt har de väl sin roll att fylla i naturen men man kan ju undra om de inte blivit lite för många ändå ?
Kan ni räkna antalet fåglar på den här bilden ? Det vimlade av mesar och finkar i en av stadsparkerna.
En nyfiken kråka som verkar ha fullständig koll på fotografen!
Kommentarer
Trackback
