Halljosan!


 
Hejsan på er alla ni läsare där ute som ramlat eller klickat er in just hit till min lilla blogg. En del av er kanske regelbundet kollar för att se om jag skrivit något nytt medan det för andra är första gången ni tittar förbi. Säger hej på er alla i alla fall som jag brukar göra för ni ska veta att jag tycker det är roligt att åtminstone få några läsare. Sedan skulle jag kanske tycka att det vore kul att få lite fler kommentarer men samtidigt är jag också glad över de få som nu landar i kommentarsinkorgen, de värmer ska ni veta :).
Så då kanske det inte gör något att de inte ramlar in så ofta heller för jag har varit mer aktiv på andra sociala medier och när trafiken ökat i takt med att jag kanske delat lite för mycket bilder ibland har jag tyvärr fått min beskärda del av den negativa sidan och upplevt näthat , Även om det är länge sedan det hände så sitter fortfarande ärren kvar och jag minns ännu de skrivna orden som stod på skärmen. Naturligtvis så skulle jag kunna låta bli att vara ute på nätet eller bara stänga ner när jag ser sådant där men jag tycker inte att det vore rätt väg att gå. Att några skulle tvingas från att använda sociala medier bara för att några andra har svårt att hantera dem, det kan knappast vara själva grundtanken med Communitys. Ändå så ser jag ju att tendenserna finns där på så många ställen, Varför ska det behöva vara så ?
Det är en himla bra och intressant fråga tycker jag som jag tror är väldigt nyttig att ställa till sig själv ibland och vad är det som gör att näthat ibland tycks vara okej och hur skiljer det sig från vanlig traditionell mobbning?
För mekanismerna är ju de samma och visste ni att forskarna nyligen kommit fram till skrämmande resultat. Mobbning behöver inte alltid vara fysisk utan det som många gånger knäcker offret är de psykiska påfrestningarna man utsätts för, påfrestningar som kan likställas med tortyr. Just det , jag sa ju att det skulle vara skrämmande och den delen av faktan är det eftersom jag tror att så många blundat för den genom åren eller kanske ännu värre , en del som fortfarande tycks blunda för att de fortfarandet sker sådana här saker. Man har olika grupper, går på seminarium och får lära sig olika förbyggande metoder men hur fungerar det egentligen i dagens skola ?
Endast fyra metoder för att motverka mobbning i skolan fick godkänt av skolverket, 4 av totalt 12 testade och jag kan ju säga att jag sett hur några av dem inte alls fungerat i praktiken.
Fast nu skulle det här handla mer om den digitala världen men de två har liksom flutit in i varandra allt mer i och med intåget av smarta telefoner och paddor. Sedan tror jag också att eftersom mekanismerna som ligger bakom oftast är snarlika så kanske man måste titta närmare på den andra sidan för att kunna lösa problemen som den nya tekniken medför. För det är inte enbart bra att vara så uppkopplade heller som många av oss är, läskunnigheten i skolorna sjunker och de livsviktiga kunskaperna om djur och natur minskar allt mer samtidigt som fokusen på att lära oss mer om matematik istället ökar. Är det inte dags att vi tar oss en funderare igen på vilka lärdomar som faktiskt  är viktiga  Nu tänker jag inte påstå att det inte är bra med matte, det är det visst men ett ämne får inte ta över de andra helt och hållet utan man måste kunna infoga allt lärande på ett roligt sätt och vad är mer givande än att få kunskaper ute i naturen? Samtidigt är jag också glad åt vissa av de satsningar som görs för att försöka ändra på det här men jag undrar också om det verkligen fungerar då jag anser att det oftast krävs mer än några platta informationskyltar som visas upp för allmänheten man vill ha andra engagerade människor att prata med och byta tankar också.  För det säger till och med turister som kommer hit, att vi är dåliga på att sätta värde på vår fantastiska natur och jag är beredd att hålla med, många tänker nog inte ens på vad de har utanför dörren utan det skrattas åt norrlänningar fortfarande och sparas in överallt  både inom skola, och omsorg. Det tycker jag är tråkigt för enligt mig så ska det väl ändå vara så att hela landet ska leva, inte bara storstadsregionerna ändå tycks det vara så svårt att få till i praktiken. Lika svårt är det för en del att se att alla arter behövs i ekosystemet, det är när vi människor börjar laborera för mycket som det kan gå rakt åt pipsvängen! För det sa en gång en vis man: Ju tuffare klimat desto större älgar, skjuter jägarna bort avelstjurarna blir det bara pinntjurarna kvar och de duger ingenting till i aveln. Det kan ligga något bakom det då man skriker på att få skjuta mer samtidigt som rovdjuren också ska ha sin del av kakan , de jagar ju för att överlev. Det behöver vi människor inte göra längre, alltså borde det egentligen inte vara några problem och jag vet att det finns vettiga jägare med som går att samtala med men samtidigt blir de mobbade och utfrysta från sitt eget förbund. Då det tjuvskjuts rovdjur i våra Nationalparker dessutom utan att något har gjort åt saken tidigare, då måste ju någonting vara galet! Här får ni några bilder som får illustrera varför jag är glad att jag bor  och är uppvuxen precis där jag är.
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0