mspbubblet

Sedan har min kompis och jag gått skilda vägar i livet men ändå så känner jag fortfarande så starkt för barnens öden. Jag menar den äldsta blev inte mer än 12 år innan hon dog av lunginflammation! Visst dör folk av det idag med i fattigare länder men hos oss i västvärlden så bagatelliseras den kanske mer. Då dog man faktiskt av den.De tre som följde dog i difteri som var en av den tidens epidemier  , likt digerdöden på medeltiden och spanska sjukan som kom senare så skördade den många liv. Den lilla minstingen som dog bara några månader gammal men på den tiden fanns det ju inget namn heller på plötslig spädbarnsdöd som vi har idag. Hur klarar man att gå vidare som familj efter något sådant? Den frågan gör mig fortfarande stum av beundran för dessa människor som en gång var med och byggde upp det land vi har idag.  Möjligen är det också därför att just denna bit håller på att försvinna mer och mer som gör att känslorna blir så starka. Fler och fler är de bondgårdar som läggs ner och markerna står och växer igen.D en synen är sorglig , att allt idag tycks gå ut på att vara så storskaligt som möjligt och så stora ekonomiska intressen i att man glömmer att öppna ögonen och se allt det här andra som finns vid sidan av. Mjo, visst är det så att människan kanske blir lite fartblind ibland och glömmer att stanna upp och se sig omkring för det finns så mycket viktigare saker här i livet med och jag tycker det är viktigt att HELA landet får leva., inte bara storstäderna. Fast vad vet jag om den saken men det kanske vore bra om våra politiker fick upp ögonen för det finns faktiskt folk som är glada och stolta över att bo i Norrland med & som aldrig skulle vilja leva i en myrstack men var ska alla de ta vägen då det ska in med besparingar på vård, skola och omsorg? Ja då måste man verkligen få lov att undra hur de styrande tänker. Visst är det otroligt att en kall gravsten kan väcka så mycket tankar, känslor och funderingar men det kanske var en av de anledningarna som gjorde till att vi också fastnade för just denna och ingen annan från första början. Så jag känner mig alltid så egendomligt lugn och tillfreds sedan jag varit upp och sett till att tända det där ljuset eller ställt dit en vas med blommor som jag också fortfarande brukar göra ibland om jag har vägen förbi och det lär jag fortsätta med ett bra tag framöver :). Sedan blir det ju inte sämre av att hela området kring kyrkan andas så mycket av den där lokalhistorien som bara ligger där och väntar på att få bli upptäckt av någon igen och jag tänkte ju ge mig i kast med ästa projekt nu då jag läst böckerna av Therese Söderlind från Kramfors. De handlar ju om ett mörkare avsnitt i vår historia nämligen Häxprocesserna men mycket av fokus ligger ju på trakten kring Nyland...jag vill mer veta hur det såg ut här uppe om det var lika utbrett här eller vad som egentligen hände. Annars vet jag ju att Bo R Holmberg skrivit en bok om en ruskig händelse som utspelade sig i en by några kilometer från mitt föräldrahem men det är väl ändå beviset på vad man kan hitta liggande i en gammal ladugård om man tittar efter lite mer noga bland alla brädor och all bråte.