mspbubblet

Hejsan på er allihopa. Ja hej till alla er som av någon anledning valt att klicka er in just hit till min lilla blogg. Den senaste tiden har mina inlägg kanske varit en aning svardraperade men det har ju blivit så eftersom Stuart Little valde att lämna oss. Visst det är fortfarande lika jobbigt att tänka på honom och allt roligt vi hade ihop men samtidigt gör det även att sorgen blir lättare att hantera ändå. Den jobbigaste biten är kanske att se hur det faktiskt märks på de andra två att någon fattas När man kommer dem så nära som jag gjort ser man ju liksom de där små förändringarna i deras beteenden som talar om det för mig, eller så är det bara mitt sätt att tolka deras signaler på.Faktum är att Ariel inte kom ut på hela den dagen efter, jag fick muta ut henne ur huset och det är ju så väldigt olikt min lilla fröken som det bara kan bli. Tyvärr kan jag inte läsa hennes tankar men jag nästan ser det på henne då hon får snusa på Timon genom gallret. Hon är inte brunstig så därför låter jag dem få göra det och då sitter hon stilla på bakbenen , sniffar, spetsar öronen och bara lyssnar på helspänn innan hon backar ett par steg och sätter sig på det viset igen. När hon kom ut i hallen för fösta gången drog hon in under skohyllan och bort till hörnet där de brukar sätta sina doftspår så nog tror jag att de märker av att något har förändrats. och inte är sig riktigt likt. Som idag då Timon var ute en stund, han som aldrig pratar annat än i undantagsfall nu sprang han omkring i hallen och muffade precis som om han försökte locka på någon ändå så låg Ariel och sov just då så han kan ju inte ha försökt imponera på henne. Dessutom så har han periodvis också börjat kasta omkring på sitt hus precis sådär som Stuart gjorde så även om jag börjat hämta mig efter några jobbiga tårfyllda dagar är det jobbigt att se mina två kvarvarande guldkorn så förvirrade och vilsna som de är just nu. Fast jag vill samtidigt ändå inte introducera en tredje hamster för snabbt igen utan jag hade ju tänkt låta det gå åtminstone ett par veckor först, för även om jag skulle kunna låta bli och bra ha två så tror jag det skulle hjälpa oss alla tre att hantera förlusten. För det var ju så att det inte bara var jag som hade fäst mig vid lillkillen ändå som det har visat sig men de hanterar det ju på sitt vis..men att ja till och med Timon skulle sakna honom det hade jag inte räknat med. De får ju trots llt bara snusa på varandra genom gallret men kanske är den lilla kontakten dem emellan tillräckligt för att de ska hinna skapa någon form av band ändå trots att de är solitära djur och ska bo ensamma. Så nu tänker jag försöka blicka framåt så smått och Stuart kommer alltid att finnas med oss i tanken ändå, för han var ju det underbara guldkorn som bara han kunde vara , mattes prins och lillgris. För att hålla tankarna på något annat har jag spelat en hel del Sims 4 med. Valde att återskapa en karaktär som på något mystiskt sätt försvunnit nämligen min tuffa polisttjej Callie Anne men jag tyckte att hon blev lite för ensam så jag hittade på en syster som hon fick flytta ihop med i en lägenhet som var i behov av viss upprustning