mspbubblet

Hejsan på er alla morgonpigga läsare där ute som ramlat in just hit. En del av er kanske kollar in min blogg regelbundet för att se vad jag skriver och för andra kanske det istället är första gången. Jag hoppas att det ska finnas något för er alla att läsa ekker så kanske ni bara vill titta på foton. Hejsan på er alla oavsett anledning till att ni valt att klicka er in just hit. Idag kändes det lite motigt att kliva upp och det inte bara för att stadens hockeylag förlorade i Allsvenskan igår. Nej det är nog mer för att den snö som föll i förra veckan snart har töat bort helt och det är riktigt ruskväder ute igen. Grått, mörkt , allmänt trist och regnigt. Med andra ord tillbaka till typiskt höstväder så det blir ju mycket att man tittar på TV och sitter vid datorn. En del kanske säger att jag inte har något liv men då tycker jag att de kan vara tysta istället för de känner inte mig. Huvudsaken är väl ändå att man är nöjd med sig själv och känner sig glad med vad man har. Jag skulle aldrig vilja ändra på något för att passa in hos någon annan. Visst kan man kompromissa med en del saker men jag fick ett så bra råd en gång av en kollega och det var så enkelt egentligen: Sluta aldrig att måla.

Nej det hade jag inte funderat på heller och jag har ju alltid varit så här kreativ ända sedan jag var liten och satt och rev konfetti vid köksbordet till mammas lagom roade min men sådan är jag & det är ju så kul att skapa saker även om det bara är för sin egen skull man gör det.  Sedan är ju djuren mitt andra stora intresse vilket jag tror också märktes lika tidigt då jag ville gosa med brorsans kanin men den ville inte samma sak utan rymde från buren eller den gång då jag hade  fått den tydliga tillsägelsen:Du går inte in till hästen.

Vad tror ni den lilla tösen gjorde ? Jo hon smög in i garaget och hämtade grimskaftet innan hon gick ner till hagen Visste inte riktigt hur man skulle få fast grimskaftet utan trädde det genom grimman men hästen, en fd travare lunkade på så snällt  efter mig och lät sig snällt bli ledd varv på varv och det var så pappa hittade oss. Så jag tror det var där jag blev biten av dem ändå. Visserligen så kan jag väl rida, men jag har aldrig galopperat och jag tycker nog ändå mer om det här med att pyssla om dem och mysa. Själva hanteringen är ju faktiskt egentligen minst lika viktig också tycker jag om att ha dem som motiv då jag fotar eller ritar. Fast jag har inga möjligheter att ha en egen. Drömmer ju om att ha en border collie igen också men just nu så har jag ju fullt hus med mina tre små guldkorn. Tillsammans med dem får man aldrig ett långtråkig stund  och jag tycker det är så synd att smådjur många gånger blir så underskattade som husdjur för de är verkligen underbara Var och en på sitt eget sätt men det krävs ju att man studerar dem ofta för att se deras unika personligheter. Fast all den där tiden som man lägger ner är det i slutänden också värt när man lärt känna dem på riktigt.