Hallojsan!
Ja, jag tog mig alltså en runda i hopp om att få se lommarna men de lyste med sin frånvaro.Dock slås jag varje gång av hur mycket fåglar det faktiskt finns att titta på där. Det enda man behöver göra är att koppla på blicken så finns de där mitt framför en och ändå finns det de som tycker den här staden är tråkig, men det beror ju på vad man gillat. Tycker man som jag om fåglar då är det det här så nära paradiset man kan komma mitt i stan!
De första fåglarna jag såg som guppade omkring på vattnet var det välbekanta paret knipa.undrar hur många ungar det blir i år?..vi får väl se om ett tag.
Höll på missa den här blöta uppenbarelsen alldeles där hon låg på grunt vattem och jagade småfisk&smådjur men bäst vad det var så hörde jag ett plask och där dök hon upp till allas förvåning. Måste säga att storskaken mer och mer håller på att bli min absoluta favoritfågell, åtminstone bland sjöfgålarna.
Botten upp. första gången jag fått äran att studera en srake som fiskar på så nära håll med ändan upp i vädret till och med.
Fiskarfänget gick bra och hon fick tag i så väl ätbara kräftdjur samt småfisk som det såg ut.
Jodå äkta paret gärsand av såklart också på plats men de är ju som alltid lite mer reserverade så här års.
Fast då jag vände och gick tillbaka så stod hanen på stranden i den lilla lagunen och vilade, honan syntes inte till men hon kanske var ute och sökte mat eller låg på ägg någonstans. Så han stod alltså där och sov medan jag satt och fikade lite &också passade på att ta igen mig en stund.
Sedan traskade jag på hemåt men bestämde mig för att gå och titta om jag kunde få syn på storskarken igen.Döm om min förvåning så hittade jag henne inte lågnt från platsen där jag brukar fota mina modellhästar. Hon hade gått upp på land och tod och putsade sig. Trodde nog att hon skulle flyga iväg då jag kom men nej till min förvåning fick jag stå där på två-tre meters håll och ta mina bilder.Inte heller flög hon iväg då jag pratade med henne.Efter en stund försvann hon ur sikte tills jag hörde ett skrak nedanför mig och först då, då hon hade simmat över till min sida och fått syn på mig blev hon så rädd att hon flög iväg. Fast bara en bit bort flaxade hon och sedan låg hon där och tittade förvånat på mig men det var ju inte jag som gått nära henne utan hon som sökt sig själv för nära mig!
Kommentarer
Trackback
