Hallojsan!

Hejsan svejsan på er alla trevliga och glada läsare av bloggen där ute! Idag är det ännu en vacker vårdag då solen skiner och man kan faktiskt känna hur den har börjat värma lite också. Fast ibland kommer det ju fortfarande in kalla vindar så det är ju fortfarande en bit kvar innan det blir vår helt och hållet.
Om inte annat så märker man det då man vandrar ner till hamnen och blickar ut över det än så länge tillfrusna havet.Den enda isfria ytan är rännan som isbrytarna vrit här och jobbat på , annars är det fortfarande vitt överallt där man kan skåda.Så det är inget lätt liv för de fåglar som trots allt börjat söka sig hit igen.Fast våren är ju ändå på gång i sakta mak, hörde att de första tofsviporna hade siktats mer norrut också så nog kommer den som vanligt.
Annars så var det rätt så tomt i kuftrummet idag faktiskt vilket kan tyda på att fåglarna tyckte det var lite för kallt för att vara ute och flyga, eller så tyckte de att de hade för stor konkurens om luftrummet helt enkel och var kloka nog att lämna företräde för flygmaskinen.
Den enda fågel jaglyckades hitta igen förutom trutarna som flög iväg innan hag hade hunnit värma upp kameran var denna kråka som satt ute på isen och övade på vårreportoaren. Åtminstone såg det ut som så då den vankade av &an och utförde diverse gymnastiska övningar för halsen. Ser man det beteendet hos en kråka kanske det kan tyda på att man har fått lite pippi på fåglar men jag har ju alltid varit intresserad av djur så för mig är det inget konstigt att lägga märke till små saker hos dem. Jag är helt enkelt mer road av sådant än att kolla på till exempel Guldtuben som gick av stapeln igår, sådant intresserar mig inte det minsta faktiskt då jag tycker det livet handlar mest om ytlighet  och varför ska man behöva göra sig till för att passa in i någon annans mall när man kan vara sig själv ?  Släckte faktiskt ner TVn tidig igår kväll då jag inte tyckte det fanns något bra att se och läste de sista sidorna i min biografi om Astrid Lindgren istället som jag köpte på bokrean. Vissa bitar ur hennes liv var riktigt intressanta att få läsa så mycket om, sådana som man inte fått reda på så mycket om förut men samtidigt stod det lite väl mkt om hennes yrkesliv ibland så det känns som människan bakom alla fantastiska böckerna tappades bort mitt i och det var lite synd. Jag har alltid gillat Astrid , kanske för att jag själv tycker om att skriva ibland men samtidigt så beundrar jag hennes sätt att hantera livets alla vändningar och hennes förmåga att ha så nära till skrattet och leken. Det tror jag är viktigt men allt för ofta är det också så att det är sådana där simpla saker som man glömmer bort då man försöker tänka för mycket.Och det största jag varit med om för att knyta tillbaka till Astrid var när jag fick äran att i samband med en utställnig här på museet i stan skaka hand med hennes dotter Karin Nyman. Hon är ju dessutom så otrolgit lik sin mamma både till utseendet och röstmässigt så det var lite som att se och höra en dubbelgångare.  Nu kanske ni kommer att undra vilken bok av Astrid jag gillar bäst och då ska jag säga att det inte är lätt att plocka ut bara en, då hon har gjot så många som är bra men måste jag tvunget välja blir det fortfarande historien om Ronja Rövardotter som ligger mig närmast om hjärtat.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0