Dramatik!
Ibland så behöver man inte ens gå utanför dörren för att få uppleva lite dramatik &spänning på nära håll i vardagen. Nej ingen av guldkornen har rymt, de är säkert inlåsta alla tre i sina burar och dessutom sussar de sött vid den här tidpunkten på dagen. Om inte Ariel fått en av sina infall och är vaken. Fast då är alltså inte fallet nu, nej jag hörde ju fiskmåsen ropa igår kväll då jag skulle lägga mig.Kollade ut och då satt den där på en av lamporna vid uteplatsen på innergården som vanligt. Misstänkte att de kanske hade fått ut ungarna men den lugnade ner sig så fort partnern återkom. Tänkte inte mer på det förrän jag hörde den igen imorse. Kollade ut och den var kvar. Gick ut en vända och hämtade in sallad till hamstrarna under måsens bevakande blick. Då jag var på väg in kom det två äldre damer och satte sig på uteplatsen och försökte prata.Det gick inte så bra för måsparet lät fortfarande. Precis åd jag var på väg in fick jag syn på den där den kom farandes över bouleplanen,så nu vet jag att de åtminstone har en unge i år. Om den är ensam eller om något hänt resten av kullen vet jag inte men med tanke på hur det gick ifjol så blir jag överraskad om den här klarar sig fast de är goda föräldrar. Dramatik var det ja....
Allt var lugnt och fridfullt då de tillfälliga besökarna gjorde valet att gå in igen. Har man bofasta måsar är det något man lär sig. Att vid häckningstid så blir de ilskna som bin och mer där till ibland.
Hörde plötsligt ett väldigt oväsen och då jag tittade ut så hade det kommit en tredje mås på plats, det blev en för mycket tyckte de bofasta och den ena av dem gav sig på nykomlingen med full kraft. De slogs så man hörde ljudet av vingarna och jag trodde någon av dem skulle göra illa sig.
En till granne stod och filmade det hela i dörröppningen och jag satte in batteriet som var på laddning i kameran så jag kunde ta några bilder på deras slagsmål. Hur som helst så verkade det ha gått bra eller om de blev störda av oss men det kanske var bra också, för efter en stund gav de upp och inkräktaren flög iväg. Efter det verkade de vuxna fåglarna fortfarande lite skärrade för ungen kom fram efter en stund och tiggde och ville ha mat, men det fick den ingen. Fast det tror jag det, att föräldrarna kanske var chockade efter attacken och ytterst ovilliga till att någon av dem skulle ge sig iväg för att söka mat. Så vi får se hur det ska gå för dem i år men jag tycker det är en ynnest att få studera dem på så här nära håll. Man kan ju lära sig nya saker även om måsar och det är i alla fall första gången jag blivit vittne till kampen på liv och död.
Kommentarer
Trackback
