Morgon

Morgon på er allihopa. Hur är läget mer er en så tidig morgon som denna ? Visst hade jag kunna sova ett par timmar till men det är egentligen lika bra att komma upp och starta dagen. Fast ibland är vissa saker så typiska. Känner mig vissen igen med snuva &frossa så det är väl någon vårförkylning på gång, lagom till att ena syskonbarnet egentligen skulle komma och hälsa på imorgon eftersom de har lov. Fast så typiskt brukar det ju bli att förkylningarna oftast kommer när man inte ber om dem. Nåja får försöka dricka te och hoppas att jag kan skrämma iväg bacillerna den här gången för man blir väldigt less på dem då man haft dem så mycket den här vintern. Nåja nu var det inte förkylning jag tänkte skriva om idag. Nej jag tänkte istället berätta om en helt fanrastisk bok som jag läste ut igår. Ja jag hittar inte på heller. Dock så är jag kanske lite partisk eftersom jag älskade hennes första bok med. Den här andra var minst lika magisk och spännande. Med andra ord så kunde jag nära på inte släppa den förän jag hade läst ut den. Det om något måste räknas som ett bra betyg. För er som inte kollat in här tidigare och sett då jag nämnt den så handlar det om Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind.Dessutom så satte den igång en massa tankar hos mig med. Funderingar och frågor på hur det såg ut under Häxprocesserna i resten av Ångermanland. Det är ju inget ämne som det har pratas om speciellt mycket kan jag tycka. Ibland kommer den här hemska perioden i vår egen historia upp till ytan men den faller lika snart in i glömskan igen. Varför är det så ?, då man borde prata om det och diskutera de där frågorna som fortfarande finns där. Nej allt som finns kvar är kanske några minnestenar över de arma kvinnor som förlorade livet på grund av att kyrkans makt var så hemskt stor. Fast när man skalar av alla lager av historia så framgår det tydligt att de bara var människor precis som oss. Det kanske är därför som man fortfarande kan känna att det är ett ämne som fortfarande berör. I alla fall när man får kunskapen om det. Då finns det verkligen så många berättelser som ligger under ytan och bara väntar på att få bli upptäckta. Fast det kanske är så att man måste vara lite av en historienörd för att ha lusten till det ?
Vad vet jag. Har alltid tyckt att det ämnet varit kul, i alla fall på lokalnivå.
Annars så väntar en del saker som man måste göra. Som vanligt så är det ju alltid också ska jag förstås se på Jordskott ikväll om jag orkar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0