Inget gör mig mer arg
Hejsan på er allihopa. Idag så måste jag få skriva av mig om en sak som fortfarande känns jobbig för mig. Även om det är många år sedan jag gick genom skolans korridorer och kände de där blickarna i nacken på mig så är det fortfarande bitvis jobbigt att hantera. Fast det är ju något jag får leva med och även om jag börjar kunna släppa taget så kliar det fortfarande i de gamla såren då det pratas nätmobbning. Nu senast var det programmet Trolljägarna på TV3 med Robert Aschberg som tog upp det.Tycker bara att det är så tragiskt att det inte har hänt mer sedan jag gick ut högstadiet och det är riktigt skrämmande att enast fyra metoder för att motverka eländet får godkänt av skolverket. Ändå så verkar så många fortfarande blunda för att problemet finns där. För den psykiska mobbningen är minst lika jobbig att utstå. Någon klok forskare jämnstäldle det med tortyr och jag är beredd på att hålla med eftersom målet är detsamma. Att bryta ner en annan individ. Bit för bit.Egentligen så kanske jag borde skriva en bok om ämnet men jag känner att det här är ett bättre sätt att nå ut på. Alla erfarenheter och historier ser naturligtvis olika ut men det finns några gemensamma nämnare i dem. Av hänsyn till de inblandade tänkte jag inte dyka allt för djupt ner i min egen utan jag tänkte försöka skriva mer allmänt om ämnet. För är det något jag tycker man oftast missar då man tar upp det så är det att prata om ansvar. Eller åtminstone så tycker jag att man pratar kring det på fel sätt. För av Trolljägarnas repotage framkom det tydligt hur olika instanser inom skolan bollar ärendena mellan varandra. Oftast tystas de ner innan det når polisanmälan och endast i några få fall har det lett till polisanmälan. Ändå så framgår det tydligt att allt fler barn och unga som mår dåligt på grund av det här . Om mobbningen flyttat ut på internet istället borde väl ändå viljan att göra något åt det finnas där forfarande men allt som hörs är suckar och meningar liknande denna: Vad ska vi göra ?
Vill man så kan man göra något. Som att sprida mer kunskaper och undervisa eleverna om värdegrunder. Det pratas ju om att sätta betyg allt tidigare eller lyfta in mer idrott på schemat, men då tror jag att man riskerar något annat. Om utsatta elever ska få det ännu mer jobbigt. För jag känner så väl igen känslan av magont och oviljan att gå dit. Det spelar dessutom ingen roll vem man är, mobbare hittar ändå alltid sina anledningar till att ge sig på folk. Det räcker med att man kanske ser lite annorlunda ut, eller iblnd kan det räcka med hur man är som person. Själv så har jag alltid varit blyg och mer tillbakadragen. Man kan kanske säga att jag alltid varit lite lillgammal av mig och föredragit de vuxnas sällskap eftersom jag känt mig som en udda fågel ihop med jämnåriga. Fast det blir ju så att man sätter upp ett skal för att skydda sig själv. Det måste man kanske också göra för att kalra av den allt mer kalla vardagen i samhället där normer tydligt talar om hur man ska vara. Fast vem bestämmer egentligen dem och vad som ska vara normalt ? Ja inte känner jag till svaret på den frågan i varje fall utan jag tror att var och en får resonera för sig själv och fundera på det. Klart är i alla fal latt jag tror vi skulle må bra av att få in mer acceptans för att alla är olika i grundtanken. Det är väl också som så att det här har lett in mig på några av alla mina sidointressen genom åren. Som den kreativa människa jag är i botten fungerar det lite som terapi. Vet faktiskt ingen bättre plats att ladda batterierna på än i naturen. Ändå så händer det att jag får höra saker som: Det är bara pensionärer som gör det, eller att det är barnsligt att brinna för djur på det vis som jag gör. Då är min enkla motfråga till det: Varför skulle det vara det, då man kan lära sig så mycket om sig själv genom båda dessa områden ? Tror dessutom att många som haft eller har det jobbigt finner en stor tröst i att umgås med just djur eftersom de accepterar en för den man är utan att lägga någon vikt vid ytan. Där spelar det mer roll hur man är. Inte vilken fasad man har med sig utan helt enkelt bara vem man är. Är man snäll mot dem får man så mycket tillbaka.
Vill man så kan man göra något. Som att sprida mer kunskaper och undervisa eleverna om värdegrunder. Det pratas ju om att sätta betyg allt tidigare eller lyfta in mer idrott på schemat, men då tror jag att man riskerar något annat. Om utsatta elever ska få det ännu mer jobbigt. För jag känner så väl igen känslan av magont och oviljan att gå dit. Det spelar dessutom ingen roll vem man är, mobbare hittar ändå alltid sina anledningar till att ge sig på folk. Det räcker med att man kanske ser lite annorlunda ut, eller iblnd kan det räcka med hur man är som person. Själv så har jag alltid varit blyg och mer tillbakadragen. Man kan kanske säga att jag alltid varit lite lillgammal av mig och föredragit de vuxnas sällskap eftersom jag känt mig som en udda fågel ihop med jämnåriga. Fast det blir ju så att man sätter upp ett skal för att skydda sig själv. Det måste man kanske också göra för att kalra av den allt mer kalla vardagen i samhället där normer tydligt talar om hur man ska vara. Fast vem bestämmer egentligen dem och vad som ska vara normalt ? Ja inte känner jag till svaret på den frågan i varje fall utan jag tror att var och en får resonera för sig själv och fundera på det. Klart är i alla fal latt jag tror vi skulle må bra av att få in mer acceptans för att alla är olika i grundtanken. Det är väl också som så att det här har lett in mig på några av alla mina sidointressen genom åren. Som den kreativa människa jag är i botten fungerar det lite som terapi. Vet faktiskt ingen bättre plats att ladda batterierna på än i naturen. Ändå så händer det att jag får höra saker som: Det är bara pensionärer som gör det, eller att det är barnsligt att brinna för djur på det vis som jag gör. Då är min enkla motfråga till det: Varför skulle det vara det, då man kan lära sig så mycket om sig själv genom båda dessa områden ? Tror dessutom att många som haft eller har det jobbigt finner en stor tröst i att umgås med just djur eftersom de accepterar en för den man är utan att lägga någon vikt vid ytan. Där spelar det mer roll hur man är. Inte vilken fasad man har med sig utan helt enkelt bara vem man är. Är man snäll mot dem får man så mycket tillbaka.
Ett av de djur jag tycker mest om fortfarande är hästarna. Även om jag höll på mer med dem förut så är de underbara på alla sätt och vis. Ibland så tror jag att de har den där unika förmågan att se rakt igenom en och att bara få pyssla med dem utan krav är härligt! Just den här kravlösa kärleken tror jag är det speciella i relationen till dem och något som är så svårt att hitta i förhållandet till andra människor.
Näst efter hästarna , eller på delad första plats sätter jag hunden. Det är verkligen inte för inte de kallas människans bästa vän.
Just nu har jag bara ett litet liv här hemma i närheten men nog är Meeko minst lika viktig för mig. För han finns där ett tag när jag behöver det och även en liten hamster kan ju faktiskt vara betydelsefull. Fastän jag haft ett par guldisar innan så är det ändå just han som fått upp mina ögon för hur underbara även dessa små gnagare kan vara.
Varför det skulle vara speciellt barnsligt med naturen vet jag inte heller då man kan få se helt magiska skeenden i den. Nej djur och natur kommer alltid att vara en stor del i mitt liv. Sedan visst om någon annan vill hålla på att gå på korgen och festa, så är det upp till den personen men det finns så mycket annat här i livet än att supa sig redlös varje helg! Visst pratas det fins i media om att unga dricker allt mindre alkohol men samtidigt har jag svårt att tro på de undersökningar som visar detta. Detta eftersom det känns bitvis som vi blir matade med allt mer reklam. Nej jag tror att det inte riktigt visar på sanningen. Fick man se de egentliga sifforna skulle vi nog bli mörkrädda och varför finns det då fortfarande så mycket ifrågasättande om man väljer att avstå ?
Det är intressant men nu kanske vi börjar komma ifrån dagens ämne i inlägget lite men jag vet inte. För när allt kommer omkting så har ju alla saker med varandra att göra om än kanske lite indirekt ibland. Vad jag tror är viktgt för att saker ska kunna ändras måste vara viiljan hos de ledande inom skolan. Fast inte bara det. Föräldrar måste också bli mer engagerade i sina barn för många gånger känns det som om man inte sitter ner tillsammans vid matbordet och pratar igenom vardagens ens. Nej alla är så upptagna på sina egna håll att man håller på att glömma bort hur man ska bete sig mot andra och hur man kommunicerar. Så tekniken är faktiskt inte enbart av godo alla gånger! Visst kan paddor och annat vara ett br hjälpmedel i jobbet eller undervisningen men de kan ändå aldrig ersätta den där mäniskliga kontakten helt!
Det är intressant men nu kanske vi börjar komma ifrån dagens ämne i inlägget lite men jag vet inte. För när allt kommer omkting så har ju alla saker med varandra att göra om än kanske lite indirekt ibland. Vad jag tror är viktgt för att saker ska kunna ändras måste vara viiljan hos de ledande inom skolan. Fast inte bara det. Föräldrar måste också bli mer engagerade i sina barn för många gånger känns det som om man inte sitter ner tillsammans vid matbordet och pratar igenom vardagens ens. Nej alla är så upptagna på sina egna håll att man håller på att glömma bort hur man ska bete sig mot andra och hur man kommunicerar. Så tekniken är faktiskt inte enbart av godo alla gånger! Visst kan paddor och annat vara ett br hjälpmedel i jobbet eller undervisningen men de kan ändå aldrig ersätta den där mäniskliga kontakten helt!
Kommentarer
Trackback
