Hejsan hoppsan!
Hejsan på er alla glada bloggläsare där ute. Ja hej till både ni som är nya med att titta in hit och till er som regelbundet brukar läsa vad jag pysslar med om dagarna. Ikväll har det faktiskt kommit lite snö så det är vitt på marken men annars är det ju tveksamt att det blir så mycket av den varan till jul. Det känns lite trist för det blir ju dessutom så fruktansvärt mörkt utan den. Ibland undrar man om man ska göra som en björn och gå i ide över vintern fast det skulle ju kunna bli lite svårt med en rad mer praktiska saker då.
Så nej man får försöka göra så gott man kan även om det är märkt då man vaknar, gråmulet över dagen också kolmörkt igen redan på eftermiddagen. Fast samtidigt så är ju vintern en fantastisk årstid också, åtminstone så länge det inte är för kallt förstås men det är ju olika där med vad man räknar som kallt. Jag försöker dock att hålla mig inne om det är -15 eller kallare på grund av min luftrör som är av den mer känsliga sorten.
Så nej man får försöka göra så gott man kan även om det är märkt då man vaknar, gråmulet över dagen också kolmörkt igen redan på eftermiddagen. Fast samtidigt så är ju vintern en fantastisk årstid också, åtminstone så länge det inte är för kallt förstås men det är ju olika där med vad man räknar som kallt. Jag försöker dock att hålla mig inne om det är -15 eller kallare på grund av min luftrör som är av den mer känsliga sorten.
Men nu ska vi inte skriva så mycket om förkylningar, infektioner eller annat elände. Det kan vänta.
Vintern är så fin på sitt sätt när snön lägger sig sådär som ett vitt täcke och naturen går in i vila.
En gammal bekant att vänta på att få återse finns vid ån som rinner en bit från mitt föräldrahem, nämligen strömstaren. Blir alltid lika glad av att se denna käcka lilla fågel sitta där vid iskanten och knixa med knäna.
Kniporna tillhör en av de allra första andfåglarna som kommer på våren , men är också en av de allra sista som flyttar på hösten.
Vid fågelbordet är det full fart igen med alla mesar,finkar,sparvar,siskor, hackspettar och andra mer tillfälliga gäster.
En liten favorit är såklart blåmesen med sin käcka uppsyn.
Medan talltitan är mer ovanlig numera , förut återkom alltid ett par men nu tycks de vara som bortblåsta kanske i takt med att skogsbruket förändras ?
Större Hackspett besöker matningen frekvent under vintern
Gråspetten brukar också komma fram när det blir kallt
Nötväckan är en annan av stamgästerna, i flera år är det ett par som återkommit.
I ett par säsonger nu har även nötkråkan återvänt för att kalasa på smarriga jordnötter.
Domherren är väl den mest klassiska julfågeln men det tar ett tag innan de litar på en så att man kan få ta några kort som är bra, annars sitter de helst och trycker i buskarna.
Siskor var det ja, de är bland de svåraste att hinna fånga på bild då de sitter stilla i två sekunder men grönsiskan är en favorit
Fast gråsiskorna är fina de med.
Och har man tur landar en flock sidensvansar.
Och ibland övervintrar koltrastarna. Jag tror det är faktumet att föräldrarna har mycket träd på tomten som bidrar till att fåglarna känner sig skyddade och trygga nog för att våga komma fram till maten.
Fast ibland kommer ju rovfåglarna insvepandes , spanat in både sparvhök och duvhök. Dock slutar det oftast med att de kraschar in i buskaget och får sätta sig snopna , utan mat i ett träd för att få klart perspektiv på läget igen.
Också måste ni få se en bild på pappas tama kråka , eller tam men ja den kommer så fort han går ut och ropar på den. Detta eftersom föräldrarna lämnade den i buskaget då den var unge och pappa lärde känna den då. Så fort det vankas mat är den där tillsammans med sin partner.
Och ett helt gäng av 15 st snöskator, förlåt alla björktrastar men den här bilden på en skata hoppandes i djupsnö är bara så klockren.
Kommentarer
Trackback
