Skönt väder

Hejsan på er alla!
Idag så skiner solen här och det är sådant där fint höstväder. Visst är det lite kyligare i luften nu men då får man ju klä på sig mer istället om man ska ut. Jodå jag har både börjat med mössa&vantar och tagit på mig långkalsongerna. Det är liksom ingen idé att inte vara förberedd så här års när man bor mer norrut i det här landet. För jag ser mig som en norrlänning även om jag bor i den södra delen. Men man är väl tvättäkta om man bor norr om Sundsvall *skratt*. Fast nu var det ju inte det jag skulle skriva om idag utan jag skulle berätta för er hur underbar min promenad var. Kunde inte motstå att gå en sväng i det här vädret, synd bara så tog jag inte med mig kameran men det blir så. Man kan inte ta med sig den jämt. Solen sken och glittrade så vackert på fjärden. Det var nära på så att man fick blunda för att inte bli bländad av naturens skönhet. För visst finns den också mitt inne i staden. Undrar bara hur många som verkligen tar sig tid att njuta av den. Passade på att sätta mig på en bänk en stund också och bara njuta innan jag gick vidare. Fick se några gräsänder som letade mat, drakarna(hanarna) är ju så fina så här års med sina gröna halsar&huvuden och en småskrake hade dröjt sig kvar med. Så det här var en välbehövlig stund att ladda upp batterierna på som det kändes. Nu ska jag ta itu med lite saker under dagen. Har både en del pyssel som ska göras klart samt att jag måste försöka få någon ordning i klädkammaren. Fast annars så tar jag det väl mest lugnt på dagarna för tillfället i alla fall då jag bara går hemma. Visst kanske det blir långtråkigt ibland med men samtidigt så är det skönt att kunna få ta vara på de där små sakerna som ändå är viktiga för en.  Egentligen så har jag ju flyttat min fotokategori till cottonblue.blogg.se men jag måste ändå få visa lite bilder här med i fortsättningen.
 
Gräsänder är vackra , speciellt nu på hösten fast det är ju inte alltid man kommer dem så pass nära att man kan få bra bilder heller. Jag brukar försöka gå ut tidigt på morgonen och lurpassa vid stadens kanotränna.
Det är en metod som brukar ge resultat. För även om de är vaksamma så brukar de till sist acceptera mig och tolerera att jag står där.
Den här tycks säga:Försök inte, jag ser dig nog!
Favorit i  repris men jag älskar verkligen skrakarna, både den större varianten men även den här mindre.Det är roligt att stå och studera deras förehavanden och man kan fascineras när de försvinner ner under ytan för att dyka upp flera meter bort.
Sedan kan det se ut så här vissa morgnar på hösten. Staden vaknar upp, insvept i ett vitt täcke.
Sedan kan det se ut så här som det gjorde i morse. Man får blunda eller titta på sidan för att inte bli allt för bländad, men vackert är det.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0