Undrar varför
Idag sitter jag och undrar varför vissa tycks tro att man måste ha så bråttom här i livet med vissa saker. Den största orsaken till det är att jag såg en blogg glimta förbi igår som hette 18 år och snart 3 barnsmamma. Visst att det är upp till var och en och göra de valen men kandet inte vara bättre att skaffa en färdig utbildninmg och jobb först även om man har fast sällskap ? Föresten hur många är dessutom säkra i den åldern ? Kanske något fler än de yngre tonåringarna är men jag tror ändå att det är få som verkligen är beredda för att ta hela ansvaret. Tycker mig se av bilden i media att det mest handlar om att måla upp allt på rosa moln utan att man lyfter fram den andra sidan och det är väl egentligen bara fel att göra så kan jag tycka. Folk tenderar dessutom att skylla för mycket på olyckor och lägga över ansvaret på någon annan som till exempelvis skolan men jag menar hur svårt är det att nå kunskap idag då allting finns tillgängligt via klösbrädor och smarta telefoner ?
Nej jag tycker inte att det riktigt håller. Visst att olyckan kan vara framme men man bär ändå alltid själv ansvaret i slutänden och enligt vad jag sett på TV från Danmark så saknar väldigt många unga mammor stöd från sin egen familj. har varken utbildning eller fast sällskap. Det kan inte jag tycka är så bra förutsättningar. En del kanske skärper till sig men många klarar inte heller ansvaret utan endera lämpar över barnet på andra eller får det omhändertaget av sociala myndigheter. Då kan man verkligen fundera på varför man gör valet att sätta sig i den sitsen ens från början om man ändå kan se att det inte kommer att fungera. Handlar det möjligtvis om trots ? Isådana fall tror jag inte att man växt klart själv om man inte kommit ur den fasen och då är man långt ifrån redo att bli någons föräldrer. Dessutom så undrar jag vad det är som säger att man måste ha ALLT vid en viss ålder. Vad eller vem är det egentligen som sitter och bestämmer de där normerna i ett samhälle? För det finns faktiskt somliga som av olika anledningar väljer bort barn , ska de bli kallade egoister för det eller få höra att de borde växa upp?
Nej det kan jag verkligen inte tycka.
Nej jag tycker inte att det riktigt håller. Visst att olyckan kan vara framme men man bär ändå alltid själv ansvaret i slutänden och enligt vad jag sett på TV från Danmark så saknar väldigt många unga mammor stöd från sin egen familj. har varken utbildning eller fast sällskap. Det kan inte jag tycka är så bra förutsättningar. En del kanske skärper till sig men många klarar inte heller ansvaret utan endera lämpar över barnet på andra eller får det omhändertaget av sociala myndigheter. Då kan man verkligen fundera på varför man gör valet att sätta sig i den sitsen ens från början om man ändå kan se att det inte kommer att fungera. Handlar det möjligtvis om trots ? Isådana fall tror jag inte att man växt klart själv om man inte kommit ur den fasen och då är man långt ifrån redo att bli någons föräldrer. Dessutom så undrar jag vad det är som säger att man måste ha ALLT vid en viss ålder. Vad eller vem är det egentligen som sitter och bestämmer de där normerna i ett samhälle? För det finns faktiskt somliga som av olika anledningar väljer bort barn , ska de bli kallade egoister för det eller få höra att de borde växa upp?
Nej det kan jag verkligen inte tycka.
Kommentarer
Trackback
