Fotboll&annat
Det är väldigt sällan som jag brukar förbereda mina inläggg på bloggen. Fast efter att jag såg ett program på TV igår kväll känner jag ändå att jag måste göra det. Varför?
Ja det kanske jag kommer fram till lite allt eftersom jag ligger här och skriver på gammeldags sätt med penna och papper.
Av en slump så ramalde jag över för mig, ett väldigt optypiskt program. Ingen mindre än David Beckham reste till en avlägsen stam i Amazonas tillsammans med tre kompisar, Kan ju sedan erkänna att jag egentligen aldrig har fastnat för fotbollen som så. Dock så tenderar en del av den ändå att gå in när man hör alla dessa referat. Sedan så är det ju alltid rolgit att se när svergie spelar fast på sistone har det ju inte varit så muntert.
Nåja nu var det om programmet mitt inlägg skulle handla om och inte om min relation till fotboll. Hur som haver blev jag verkligen positiv överraskad. Man fick se en helt ny sida av honom. En som sträckte sig bortanför bollen och planerna. Dn har man inte fått se tidigare, åtminstone inte vi som följer sporten fanatiskt.
Egentligen så är vi människor bra festliga på det viset. Klart att det är bra med idoler och förebilder . Samtidigt kan man undra var gränsen verkligen går. Som David själv sa var det nytt för honom men väldigt skönt att befinna sig på en plats där ingen kände igen honom. Han pratade också om hur jobbigt det var att inte kunna skaffa nya vänner hur som helst i den övriga världen på grund av kändisskapet utan att behöva oroa sig för anledningen till att folk vill lära känna honom. Ändå så är det allt fler barn i vårt land som säger att de vill bli det.
KÄNDISAR.
Fast jag tror att mångaav dem inte riktigt förstår baksidan av det heller. Tänk hur jobbigt det måste vara att ständigt bli bevakad av både media&allmänheten. Tror egentligen att vetskapen om detta räcker och gör att de allra flesta människor drar lättnadens suck över att de inte behöver vara i deras skor. Visst så kan drömmar om rikedom och pengar hägra men samtidigt kan man också vara rik på fler än ett sätt. Vi människor är ju bra på att samla på oss saker men när det kommer till kritan , vad är det som egenligen betyder något ?
Ja det kanske jag kommer fram till lite allt eftersom jag ligger här och skriver på gammeldags sätt med penna och papper.
Av en slump så ramalde jag över för mig, ett väldigt optypiskt program. Ingen mindre än David Beckham reste till en avlägsen stam i Amazonas tillsammans med tre kompisar, Kan ju sedan erkänna att jag egentligen aldrig har fastnat för fotbollen som så. Dock så tenderar en del av den ändå att gå in när man hör alla dessa referat. Sedan så är det ju alltid rolgit att se när svergie spelar fast på sistone har det ju inte varit så muntert.
Nåja nu var det om programmet mitt inlägg skulle handla om och inte om min relation till fotboll. Hur som haver blev jag verkligen positiv överraskad. Man fick se en helt ny sida av honom. En som sträckte sig bortanför bollen och planerna. Dn har man inte fått se tidigare, åtminstone inte vi som följer sporten fanatiskt.
Egentligen så är vi människor bra festliga på det viset. Klart att det är bra med idoler och förebilder . Samtidigt kan man undra var gränsen verkligen går. Som David själv sa var det nytt för honom men väldigt skönt att befinna sig på en plats där ingen kände igen honom. Han pratade också om hur jobbigt det var att inte kunna skaffa nya vänner hur som helst i den övriga världen på grund av kändisskapet utan att behöva oroa sig för anledningen till att folk vill lära känna honom. Ändå så är det allt fler barn i vårt land som säger att de vill bli det.
KÄNDISAR.
Fast jag tror att mångaav dem inte riktigt förstår baksidan av det heller. Tänk hur jobbigt det måste vara att ständigt bli bevakad av både media&allmänheten. Tror egentligen att vetskapen om detta räcker och gör att de allra flesta människor drar lättnadens suck över att de inte behöver vara i deras skor. Visst så kan drömmar om rikedom och pengar hägra men samtidigt kan man också vara rik på fler än ett sätt. Vi människor är ju bra på att samla på oss saker men när det kommer till kritan , vad är det som egenligen betyder något ?
Sedan finns det ju såklart de där av oss som är mer priviligerade och kan resa runt i världen för att finna sig själva men egentligen behöver man ju bara gå ut i naturen hemma för att hitta sig själv. Nu är jag verkligen ingen expert på området men det kanske är just det som är det fina med att bo i en småstad. Dessutom tror jag att det sitter lite i hur vi också väljer att hantera och vilka prioriteringar vi gör. Visst älskar jag djur men jag skulle inte gärna ge mig ut i djungeln med alla de där ormarna + alla läskiga småkryp men nej jaguarerna skrämmer mig fakiskt inte Det tror jag inte att den där lilla grodan hade gjort heller som skrämde den ena av dem. från början. Man ska passa på att njuta av naturens underverk när man är mitt i den och jag tivlar på att de vill bli upplysta om att det förmodligen var en pilgiftsgroda som egentligen var minst lika farlig som korallormen de såg, eller vad tror ni ?
Kommentarer
Trackback
