Filmtips!
Nu tänkte jag komma in här med ett litet filmtips.
Såg på en film för andra gången igår.
Den första gången så tänkte jag kanske inte på den så mycket men efter att ha satt mig in mer i handlingen måste jag erkänna att även jag föll för The Nanny Diaries.
Visst en del av den blir kanske en typisk tillrättalagd hollywoodhistoria men det finns fortfarande ämnen som den berör som är bra. I synnerhet idag när många föräldrar verkar vara så stressade att de kanske glömmer bort att stanna upp och faktiskt reflektera över vad som är viktigt och att umgås med sina barn. Fast vad vet jag ? Visst finns det många som gör det motsatta med men det känns ändå som att färre barn idag leker på samma sätt som man gjorde för bara 15 år sedan. Den tekniska utvecklingen har liksom skenat iväg och beteendet har gått hand i hand med det.
Fast det kanske har skett allt för snart och det har ju på senare tid visat sig att många inte är mogna för ansvaret att vistas ute på nätet heller. Visst finns det vuxna också som missköter sig, de som borde veta bättre men jag tycker det är skrämmande att se vad som skrivs på vissa sk. barn& ungdomsajter.
Men för att koppla tillbaka till filmen så tyckte jag att en viss mamma var klockren...jag säger bara oboy och lycka till , till den som tror att det går till på det viset. Då har man mycket kvar att lära sig. Sedan gillar jag inte heller hur vissa kändismammor verkar behandla sina barn, som små assocesarer som man kan visa upp och spöka ut hur som helst. Snälla..visst kan jag hålla med på att småflickor tycker om att leka utklädning och att sminka sig men det är något man gjorde/gör HEMMA med kompisar och inget man går ut och skyltar med. Alla kan inte heller se ut som modedockor och det finns faktiskt tjejer som inte alls är intresserade av smink odyligt. Jag har personligen aldrig varit det utan hellre föredragit att leka häst eller bygga kojor. Ändå så känns det som allt mindre utrymme ges i samhället för den där andra sorten som vågar vara mer självständig. Varför är det så ?
Såg på en film för andra gången igår.
Den första gången så tänkte jag kanske inte på den så mycket men efter att ha satt mig in mer i handlingen måste jag erkänna att även jag föll för The Nanny Diaries.
Visst en del av den blir kanske en typisk tillrättalagd hollywoodhistoria men det finns fortfarande ämnen som den berör som är bra. I synnerhet idag när många föräldrar verkar vara så stressade att de kanske glömmer bort att stanna upp och faktiskt reflektera över vad som är viktigt och att umgås med sina barn. Fast vad vet jag ? Visst finns det många som gör det motsatta med men det känns ändå som att färre barn idag leker på samma sätt som man gjorde för bara 15 år sedan. Den tekniska utvecklingen har liksom skenat iväg och beteendet har gått hand i hand med det.
Fast det kanske har skett allt för snart och det har ju på senare tid visat sig att många inte är mogna för ansvaret att vistas ute på nätet heller. Visst finns det vuxna också som missköter sig, de som borde veta bättre men jag tycker det är skrämmande att se vad som skrivs på vissa sk. barn& ungdomsajter.
Men för att koppla tillbaka till filmen så tyckte jag att en viss mamma var klockren...jag säger bara oboy och lycka till , till den som tror att det går till på det viset. Då har man mycket kvar att lära sig. Sedan gillar jag inte heller hur vissa kändismammor verkar behandla sina barn, som små assocesarer som man kan visa upp och spöka ut hur som helst. Snälla..visst kan jag hålla med på att småflickor tycker om att leka utklädning och att sminka sig men det är något man gjorde/gör HEMMA med kompisar och inget man går ut och skyltar med. Alla kan inte heller se ut som modedockor och det finns faktiskt tjejer som inte alls är intresserade av smink odyligt. Jag har personligen aldrig varit det utan hellre föredragit att leka häst eller bygga kojor. Ändå så känns det som allt mindre utrymme ges i samhället för den där andra sorten som vågar vara mer självständig. Varför är det så ?
Och ska man verkligen behöva göra sig till och gömma sig bakom en mask för att hitta en partner ? Nej det tycker då inte jag. Det viktigaste borde väl ändå vara hur man är som person och inte hur man ser ut. För oftast är det just ytan och bilden som trollen angriper. Varför?
Jo jag tror att det i grunden handlar om att de själva mår dåligt och måste försöka få bekräftelse på något sätt men det ger dem ju ändå ingen rätt att trycka ner andra i dyn istället. För visst är det komiskt att vissa säger att jag låter kaxig när de läser vad jag skrivit men samtidigt så säger de som träffar mig irl att jag är väldigt snäll. Kanske är det faktiskt mitt största problem med egentligen att jag varit för snäll genom åren och inte vågat säga ifrån mer. Så egentligen är det väl som de säger att man lär så länge man lever och man måste lära sig att säga ifrån någon gång för att ta på sig för mycket är inte alls bra. Fast det tar ju ett tag att lära sig känna igen signalerna och att bromsa i tid innan men det bir väldigt viktigt att man gör det.
Sedan tror jag att man får mycket tillbaka också om man ser till att behandla andra så som man själv vill bli bhandlad.
Kommentarer
Trackback
