mspbubblet

Visst kan man bli berörd av något man hör på radion. Det händer mig ibland. Senast jag grät var efter att ha hört Christian Falks sommarprat. Först hade jag inte tänkt lyssna men så övertalade mina föräldrar mig eftersom det hade berört även dem tidigare på dagen. Min pappa är väl inte någon som visar känslor sådär annars men jag såg på honom hur tagen han var. när han pratade om det. Så jag bestämde mig för att lyssna på reprisen innan jag skulle gå och sova. Håller med någon som skrev att det var det mest känslosamma sommarprat som hade hörts. Fast det är intressant att lyssna på folks berättelser sådär. I synnerhet folk som man räknar som stjärnor, men egentligen innerst inne är de ju bara vanliga människor de också, Dessutom fanns det bitar i det han sa som var ruskigt bekant på något konstigt sätt. Det där avsnittet till exempel om hans son. Tror det var det som rörde upp känslorna framför allt för för mig. Hur psykvården egentligen fungerar är ju något som man verkligen kan reflektera och fundera över. Nu kanske det inte enbart går att skylla på den men varför tar fler unga sina liv efter att ha varit i kontakt med den ?

Det är en sak jag tycker man måste ta upp mer och diskutera för om allt fler unga mår dåligt så borde väl ändå vården kunna fånga upp dessa på en gång ? Oftast när de väl har bestämt sig är det ju just på det sättet han sa som de handlar, först är de så uppåt och glada, man märker ingenting och i nästa stund kan det vara för sent. Istället tror man att allt går att lösa på kemisk väg och man skickar hem dem med tabletter. Visst vet jag att det kan funka mot en lättare depression men jag förstår också det mörker som man kan hamna i om det är allvar. Så nej jag tror inte enbart på lyckopiller utan det viktigaste är att man kan prata om det. Nu är jag ju inte den som gärna gör det men jag ägnar mig åt saker som gör mig glad, får mig på bra humör också försöker jag att inte låta tankarna skena iväg allt för mycket. För är det något som jag vet krävs så är det att man jobbar med sig själv infrån varje dag. Vissa människor kanske är vackra på utsidan men de kanske bara tänker på ytan och inte bryr sig om det där andra så mycket, det där andra som faktiskt är mycket viktigare i slutänden. Jag är knappast den enda som påstår att vårt samhälle bryr sig allt mer om fel saker som en vacker och polerad utsida men det är väl också därför det är allt mer viktigt att man kan prata om det. För man måste ju kunna prata om saken om man ska kunna göra något åt det.