Naturens skådespel

Igår hade vi blivit bortbjudna till en släkting. Ja vi skulle hjälpa till med hans nya dator. Först gjorde vi också det och jag fick mig en glimt av WINDOWS 8 så att jag är lite bekant med det då min nya kommer.
Ja jag kände att det var dags för uppdatering och att göra som min ena faster sa när hon hörde att jag eventuellt skulle köpa en ny soffa för slantarna jag fick av henne när jag fyllde år: Varför köper du inte något som du vill ha. som en ny dator?
Så det fick bli en med 1 TB hårddisk och 8 GB ram. Visst det kanske inte var någon bra grafik på den med det kan man alltid byta ut själv. Hur som haver så åt vi också middag där, fikade och såg på TV innan vi var klara. När vi skulle åka hem fick jag bittert ångra att jag inte hade tagit med mig kameran. Dimman dansade över åkern och det såg verkligen ut sådär trolskt med skogen i bakgrunden. Fast det är ju så det brukar vara. De gånger man lämnar kameran hemma för att man tänker att den inte behövs, ja det är de gånger man oftast får syn på något som man hade velat fota.
Vissa gånger kommer man ju ihåg kameran men då är  det däremot inte alltid så att man får syn på något utan snarare tvärtom. Det är dock klart att det nästan alltid finns något i naturen som man kan träna på att fotografera om man inte ser några djur eller fåglar. Vid sådana tillfällen brukar jag träna på att fånga olika yver istället.
Inget träd är så vackert att beskåda på höstarna som just lönnen.Alla dessa färger som fullkomligt exploderar om hösten.
En lite underskattad blomma tycker jag allt att ljugen är. Vet att den är populär att plantera på gravar, därför vill min mamma inte ha den hemma men det är väl synd att döma en växt efter det ?
Ibland måste man kanske sätta sig på blommornas egen nivå för att uppleva hur allt hänger ihop.
Det är något sagolikt som kommer insvepandes med dimman
Det finns gröna oaser även inne i stan och det finns kanske
 inget är så fint som när körsbärsträden står i full blom.
Fast samtidigt så trivs jag mer lite vid sidan av själva centrum egentligen. Där det faktiskt kan bli helt tyst och där man fortfarande vågar gå ut på udda tider för att uppleva det storslagna med naturen.
 
Inget är heller så rofyllt som när man kan få sitta vid havet och blicka ut över allt vatten.


 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0