mspbubblet

Idag är det vissa skolor här som har avslutning och många elever får sommarlov.Även fast jag ju inte går i skolan längre kan jag ändå minnas den där spända förväntan som ligger i luften.
Visst har man glömt bort en del av de tankar man hade då men fortfarande finns en del av dem fortfarande kvar även om de kanske har samlat lite damm under tiden som gått.
När jag var yngre såg jag alltid fram mot sommaren. Inte för att jag vantrivdes i skolan men jag kom aldrig in i gemenskapen i klassen varken på låg,mellan eller högstadiet. Varför det var så kan man bara spekulera i och jag har funderat på det många gånger men kan inte komma fram till något bra svar. Kort sagt vissa barn kan vara väldigt elaka mot det som är annorlunda. Visst klarade jag mig undan den fysiska delen av mobbningen tack vare att mamma jobbade på skolan men den psykiska med skvaller&blickar kan vara minst lika jobbig.Killarna sa i alla fall vad de tyckte och det kunde jag acceptera men vissa dagar hade jag ont i magen och ville inte gå till skolan på grund av det här. Fast nu var det inte de mörka stunderna det här inlägget skulle handla om idag. Nej utan istället vill jag skriva om hur mycket jag tyckte om sommaren.
Från början så hade vi en oas nära naturen som vi åkte till. Vi bodde granne med både skogen & en bonde som hade gått över till köttdjur så även om det inte fanns så många barn i närheten att vara med så hade jag alltid något att göra. Visst kändes det vemodigt att behöva lämna kalvarna varje höst men istället såg jag fram emot att det kom nya sommaren efter. Bonden la dock ner efter dålig lönsamhet och det var ungefär då jag började cykla 4 km om dagen för att se efter en flock unghingstar som en hästhandlare hade på bete.

Visst fanns intresset i familjen genom att syrran hade häst men det var mer intressant att vara hos hingstarna som enligt mig då  var försummade. Nu kan jag tycka att de hade de rätt bra men de mådde nog inte sämre av att jag kom dit och pysslade med dem heller. En sommar fick jag en väldigt speciell relation med en av dem och han kom till och med travande när han fick syn på mig eller min cykel. Han hade oansligt brun päls men vilken personlighet den killen var :)

Minns också med värme hur jag vissa dagar kunde gå in i hagen till dem när de gick nere vid sjön & betade också satte jag mig ner i gräset och skrev på någon av mina berättelser eller helt enkelt så la jag mig och bara njöt av att lyssna på hästarna som tuggade. Fast litade på unghingstarna , det gjorde jag.

och ett gott skratt fick jag också den sommaren för en dag när jag var där, hästarna hade varit uppe med mig hela tiden så kom hästhandlaren och en annan karl för att se på dem. Kanske inför en enventuell försäljning..vad gjorde hästarna tror ni ? Jo så fort de såg hans bil vände de på klacken och travade ner mot sjön varpå han frågade mig vad jag hade gjort med hans hästar. Tänk att de så tydligt kunde göra skillnad på folk.

Samma år fanns där också en till hingst som jag bär med mig i minnet, en svart varmblodhingst som i början av sommaren var väldigt rädd om huvudet. Han följde dock alltid med den bruna nordsvensken som blev min bästa kompis, som en skugga och i slutet av sommaren litade han på mig så mycket att jag fick stå och klappa honom på halsen. Så antagligen kan jag bara tro att han hade fått sig nåra smällar och inte litade på folk.

Kan komma på mig själv att ibland undra hur det gick för dessa två men på ett sätt kanske det är bättre att inget veta med.Nordisen hade väl bättre chans att få komma till någon som en trevlig hobbyhäst men Skuggan som jag kallade honom...

Det här är bara några minnen från ett av mina bästa sommarlov. Med det vill jag önska er alla er alla en riktig bra sommar och jag hoppas att ni också har en sådär bra vän, om inte kan man alltid hitta en fyrbent på de mest oanade sätt.