Hurr jag hamstersäkrat min bostad ?

Anledning till att jag valt denna rubrik på dagens inlägg är att jag just rätt nyligen fick den frågan i en grupp på en social medieplattform. Besvarade den lite kortfattat där men tänkte att jag även kunde passa på att göra ett litet längre och mer ingående inlägg här. Egentligen så tycker jag ju inte att jag har gjort speciellt mycket. Har ju visserligen gränsbrädan ståendes mellan rummet och hallen fast den har mer blivit av en klättervägg, kanske för att jag tillåtit det men sedan så inser jag också vikten av att de små guldkornen faktiskt får vara aktiva och röra på sig de stunder de råkar vara vakna samtidigt som sina ägare. Allt för många smådjur glöms bara bort och blir sittandes ,kraftigt understimulerade i sina burar.Här har man förmånen att få komma upp både en stund på morgonkvisten samt på kvällningen efter &ibland före middagen beroende på när man vaknar och kommer ut. 
Fast nu tillbaka till vad jag har gjort mer för att säkra upp då Theo är ute på lösdriften. Jag ser såklart till att stänga alla dörrar dit han inte ska in, det vill säga badrummet och klädkammren men annars har jag nog inte gjort så mycket mer heller. En del kanske förfäras över alla kablar men efter nu Theodor som blir min åttonde guldhamster så har jag faktiskt aldrig haft några problem med att någon av dem försökt sig på att gnaga på dem. Ändå så ahr de haft motorvägen bakom databordet där jag har en ordentlig härva som ligger men jag kanske bara haft tur eller så är de helt enkelt smarta nog att inse att det där faltiskt inte är mat. För de lär ju inte se så speciellt bra men däremot så har de ju utmärkt lukt och hörselsinne istället som kan vara en del av förklaringen också har jag ju varit noga med att säga nej om jag sett att de varit och snusat på dosorna i början.
Sedan från början om man är osäker så är det alltid säkrare att ha hamstern i en leklåda som man fyller med en massa leksaker. Däremot har jag upptäckt att guldhamstrar gärna blir uttråkade snabbtom de känner sig allt för instängda. Så då kan en hamsterboll eller en sele också vara ett bra hjälpmedel men tänk på att inte låta dem vara i bollen allt för länge och se till att ni tar av selen, eller ja Theo bukar fktiskt visa mig när han tycker att det räcker&då kryper han ur den på egen hand. Fast det är så sällan jag tar på honom den numera , det blir endast någon gång ibland för att jag ska påminna honom om vad han faktiskt kan, elelr på sommaren då jag vill ha mer kontroll om han är ute och springer i spenaten Annars får han ju för det mesta hjärja fritt inomhu, åtminstone sedan jag har städat för då måste han ju hamsterifitera lägenheten igen och sätta ut sina små doftspår så han hittar den rätta vägen runt när han väl har lyckats med att klättra över brädan!
Hittade en gammal bild på Ariel där hon lyckats med att ta sig hela vägen obemärkt in i köket, det var hennes specialitet att försvinna in bakom frysen. En av gångerna var hon så pass envis och vägrade komma fram å jag lockade med mat. Till sist kom jag på att jag kunde hämta någon av hanarna och tur var väl det att jag hade dem då, för argare hamster vet jag inte om jag har sett. Hon både pep och fräste men kom ju fram på fem minuter och Stuart som jag höll tag om med andra handen hade endast ögon för den goda maten som fanns serverad på fatet.
Sedan så är det alltid bäst att ta det säkra före det osäkra har man burar med luckor på sidorna, sätt hänglås på dem.Det var en sak som blev väldigt tydlig då jag hade lilla Stuart. Han lyckades peta upp luckan och rymde för mig en gång.Däremot så fick jag tag på honom nästan på en gång där han stolt kom spatserande på golvet nedanför buren, hur han tog sig ner är en gåta men troligtvis gick han via soffan som stod bakom buren. Efter det åkte dock hänglåsen på och de sitter även på Theodors sidolucka så att lillmatten inte får för sig att gå på några nattliga äventyr.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0