Moffsan moff!

Moffsan på er alla glada men morgontrötta hamstervänner där ute. Idag är det äntligen jag Timon som har hunnit fram till tangentbordet först. Ja matte kanske måste få sova efter äventyren som blev igår kväll. Fast hon får ju skylla sig själv som skulle ha TVn igång och symaskinen påslagen när jag var i hallen. Fast nu kanske hon har lärt sig något, men det borde hon ju ha gjort långt tidigare. Hon vet ju ändå om att jag tycker om att utforska världen och kan man knuffa till plankan så att man kommer ut, ja då gör man det. Jag hamnade i alla fall på ett spännande ställe. Det var visserligen mörkt och trångt där men det är ju bara mysigt! Matte blev mörkrädd då hon kom ut i hallen och hennes ena guldgosse verkade ha gått upp i rök. Medan jag hade jättekul som lekte kurragömma med henne bakom spisen. Jo det är sant, nu så har jag äntligen utforskat den änden av lägenheten med. Sedan hörde jag att matte blev mer och mer orolig men till sist så avslöjade jag ändå mig genom att fnysa. Då hörde hon var jag höll hus och gick och hämtade matburken. Tro nu inte att jag gav upp för lätt heller för hon fick säkert lirka med mig i en kvart innan hon till sist fick tag på mig.Nej jag trivdes ju så bra där bakom i mörkret så där hade jag kunnat stanna ett tag. Det var bara ett problem egentligen med det hela och det var ju faktumet att jag blev jättehungrig! Så det kanske var tryggast att komma tillbaka hem till buren i alla fall. Matte har nog aldrig sett mig hamstra så mycket som då!, jag kom faktiskt knappt in i mitt hus med min breda last. Hade jag fått bestämma så hade jag hellre dock bara hämtat matsäcken och fortsatt vara ute men det gick inte matte alls med på ! Fast nu är jag alltså i tryggt förvar igen. Sedan hörde jag att Stuart också sysselsätter henne för fullt. Han hoppade ner på golvet i hallen. Ett skutt från mattes händer på kanske 20-30 cm. Han slog inte ihjäl sig utan han landade fint på alla fyra tassar så det gick ju bra(attans). Fast för mattes skull så var det bra men jag hörde att hon sa att hon hade blivit alldeles svettig av att jaga oss båda. Så nu får hon vara mer beredd på att det alltid händer saker då vi är ute helt enkelt. Nej nu har jag blivit helt slutkörd av att skriva det här inlägget så jag ska gå och knyta mig igen men vi hörs!

/Timon Upptäckaren

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0