Mitt i Naturen
Alla är vi en del av naturen och ekosystemet, så har det alltid varit och kommer alltid att förbli. Såg gårdagens avsnitt av Mitt i Naturen och kände mig så glad över alla dessa fantastiska miljöer vi har runt omkring oss i världen. MEN det finns ett stort problem och det värsta är att vi människor ibland inte har någon annan än oss själva att skylla för det. Rovdjuren och rovfåglarna har alltid varit mer utsatta för förföljelser och tjuvjakt, det är ingen ny fakta. Det sorgliga är att se hur vissa människor sitter och skriker:Utrota dem. Skulle man ta bort inte bara en utan kanske flera nyckelarter då kollapsar hela systemet till sist. Är det i en död skog sådana människor vill vandra. Jag inser också den andra biten men SNÄLLA det är inte rovdjuren som rår för att landsbygden håller på att försvinna.Lägg istället ner era energier på att sätta press på politikerna som bär det största ansvaret genom krav på besparingar överallt. Det är mer på grund av detta som det ser ut som det gör i dag. Inte på grund av att rovdjuren finns till. För det har de precis lika stor rätt till som oss. det är vi människor som ska anpassa oss efter naturen och inte tvärtom. Fast jag tror att det är väldigt svårt att komma till någon större förändring om båda sidor kring speciellt kring vargen inte visar mer vilja till att samtala och kompromissa. Visst förekommer det mycket pajkastning men det är ändå speciellt mest från en av sidorna om jag ska se opartiskt på det hela men det kanske jag inte kan göra efter alla turer. För det finns faktiskt skyddsmetoder i andra delar av världen som fungerar. där de har bra mycket mer varg än vi har här i Sverige ändå så är vissas enda lösning- skjut den.
Vem är egentligen mest kallblodig då kan man ju undra. Sedan har det ju framkommit hur en del tamdjursägare inte haft fullgoda stängsel på sistone . Vet man om att man bor med skogen som granne, borde inte det då också vara en självklarhet. Dessutom om inte vargen fanns- så skulle vi faktiskt inte heller ha människans bästa vän i vår tjänst idag. För det finns så många likheter mellan dem.Ändå är den ena så hatad och den andra så älskad. Så det borde också vara en självklarhet att inte jaga med jycke i rovdjursmarker när man vet hur hunden uppfattas av djuren. Det krävs det ingen genomgående analys för att förstå. Samtidigt kablar media ut den ena skräckartikeln efter den andra och det är tråkigt att det förekommer-trots att vi i dags dato har så mycket bra forskning och statistik som ger en helt annan bild än det 1700-tals skräckpropagandan ger! För om man ger sig ut i skogen så kan man lika gärna bli sparkad av en älg, stångad av ett rådjur och angripen av en ilsken bäver med. Risken för det är betydligt större än att springa på ett rovdjur. För är det något djuren har så är det fantastiska sinnen, de märker oss långt innan vi har hunnit ana att de ens har varit i närheten och de söker upp oss lika lite som vi vill träffa dem. Visst kan det finnas enstaka problemindivider med, men jag tror ändå inte att svaret alltid behöver vara skyddjakt. Sedan ställer jag mig tveksam till regeringen. De vill att vi ska få in nytt blod i vargstammen vart femte år men hur ska det gå till på sikt då alla de vargar som kommer in över gränsen skjuts genom pragraf 28 eller försvinner spårlöst iskogen? Också pratas det om att ha en korridor läng kusten där det inte finns några året runt beten för renar men tänker de på att kring kusten norrut bor de flesta människor också? Nej det finns stora oklarheter i den officiella debatten men att ena sidanredan innan håller på att skriva ner ett naturpgrogram som skulle visa på varför alla arter är så viktiga i fanunan det är bara löjligt och skrämmannde. Aldrig att jag varit rädd då jag vistats ute i skog och mark men att gå på stan kan vara mer jobbigt för där vet man aldrig vilka människor som man kan stöta på.
Vem är egentligen mest kallblodig då kan man ju undra. Sedan har det ju framkommit hur en del tamdjursägare inte haft fullgoda stängsel på sistone . Vet man om att man bor med skogen som granne, borde inte det då också vara en självklarhet. Dessutom om inte vargen fanns- så skulle vi faktiskt inte heller ha människans bästa vän i vår tjänst idag. För det finns så många likheter mellan dem.Ändå är den ena så hatad och den andra så älskad. Så det borde också vara en självklarhet att inte jaga med jycke i rovdjursmarker när man vet hur hunden uppfattas av djuren. Det krävs det ingen genomgående analys för att förstå. Samtidigt kablar media ut den ena skräckartikeln efter den andra och det är tråkigt att det förekommer-trots att vi i dags dato har så mycket bra forskning och statistik som ger en helt annan bild än det 1700-tals skräckpropagandan ger! För om man ger sig ut i skogen så kan man lika gärna bli sparkad av en älg, stångad av ett rådjur och angripen av en ilsken bäver med. Risken för det är betydligt större än att springa på ett rovdjur. För är det något djuren har så är det fantastiska sinnen, de märker oss långt innan vi har hunnit ana att de ens har varit i närheten och de söker upp oss lika lite som vi vill träffa dem. Visst kan det finnas enstaka problemindivider med, men jag tror ändå inte att svaret alltid behöver vara skyddjakt. Sedan ställer jag mig tveksam till regeringen. De vill att vi ska få in nytt blod i vargstammen vart femte år men hur ska det gå till på sikt då alla de vargar som kommer in över gränsen skjuts genom pragraf 28 eller försvinner spårlöst iskogen? Också pratas det om att ha en korridor läng kusten där det inte finns några året runt beten för renar men tänker de på att kring kusten norrut bor de flesta människor också? Nej det finns stora oklarheter i den officiella debatten men att ena sidanredan innan håller på att skriva ner ett naturpgrogram som skulle visa på varför alla arter är så viktiga i fanunan det är bara löjligt och skrämmannde. Aldrig att jag varit rädd då jag vistats ute i skog och mark men att gå på stan kan vara mer jobbigt för där vet man aldrig vilka människor som man kan stöta på.
Kommentarer
Trackback
