Lite på krigstigen

Hejsan på er alla Bubblare där ute och god morgon på er andra.
Idag känner jag mig lite på krigsstigen trots att det är strålande sol ute.Hur det kan komma sig?
Jo jag fick en kommentar i ett av chattrummen på MSP.Har råkat ut för att få liknande kommentarer förut men nu känner jag att kanten på bägaren är nådd, Hur hon uttryckte sig?
Jo hon sa att min gubbe inte var speciellt fin för att vara i lvl 17. Vad är det liksom som får vissa att säga sådana saker?
Det måste jag undra för vem bestämmer egentligen hur man ska se ut när man nått en viss nivå?
Huvudsaken är väl ändå att man klär ut sin sin figur i kläder som man gillar & jag utgår dessutom lite ifrån vad jag tycker om irl.
Hur skulle hon liksom reagera om någon sa samma sak till henne?
Visst jag kanske borde kyla ner mig lite, det är ju trots allt bara ett spel men jag blir ändå arg eftersom det beteendet kanske visar på att det skulle vara ok att vara taskig mot någon för att de vågar klä sig annorlunda irl med.När ska man då lära sig att våga stå på sig själv och faktiskt kunna vara nöjd med den man är och sluta att bara följa med den stora strömmen ?
Men framför allt så tror jag att jag inte är den enda som fått liknande kommentarer av folk men det känns som att det är få som faktiskt vågar säga ifrån men nu gör jag det och hoppas att fler ska börja göra det.För det är så många som mår dåligt pga mobbing, inte bara i skolan utan på nätet också.
Visst kan de som gör sådana saker många gånger ha det tufft hemma men de har ju för den skull ingen rätt att utsätta andra för ett helvete men det krävs att alla vågar stå upp mot det och säga ifrån när det räcker.
Sedan tror jag också att det är farligt på det sättet att många som är yngre inte vägar för att det är så mycket enklare att bara flyta med och blir man utsatt så vågar man inte.
Så var det åtminstone för mig i skolan,  dessutom hade jag en fd kompis som var precis tvärtom att hon käftade emot när de retade hemme men jag tror hennes resa var sju gånger värre än min på det sättet. Jag lät dem helt enkelt hållas. Även om orden killarna i klassen sa och blickarna tjejerna gav mig gjorde ont, så mycket att jag spelade sjuk vissa dagar för att slippa gå till skolan så tror jag att det ändå var bättre för de slutade när de märkte att det bara rann av mig, att jag inte reagerade och blev arg.
Fast visst har det kostat med, det ska jag inte ljuga om, för det har det gjort men det är väl just därför på grund av de här erfarenheterna som jag har väldigt svårt att lita på folk, till och med mina egna syskon har svårt att komma mig riktigt nära för det är mycket de inte vet som jag inte har berättat eller velat prata om helt enkelt. Så det kanske är först nu som jag har börjat kunna tackla alla de där svårigheterna och känslorna, släppa taget och gå vidare. Också hoppas jag att jag kan hjälpa någon genom attt berätta om det så här.
Blir någon utsatt så sträck ut en hand eller be någon vuxen om hjälp.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0