mspbubblet

Inte visste jag att vi hade vildvittror som flög omkring i våra svenska skogar, visste ni det ?
Med den eningen väljer jag att inleda dagens lilla inlägg som jag har tänkt att författa men det skulle lika gärna kunna varit en mening i boken om Ronja Rövardotter. För precis idag så hörde jag ett nytt fågelläte som jag faktiskt aldrig hört förut när jag var och hälsade på hos min syster ute på landet. Var egentligen där för att titta på deras nya ponny men fick också ett uppdrag nämligen att gå och hämta in påskris. Sagt och gjort så gjorde jag sällskap med två av barnen ut i jakt på den perfekta björken. Vi provade först att gå åt ett håll men där fanns ingenting att hämta men det var alltså då vi hörde lätet. Det lät precis som om någon skrattade men det var absolut ingen skata utan påminde mer om en vildvittra eller en häxa. Kanske var det någon förlupen påskärring som satt och lurade bakom någon stubbe? Hur som haver så konfererade vi men kunde alltså inte alls artbestämma den på något av lätena den spelade upp. För när vi skulle bege oss iväg åt andra hållet satt den kvar och jamade i en dunge med tät barrskog. Det närmast jag kan tänka mig att det här var får nog ändå bli nötskrikan eller lavskrika. För den första har de sett framme vid fågelbordet men av sången så skulle jag nog ändå mer säga lavskrika....men någon sådan har de ju inte sett fast de sägs ju vara skogshuggarens bästa vän och skog är ju något som det finns gott om där. Nåja framtiden får väl utvisa vad det var. Glad blev jag däremot då jag såg ett par små talltitor som vågade sig fram till fröautomaten utanför köksfönstret.

Hejsan på er alla ni läsare som kanske kikar in hit idag för att se vad jag hittar på. Först måste jag bara få delge er något som hände igår kväkk. Låg och såg på TV när jag plötsligt hör en kraftig smäll. Ja det lät som när glas exploderar. Tyckte att det kom från köksregionen så jag gick såklart dit och kollade läget. Fast allting var okej och ingenting hade hänt vare sig med porslinet i skåpen eller med hushållsappareterna. Allt är alltså helt så oväsendet måste alltså ha kommit från någon granne eller kanske utifrån. Ja obehagligt var det i varje fall. Sedan var min kära far förbi en kortare sväng med lite saker och innan han kom så hade jag tagit upp Theo för en stunds mys i soffan men nu fick pappa i alla fall träffa min lilla kkille och passa honom en stund medan jag ställde in maten i kylskåpet. Tror att han tyckte det var trevligt för när jag kom tillbaka så satt Theodor och sniffade ingående på hans händer och hade väl egentligen inte minsta lust att gå tillbaka in heller.Fast egentligen skulle han ju sova nu så de blev bra en liten stund han fick vara ute men det kanske var tur med för när pappa hade gått så kom killen ut igen eftersom han var tvungen att göra sina behov,dricka lite vatten och ta med sig nattmackan in i huset. Sedan kunde han alltså somna om när han var färdig. Så det gläder mig att kunna säga att han är okej trots incidenten för två dagar sedan då han välte staketet och fastnade mellan två sektioner. Det var nog mest att han skrämde både sig själv och matte så det var därför han pep och upprört sprang in under sängen mer än att han hade skadat sig, peppar,peppar. Också fick jag ju lära mig en sak till som måste hamstersäkras om den ska stå framme då han är ute för han är verkligen mer som en apa än de andra och ska klättra överallt som han kommer åt. Häromkvälllen så tog han ju sig upp på en av plastlådorna under sängen som vanligt också försökte han få tag i lakanet, den lilla busen! Fick syn på det och hann stoppa honom i tid men ja han är verkligen en nyfiken liten grabb med mycket action i.

Ja sp går det alltså när jag inte tänkt skriva om guldkornet ..helt åt pipsvängen men det är ju väldigt lätt hänt eftersom jag vill försöka visa på hur mycket mer djur en hamster är än somliga verkar tro.

De är helt enkelt underbara små djur :) på alla sätt faktiskt.

Hejsan på er alla ni läsare där ute i den stora vida världen. Eller ja hej till den lilla skara av er som kollar in hit för att se efter om jag har skrivit något nytt på sistone. Nu är det så att det har gått några dagar igen men ibland är det bättre att det får gå ett lite längre tag mellan inläggen så det kanske finns mer att skriva om. De senaste dagarna har det då varit äkta aprilväder här.Det vill säga väldigt omväxlande med ena dagen sol för att som det gjorde både igår och idag snöa lite lätt. Sedan har det åter igen blivit kallt i luften, ni vet lite sådär bitande kallt som det kan vara på vårvintern. Vad jag då har för mig ? Jo jag pysslar på som vanligt mellan varven och spelar en hel del Sims 4 såklart. Eventuellt så kommer ett nytt inlägg om det senare..så ni inte får för mycket att läsa om på en gång Innan jag börjar knåpa på det så vill jag visa upp en enkel teckning jag började på igår kväll

 

Hejsan på er allihopa som kollar in hit på min lilla blogg idag. Vet inte om jag borde säga några ord om det här men jag känner att jag ändå måste få lov till att göra så. Känner säkert som ånga andra en stor sorg och förstämning efter gårdagens tragiska attentat på Drottninggatan i Stockholm. Samtidigt som det är så svårt att ta in att det ens har hänt så var det ändå inte helt oväntat med tanke på den senaste händelseutvecklingen i Europa. Vi undgick ju med blotta förskräckelsen redan för sex år sedan så visst visste man ändå om att risken kunde finns där för att det skulle inträffa igen.Frågan var inte om, den var snarare när. Nu har det alltså hänt och jag tror att det kommer att förändra mycket i vårat tidigare så öppna samhälle. Fast och andra sidan så tänker jag som så då det gäller avlyssning och utökad kameraövervakning att har man inget att dölja finns det kanske inget att oroa sig för utan tvärtom. Då kanske det är en fördel att polisen får utökade befogenheter till att kunna bedriva ditt jobb och all eloge till det jobb som de och all räddningspersonal utför. När vi drabbas av en nationell kris är jag verkligen tacksam över att det finns dessa skickliga yrkeskårer på plats som vet hur man ska agera. Samtidigt förstår jag mig inte på kaoset som råder i många av våra förorter där ambulanspersonal och brandkår ibland inte vågar ge sig in på utryckningar för rädslan att bli attackerade. I det läget så måste något ha gått fundamentalt fel och jag tror inte att man kan beskylla samhället för alla problem med ungar som driver runt på stan och kastar sten. Det klagas ju dessutom mycket på att det inte finns saker att göra men ibland känns det som det bara är ett sätt att fly undan sitt egna ansvar. För det finns mängder av föreningar som verkar för att engagera folk, ändå så klagas det massor. Visst kanske det behövs förbättringar på vissa områden, men det är samtidigt så svårt att kunna fånga upp varenda kotte. Som så går alltså mina tankar idag och jag tycker att man ska lyssna på den information som går ut i media och håll sig undan så att polisen kan göra sitt jobb. Sedan förstår jag om det är journalisternas jobb att gräva men ibland borde de kanske respektera myndigheterna mer med och strunta i vissa frågor som i sammanhanget känns så onödiga att de ställer. Till sit när det klarnar så kommer vi ju ändå få veta mer om vad som hände och varför men just nu kanske man ska backa undan och låta folk få sörja. För det är ju lite så det känns...samtidigt som det också är viktigt att man pratar om det och försöker leva vidare.Nu kanske jag också ska lägga till att jag har en stor del av min släkt där nere och känner en del stockholmare via min modellhästhobby så jag känner verkligen med alla de som har drabbats samtidigt som jag tror att man inte ska gå runt och vara onödigt rädd. För det går ju inte , det skulle om inte annar vara fruktansvärt jobbigt för oss att behöva bära runt på. All sorts ondska det kanske inte går att skydda sig emot men kanske därför trro jag det är så viktigt att alla på något sätt visar sitt stöd. Och en eloge igen till polisen och räddningspersonalen och alla andra som hjälpte till för det hade kunnat sluta så mycket värre!

Hejsan på er alla ni trevliga läsare som har den goda smaken att titta in hit på min lilla blogg för att kolla om jag har skrivit några nya rader. Tänkte faktiskt försöka posta ett litet inlägg idag med så det ska finnas lite nytt för er att läsa också och inte bara får bläddra tillbaka och läsa gamla nyheter. Solen skiner här men det blåser lite kyliga vindar än så länge fast visst märkt det att våren ändå är på gång. Var tvungen att uträtta ett par ärenden så då passade jag på att göra min vanliga promenad ner förbi kajen och oj vad isen hade släppt nu. Åtminstone på den ena sidan var den till största delen borta och där hade det samlats en hel del fåglar. Såg både storskrake och allehanda måsfåglar, hade ju inte kameran med mig så jag kunde inte identifiera alla arter riktigt men jag hörde gråtrutarna som pratade där de satt långt ute på iskanten, Sedan antar jag att både fiskmåsarna och skrattmåsarna var på plats som vanligt men att få se storskrakarna redan nu det hade jag nog inte räknat med. Tycker ju att de brukar dyka upp först i mitten av den aktuella månaden men det kanske är så att allt sker lite tidigare i takt med att det blir varmare. Fast det är ju lite både och det där med då men jag är ju glad att få återse dem alla , speciellt storskraken som är en av mina favoriter när det gäller sjöfåglar. Tycker verkligen om deras härliga färgkombination, svart,vitt och mörkt grönt är stiligt!

Ojsan har det redan gått en vecka utan att jag har skrivit något nytt inlägg åt er ? Ibland går tiden väldigt fort helt klart det upptäcker man speciellt  en sådan här gång när man kollar in på bloggen och tvingas konstatera det.. Fast det är väl åter igen som så att jag inte har prioriterat att skriva något här utan jag har haft fullt upp med att göra andra saker istället. Ni vet sådana där saker som jag brukar roa mig med, det vil säga se på TV, pyssla , spela Sims och leka med Theodor som är så social att han sätter sig och bara väntar i ena hörnet på buren på att få komma ut. Detta kan han alltså göra även om han redan har varit ute för ha vet ju att det finns en chans till att man kan bli bortskämd då man bor hos matte och för tillfället är ensamt guldkorn. Ja då kan man alltid sno åt sig en extra stunds uppmärksamhet och rymma bort till köket(synd nog så såg matte mig i öronvrån och gick efter)

Hejsan på er alla ni läsare som kollar in hit på min lilla blogg just idag. Hade först tänkt vänta en till dag med att skriva men så dök det upp en sak som gjort mig skrivsugen. Media i Svergie brukar ju vara snabba på att plocka upp saker som händer utomlands så varför har de stora medierna inte skrivit något om SeaWorld och deras beslut om att lägga ner programmet med späckhuggare i marin showerna ? Eller är det bara så att jag har missat det helt men jag har ju både följt nyheterna via tv och läst tidningar men inte sett något.F örän jag surfade runt på nätet igår och läste att Tilikum var död :/
Ända sedan jag såg dokumentären Blackfish har hans tragiska historia funnits med mig men kanske är det alltså så att han äntligen har fått frid i sin valhimmel.För om jag nu är rätt informerad så hade han dessutom varit sjuk en längre tid som inte är allt för ovanligt med äldre marina djur i fångenskap. Att de råkar ut för stressrelaterade sjukdomar är också en av anledningarna bakom varför man nu alltså väljer att avsluta det här kapitlet i parkens historia. Vidare får jag dock säga att jag har förståelse kring det vidare resonemanget för vad som ska hända med de kvarvarande valarna som befinner sig i fångenskap världen över. För det skulle aldrig fungera att släppa dem fria då majoriteten av dem är uppfödda just i fångenskap och inte vet hur man skaffar mat på egen hand. Se bara på vad Keiko lärde oss....han fick visserligen simma i frihet på sluter men sökte ju ändå upp människor för att han hade varit allt för lång tid i fångenskap och var van vid närkontakten. Fast man måste ju såklart göra sitt yttersta för att djuren ska ha det så bra som möjligt med den tid de har kvar i livet. Något annat är det ju inte tal om. Sedan är jag lite kluven samtidigt för när det gäller Svergie så har vi ju delfinerna på Kolmården. Var själv där 1994 och fick se en fantastisk show med Flip som stajlade runt bassängen på stjärtfenan. Sedan fick jag en magisk kontakt med Sharky genom glaset i Lagunen som jag aldrig kommer att glömma. Hon såg verkligen rakt på oss med den där speciella blicken de har. Så jag har svårt att tro att allt för dem är dåligt ändå och man gör nog det man kan för att de ska ha det så bra som möjligt ,annars skulle nog aldrig Flip ha levt så länge som han gjorde heller! Om de nu inte mådde bra menar jag. Hans maka Vicky är ju kvar fortfarande och lever än så länge och har hälsan :) . När det gäller de delfiner som dött sedan starten så kan man knappast beskylla enbart fångenskapen för alla dödsfall heller och Komården har alltså idag bara 3 vilfångade delfiner resten är uppfödda där och skulle likt SeaWorlds späckhuggare aldrig klara av ett liv i det vilda.Också vet vi ju hur det gick med just Keiko som kanske egentligen redan var för gammal och hade varit i fångenskap för länge när de släppte honom. På slutet kom han ju att söka upp människor för att han var så invand med det och alltså så klarade han ju inte alls av den där omställningen. Så därför kan jag tycka att alla sådana planer är grymma och bortkastade. Helst skulle man ju se att de fick vara vilda men om det nu inte går att återanpassa dem vilket tyvärr historien med Keiko visar så ja då alternativet att slippa uppträda åtminstone inte är så dumt ändå

Hejsan på er alla ni läsare där ute som klickar er in hit till min lilla blogg just idag.Somliga av er kanske regelbundet klickar er in för att se om jag har skrivit något nytt men för vissa andra kanske det är allra första gången ni öppnar min lilla blogg. Oavsett anledning till att ni kommit hit så säger jag hej till er alla.Nu så kan jag nog säga att det börjar gå mot vår så sakteliga även här uppe i norr fast nätterna kan ju fortfarande vara kyliga så ännu dröjer sig vintern kvar för en period till. Fast det är ju just precis så det brukar vara varje år men samtidigt så känns det som om allt går ett par veckor fortare nu på grund av klimatförändringarna. Man får bara hoppas att det inte ställer till det för flyttfåglarna som börjar komma tillbaka till våra breddgrader igen. Fast nu var det inte det som jag tänkte skriva om igen idag , nej utan i själva verket så ville jag bara tipsa om en jättefin film som jag sett på tv i veckan: http://www.svtplay.se/mote-med-polarvargen
Även om jag kan tycka att han utsätter sig för en onödig risk så ser man ju samtidigt hur otroliga och intelligenta varelser det där är. Varför är det då så svårt för oss att samexistera med dem .Det har jag nog fortfarande svårt för att fatta för egentligen är det ju stora hundar det handlar om. Visst finns det vissa skillnader i dras språk, det gör det men man kanske kan beskriva det som att de pratar med olika dialekter och utan den ena skulle den andra heller inte finnas i människans tjänst och normalt är det verkligen skygga djur som håller sig undan oss tvåbennigar. De gånger det går snett är det oftast vi själva som från början ha skapat problemet men ändå är det vargen som art som får bära hunduvudet. Det tycker jag är så fel för om vi nu är satta att förvalta vår natur varför tilltås då tjuvjakten på rovdjur i nationalparkerna ? Man har ju länge vetat att det har förekommit ändå kommer det fram först nu i rapporterna..nej det tycker jag inte stämmer överens med bilden av en bra förvaltning.Sedan kan jag kanske acceptera att man måste ha viss avskjutning men samtidigt tror jag att naturen är rätt bra på att reglera det själv , det är så vi lägger oss i för mycket som det blir problem också vill jag även passa på att undra varför bara en liten klick i SJF får komma till tals i media. Varför frågar man inte alla de andra som faktiskt har röstat för att vi ska få ha kvar rovdjuren i vår svenska natur?

Hejsan på er alla ni läsare som råkat klicka er in hit av en eller annan, ibland lite oklar och kanske aningens diffus anledning. Ja hej såklart även till den lilla skara som följer min lilla blogg mer regelbundet och brukar kolla vad jag har för mig. Det kanske har blivit lite mycket tillpälsade bilder på senaste tiden men det är lätt hänt att det blir så då man har ett litet guldkorn inneboendes som tycker om att hitta på sina små hyss. Fast idag ska jag försöka skriva om något helt annat tänkte jag. Ett intressant ämne som dök upp under en härligt vårpromenad i solen. Vad skulle du göra om du vann en massa pengar? Ja den frågan är ju faktiskt kanske inte alls så lätt att svara på som man först tänkte sig. För många är idéerna på vad man skulle vilja göra men sedan skulle ju inte allt gå att genomföra. Fast man måste ju få fantisera lite och om jag tänker efter så är det en tre -fyra saker jag skulle komma på att jag skulle göra om jag vann sådär otäckt mycket pengar. Först skulle jag vilja resa till Irland och vandra omkring i Connemara. Det är en sådan där dröm som jag alltid haft och den finns med på min att göra lista helt klart.

Jag tänkte ge SVT.s nya program en chans eftersom jag älskar fåglar och alltid haft ett brinnande intresse för både djur&natur så länge jag själv kan minnas. Det började redan någon gång när jag som liten tös försökte gosa med min storebrors inte lika förtjusta kanin. Sedan gick det vidare till det satidet då jag gick omkring och ledde min storasysters ena häst i hagen fastän jag i själva verket inte fick men jag var så stolt trots bannorna jag fick efter mitt tilltag. Men ja djuren har alltid betytt mycket genom åren fast jag vet inte riktigt när jag fick upp ögonen för just fåglarna utan det kom nog bitvis mer och mer genom att jag ju redan var biten. De enda djuren jjag möjligen har svårt för och tycker är obehagliga är spindlar&insekter men de finns ju där av en anledning de också. Fast nu var det alltså fjäderfän det här inlägget skulle handla om. Speciellt en sort nämligen rovfåglar. Vet inte varför men har alltid varit fångad av deras speciella mystik och upplevt det som en stor ynnest då jag har fått syn på en i det vilda. För det är trots allt inte så ofta det händer ändå men varför ska man se utländska rovfåglar på djurpark när vi har så många inhemska arter att upptäcka.Det måste jag verkligen undra...för ett tips jag har läst om och använt mig av i praktien med är att man måste kolla på andra fåglar för att alls ha chansen att få syn på luftens eleganter.För det känns so de verkligen är det då de uttnytjar vindarna och samtidigt lär man sig förstå problemet med vindkraft på ett helt annat sätt när man får studera dem sådär. Nej en örn är inget jaktplan som kan lyfta på en kortare sträcka utan de behöver få upp ordentlig fart innan de kan lätta från marken och turbulensen som blir från vindkraftverkens rotorvingar..nej den är inget att leka med och jag undrar hur Greenpeace kan försvara att det varje år dödas ett antal fråglar på detta vis? Nej det är för mig som brinner för dem obegripligt svårt att förstå...örnarna som här efter ksuten redan haft det nog svårt och fortfarande inte riktigt blivit kvitt problemet med miljögifter ännu. Har väl själv sett örn vid åtminstone två tillfällen och jag kan bara säga att alla som inte har gjort det borde få uppleva magin då den kommer seglandes sådär långsamt nära trädtopparna och det första man slås av är deras oerhört imponerande storlek. Så det är mer den bilden jag tycker att media borde försöka förmedla ut till dagens unga. Istället för att haka på den trista trenden med alla flaska nyheter som sprids på faceboook och andra sociala medier. Nej örnar anfaller inte småbarn men visst kan de försöka sig på att ta en katt om det inte finns några andra bytesdjur, men det är ändå väldigt ovanligt. Här i Sverige känner man bara till två fall där det hittats rester av katt i örnbon och det var dessutom över en tidsperiod på tio år så nej det är inget byte de väljer att ta i första hand.

Hejsan svejsan på er alla ni små läsare som ramlar in här just idag för att kolla om jag har skrivit något nytt. Jag tänkte försöka göra en spännande inledning som lockar er till att läsa vidare i dagens inlägg men vet inte riktigt vad jag ska börja med förutom vädret även om en del kanske tycker det är lite tråkigt så tycker jag själv att det är ett bra allmänt ämne att inleda ett samtal medOm ni inte känner samma sak så står det er fritt att skrolla ner eller gå vidare och lämna bloggen. Fast gör ni det så kanske ni missar något kul men det är helt upp till er vad ni gör! Nåja tillbaka till spåret med vädret. Just nu skiner solen ute och det ser ut att bli en fin vinterdag, fast det lär visst ska mulna på senare som det oftast gör så här års. Just nu tycker jag dessutom att vi har fått lite för tidigt aprilväder. Ni vet sådär att det töar ena dagen för att sedan frysa på under natten och bli snorhalt överallt där det inte har hunnit töa fram barmark än. Än så länge är det i alla fall mer vinter kvar än att våren är på väg men det är ju faktiskt bara mars månad än så länge så det dröjer säkert några veckor innan det tar fart på riktigt och fåglarna har ju redan börjat sjunga sina melodier.

 

Hejsan på er alla ni små och stora bloggläsare som har vägarna förbi just här på min lilla blogg. Somliga av er kanske brukar läsa den mer regelbundet och se vad jag skriver om medan vissa andra av er kanske klickat er in för allra första gången. Pratade med mamma på telefon i morse och on sa att det snöade ändå så blev jag förvånad då jag vinklade upp persiennerna och såg allt det där vita som yrde runt. Fast det är ju faktiskt bara mars än och sportlov vilket får mig att minnas en väldigt rolig händelse som jag var med om på just ett tidigare sportlov. Hur som haver så hade jag följt med pappa och brorsans då små barn ut till en fornby vi har i trakten.Det ordnades sportlovsaktivieter där förut och en av dessa blev jag alltså såld på. Nämligen att åka kappsläde bakom en travandes fjordhäst. Ja , jag fick sitta längst bakpå släden ett par vändor för att den inte skulle tippa över i svängarna och oj så kul jag hade det ,För trots att jag fick hålla i mig för glatta livet så var det samtidigt inte otäckt. Jag skulle nog vilja påstå att det kittlade i magen som när man åker berg och dalbana. Inte för att jag har gjort det men jag har varit ute och åkt bil på liknande vägar. Annars innan jag träffade det där underbara stoet´vid ett par tillfällen så var det enda minnet jag hade av fjordingen det som kom från ridskolans småfeta halvlata korsningsvalack som jag inte vågade gå in till eftersom han alltid måttade till med en hov. Sedan hade han nog även sina goda sidor kan jag tro eftersom han varje år gick med målad som indianhäst i stadens Barnens dagståg. Så det visar väl på hur många sidor som den rasen kan ha. Sedan beror det ju på vilken slags individ det är med men den där dagen ute på fornbyn är något som jag sent kommer att glömma! Tyvärr fanns det ingen kamera till hands just då men jag kan ju alltid bjussa er på lite hästigt vintriga bilder i alla fall.

 

Hejsan på er alla ni läsare som kikar in hit idag för att kolla läget om jag har skrivit några nya rader. Har ju fortfarande inte riktigt hunnit smälta gårdagens stora händelse med Ariels bortgång riktigt. Fast det känns ju mest skönt på något sätt att hon slapp ha ont längre för den senaste tiden har hon ju inte alls varit sig själv. Så visst kan jag misstänka att hon hade ont men hamstrar är ju sådana djur som inte visar om de blir dåliga heller förrän just riktigt mot slutet men det är just därför man får ta vara på varje litet ögonblick som man får tillsammans med var och en av dem. Hur många skratt har hon inte gett mig med alla sina oräkneliga hyss som de gånger då hon sprungit in bakom frysen och vägrat komma fram, Det är just sådana där små saker som jag kommer att sakna så mycket.Sedan är det för väl att jag har Theodor. Han tar det mesta i livet som det verkar med ro.Städade ju Ariels bur när jag kom hem från föräldrarna där jag sov i narr. Han kikade fram på en gång och ville ha min uppmärksamhet så det var bara att gosa med honom lite extra och låta få honom den där stunden i hallen. Samtidigt passade jag alltså på att städa också flyttade jag över killens alla saker så nu har han bytt upp sig till en större lya.Tror han blev rätt nöjd med för på en gång sedan han hade fått lite mer toapapper att bädda med så ja då gick han in i huset och la sig till rätta för att somna om. Så det är alltså min härliga Theodor det och jag tror att han ändå är rätt så trygg redan med mig då han gör på det viset.Fast först var han ju tvungen att demonstrera sin styrka då han kastade runt på keramikskålen :P men det är ju något matte också är van vid då hon har haft två husvältare förut. Men ja det känns som alltid lite konstigt att bara ha ett guldhjärta just nu och ingen Ariel som ligger och kikar ut från sin koja på kvällarna längre som jag skrev redan igår men man vänjer sig ju långsamt vid det nya även om man saknar dem våldsamt i början. Så är det ju..och nu får jag alltså skämma bort Theo lite extra ett tag :) och lära känna honom för även han verkar vara ett sådant där  helt fantastiskt liter guldkorn!

Hejsan på er alla bloggläsare där ute i vårt avlånga land eller ja åtminstone till er som klickat er in just hit på min lilla blogg av en eller annan anledning. Idag har det varit fint väder ute fast det flyger omkring lite snöflister och just nu är lite småkallt. Men jag har ändå hunnit ut på en välbehövlig promenad på förmiddagen :) så ajg har fått i mig lite luft. Sedan har jag nog inte gjort så mycket utan mestadels bara tagit det piano och avklarat en del tråkiga måsten som att gå med soporna och sådana saker. Det är ju emellertid kanske inte så intressant att läsa om men det är skönt att göra bort de där sakerna så kan man hitta på roligare grejor sedan. Som att skissa lite när lusten så faller på plats:

Hejsan på er alla ni läsare som ramlar in eller råkar hitta hit på annanväg. Vissa av er kanske brukar läsa min blogg mer regelbundet och somliga kanske hittar hit för allra första gången. Ja oavsett anledning till att ni ägnar den ett klick så hejsan på er. Idag har väderleken lugnat ner sig lite så jag passade på att göra bort några ärenden tidigare.Visserligen så snöar det men blåsten har i alla fall lagt sig för igår var det verkligen stundtals snöstorm utanför fönstret. Med andra ord var det en sådan där dag man kände sig tacksam över att få sitta inomhus på och man gick helt enkelt inte ut om man inte var absolut tvungen til det. Fast det ska ju faktiskt fortfarande vara vinter så här års. Åtminstone här uppe i Norrland men efter kusten har vi ju haft lite märkliga vintrar de senaste åren så man kanske bara ska vara glad om det nu kommer lite snö till sist. För naturen behöver ju också den här viloperioden och jag undrar hur det går med flyttfåglarna som kanske har varit för tidigt ute om de kan hitta någon mat eller om de får lov att vända om och flyga söderut igen på grund av kylan?

Hejsan på er alla ni läsare som tittar in hit till min lilla blogg just idag för att kolla om jag har hittat på något nytt roligt eller kanske något spännande att skriva om. Fast jag hoppas att ni inte blir allt för besvikna när jag börjar med att säga att jag inte hunnit med så mycket ännu. Det är ju fortfarande bara morgon och det tar ju ett tag innan man kommer igång. Hade ju planerat att försöka ta mig en sväng ner på stan för att göra bort ett par ärenden jag har dit men med den rådande väderleken, snö och blåst vet jag inte om jag alls är lika sugen på att gå ut. Nej det ser ut att stundtals ta i ordentligt i trädtopparna så de där sakerna kanske kan vänta tills imorgon istället om det har lugnat ner sig då. Hur som helst så bestämde jag mig för att ge "Det stora fågeläventyret " en chans igår trots att jag tvivlade lite då jag hade sett trailern med Anders Bagge.men jag vet inte om jag gillar att man måste tävla i allt och bli utslagen allt eftersom! Naturen är ju faktiskt något som tillhör oss alla oavsett om vi är proffs eller inte på alla olika fågelarter som finns i luftrummet. så därför tycker jag att tävlingsmomentet blir ointressant men det var ju roligt att få testa sina egna kunskaper med. Jag missade bara en av de uppstoppade som hade radats upp och det var slagugglan, visste ju att det var en uggla men kunde inte pricka in den ändå. Sedan blev jag lite förvånad då Martin sa att domaren var vår enda professionella kvinnliga fågelskådare, hade han verkligen rätt när han sa det eller hade han inte kollat upp faktan ordentligt innan? Vet ju att det finns så många duktiga tjejer där ute och det finns ju till och med en förening för kvinnliga skådare som heter Rapphönan om jag inte minns helt fel. Visst kunde man sedan känna igen en hel del av innehållet men det där med att man kan bli sittandes i två timmar för att vänta ut en fågel var nog det jag fastnade mest för. Det är sällan jag vet vad jag ska titta efter då jag går ut och spanar som den glada amatör jag är. Ibland kanske jag vet det på ett ungefär men oftast inte, jag ser det jag ser helt enkelt men det kanske är bättre så man slipper bli besviken om man inte lyckas få syn på just den där fågeln och mjo jag kan vara ute en halv dag ibland med kameran och kikaren hägnades runt halsen och ibland har man tur att fp uppleva sådana där magiska stunder bara man har tålamodet att sitta där  flera timmar, vara alldeles tyst och bara lyssna till ljudet av naturen.

Häromdagen beskrev de en låt på radion men kunde inte komma på vem artisten var...lite hes röst och första raden lyder I don´t want to see you ever sad. För mig var det enkelt och jag visste det på en gång eftersom jag älskade den låten och fortfarande tycker att hela skivan är så bra! Så jag är glad att den fortfarande finns i min skivsamling här hemma synd bara att hans karriär dog efter sin osympatiska roll i Beverly Hills 90210 som Ray Pruit men han verkade ju ändå ha fått nog av rampljuset och jobbar faktiskt idag som brandman och ambulanssjukvårdare i L.A. Fast skivorna finns ju kvar och spåren håller ju fortfarande..inte bara Hold On utan Jamie är så mycket mer, åtminstone om du frågar mig men han var utan tvekan min första stora idol som jag kan komma ihåg förutom alla dessa pojkband då som Backstreetboys, Five och Westlife som jag också lyssnade mycket på under en period. Sedan kom jag från det spåret och började lyssna mer på country men nog finns det en hel del andra skivor som ligger undanstoppade i lådor men som åker fram ibland då jag städar.

På den tiden kunde man ju fortfarande göra musik....idag känns vissa låtar bara massproducerade och artisterna poppar upp som svampar men försvinner lika fort igen. Det kanske förekom även på den tiden men tekniken har ju förändrats en hel del på den här tiden. Vill i alla fall varmt rekomendera er att lyssna på fler låtar från plattan så kanske ni kommer att se Hold On var ingen One Hit Wonder, killen kunde verkligen sin musik.

Han hade ju en stor hit även senare med den här låten https://www.youtube.com/watch?v=csATriX8Ed0 som också är bra!

Hejsan på er alla ni morgonpigga läsare som haft den goda smaken att klicka er in hit till min lilla blogg för att se om jag har skrivit några nya rader igen. Ja hej till er andra också som kanske bara tittar förbi som snabbast eller besöker bloggen för första gången.
Till att börja med måstejag säga något om den senaste deltävlingen i Melodifestivalen. Har ju bara följt årets tävling lite sporadiskt hitills och inte tyckt att den varit speciellt bra men nu senast blev jag överraskad av att det faktiskt fanns minst tre bidrag som jag tyckte om. Tyvärr åkte ju Christa ut och det var synd för hennes låt var verkligen inte så dålig heller. Sedan så gillade jag Owe även om själva låten var lite upprepning av den där korvlådan men det funkar ju i den inhemska finalen. Mest överraskad blev jag att FO&O bara gick till andta chansen för deras låt var bäst! men det är kalrt jag säger så eftersom den ena av deras låtskrivare har jobbat en hel del ihop med Bryan Adams som ju är en av min stora favoritartister här hemma. Det började redan 1994 med att jag föll som en fura för Everything I Do och sedan har det bara fortsatt efter det.
Sedan så tänkte jag fortsätta dagens lilla inlägg genom att säga att det finns filmer som berör en mer än andra.En av de bästa filmer jag sett är Dolphin Tale som handlar om hur delfinen Winter mot alla odds överlever efter att ha förlorat sin stjärtfena. Så jag blev så glad häromdagen då jag såg att det fanns en uppföljare som gick på TV. Bestämde mig därför att se den men blev så besviken för trots ämnet om en marinpark med rehabilitering av vilda djur så kändes den mycket sämre än orginalet :/ men så är det väl oftast. Så nej ni behöver inte se uppföljaren men jag vill absolut ändå tipsa er om att se Dolphin Tale! Vidare blev jag också förgrymmad då jag hittade en artikel på aftonbladet.Det är för mig obegripligt hur man kan behandla ett litet djur på det här sättet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ko6aQ/mikaela-hittade-kompis-i-pase-lyckliga-pelle

Man kan inte skylla på okunskap heller tycker jag med alla dessa källor till information som finns idag, nog måste man begripa att detta är rena djurplågeriet att göra på detta sätt ändå händer det fortfarande att smådjur bara dumpas och det gör mig så arg&ledsen.

Nu hade ju Ariel det inte lika illa på långa vägar men hon kommer ju också från en krass bakgrund som är ett under att hon klarade sig igenom helskinnad men hon var ju livrädd från början och det har fodrats mycket tålamod för att locka fram henne ur det där skalet hon hade. Så jag vet hur mycket jobb som krävs för att vinna den där tilliten om de farit illa men att det finns människor som gör sådana saker som att dumpa dem i en påse känns hemskt att veta. Kan man inte ha ha hamstern kvar så varför inte lägga ut en annons på blocket eller ta den till en zoobutik och fråga om de kan ta in den. Har man köpt den av uppfödare så brukar de flesta sådana dessutom kunna ta emot djuret igen om man skulle ångra sig eller få förhinder. Så det finns absolut inga omständigheter enlgit mig som kan försvara ett sådant handlande utan det är enbart ren och skär grymhet.

 

Hejsan på er alla ni trevliga små bloggläsare som tittat in just hit idag och god morgon på er som klickat er in just hit. till min lilla blogg. Några av er kanske läser här regelbundet medan för vissa andra kanske det är första gången ni kommit in. Oavsett anledning så hejsan på er allihopa. Tänkte försöka ta tag i bloggandet lite mer nu, åtminstone de stunder om jag känner att jag har mer ork så det händer något så ni inte bara får läsa gamla inlägg. För det kan ju bli lite tråkigt i längden även om det finns en hel del intressanta bilder med som ni kan kolla på. Eftersom det var ett tag sedan jag skrev något måste jag ju få passa på att uppdatera er om läget på mitt Sims 4 med. Fastnade faktiskt i spelandet igår hos en av mina familjer nämligen hushållet Willowby. Det består av mamma Maggie, pappa Harry också tonårsflickorna Connie och Peggy. De bor i ett färdigt hus som ska renoveras då de skrapat ihop tillräckligt mycket med kontanter i hushållskassan eller om de får flytta till stan. Pappa Harry jobbar som uppfinnare och mamma Maggie arbetar inom restaurangnäringen. Sedan så är systrarna också lite olika. Båda två har bra betyg i skolan medan den ena gillar konst och den andra tycker mer om naturen och att vara ute och fiska. Man kan kanske säga att de har fått en liten del av mig var och en av dem men det är ju jag som har skapat dessa karaktärer.Sedan blev jag så sugen på att rita med så jag satte mig och började skissa lite. När jag var färdig så hade jag lyckats åstadkomma det här :

Hejsan svejsan på er allihopa där ute och god kväll till den lilla skara läsare som nu brukar titta in hit på bloggen för att se om jag har gjort någon ny uppdatering. Har inte haft så mycket ork till att sitta vid datorn den senaste tiden så då har det blivit mindre av den biten men nu känner jag lite mer lust till att skriva igen så då tänkte jag passa på att författa några rader så ni får lite nytt att läsa. Först och främst så måste jag säga att efter de två första deltävlingarna i årets melodifestival vet jag inte om det är värt att se på tävlingen längre. Tycker det handlar allt mindre om musiken och mer &mer om framträdandena eller något annat istället för själva låtarna. Trist utveckling tycker jag. Klart det finns fortfarande enstaka bidrag som är bra men det har istället varit pausunderhållningen tycker jag som räddat större delen av showen, åtminstone hittills Så jag får se om jag ska skippa att se resten och vänta tills finalen istället. Dessutom känns det orättvis det här med appen som ger Hjärt-röster, för man kan ju inte utgå från att alla har den sortens teknik! Fy skäms SVT, det här borde de nog tänka över känns det som om systemet ska vara kvar. Sedan har jag legat mycket i soffan och sett på TV ett tag och igår så ramlade jag över ett ruskigt bra program igen. Hade bara sett första delen tidigare men nu kom jag in på slutet och fick se hela biten i jakten på Dr.Josef Mengele. För er som inte vet vem han var så var han den läkare som utförde sadistiska experiment på tvillingar i koncentrationslägret Auschwitz. Jag vet inte varför det har blivit så men tidigare på högstadiet när jag och en fd kompis gjorde en utställning på temat så var det dessa barns öde som fångade mig allra mest och fortfarande så förvånas jag över att de inte fick fast honom. Samtidigt är det också svårt att bara tycka illa om honom eftersom han var en produkt av den tidens sjuka värderingar så frågan är inte så enkel som man kan tro då man läst bakgrunden och vet hela historien. För från början var även han helt normal som vilket annat barn som helst Det var först under studierna som han fick sin diaboliska personlighetsuppfattning. Fast nog om detta nu, åtminstone för denna gång eller nej förresten är någon nyfiken på att läsa mer så rekomenderar jag er varmt boken Eldens barn av : Lucette Matalon Lagnado & Sheila Cohn Dekel. Nu över till någonting helt annat nämligen Ariel. Efter allt så mår tösen bra och hon blir mer bortskämd nu än förut mycket eftersom att hon är ensam hamster i hushållet för tillfället. Finns långsiktiga planer på att ta in en , kanske två nya hanar senare men det ligger en liten bit framåt i tiden. Så just nu är det prinsessan som njuter som aldrig förr av att få springa lös i hallen på kvällarna & inte har hon någon lust att gå in heller. Utan hon drar iväg då matte kommer så man får muta in henne med godis! Vilket litet bustroll hon har blivit så här.