mspbubblet

Hejsan hoppsan på er alla ni läsare som kollar in här för att se om jag har skrivit några nya rader. Som jag började mitt inlägg igår så händer det ibland att det dröjer några fler dagar ibland innan jag skriver saker. Det beror delvis på hur mycket lust jag har men också på dagsformen men ibland så vill man helt enkelt bara inte. Fast idag så tänkte jag försöka åstadkomma några fler rader igen så det finns något för er att kolla igenom och begrunda. Jag har ju skrivit om det här ämnet förut men nu gör jag det igen eftersom jag såg ett program på TV igår som gjorde mig väldigt upprörd och arg, Eller ja jag kände kanske egentligen alla känslor på en och samma gång då det handlade om jakten på elfenben. Om vissa av oss tycker att rovdjuren är kallblodiga så då är det verklligen långt ifrån hur barbariska tjuvskyttarna är. Visst handlar det om pengar& försörjning men man måste tänka på helheten i naturen med och kunna se hur varje art är viktig och spelar roll för ekosystemet. Så tar man alltså bort en art så är det stora värden som påverkas då allt annat runt om den också riskerar att kollapsa .Sedan är det ju en sak att se skulpturer, kranium och betar för visst även om det också skapar känslor så är inget så jobbigt som att se dessa stackars små föräldralösa elefantungar som blir kvar. Många av dem överlever inte men en del har tur att bli hittade i tid. Tack och lov för det men hur ska det gå i framtiden om det fortsätter i den sanslösa takt det gör idag. Det är en viktig fråga som jag tycker att man bör ställa sig. Sedan så tycker jag att man också måste fokusera på att bekämpa okunskapen hos konsumenterna som handlar med de här varorna. Vissa av dem verkar så skrämmande likgiltiga i sitt förhållningsätt till att de håller på att utrota världens största nu landlevande djur och det är bara tragiskt.
För elefanter är otroliga djur med ett komplicerat språk där alla medlemmar i hjorden står nära varandra. Det visade ju inte minst serien om Echo. För alla er som inte sett den kan jag varmt rekommendera att leta upp den, den gav åtminstone mig en ny bild av hur en elefant är.Från att jag varit rädd för dem sedan jag var liten och hade en som försökte ta min glass där jag satt i barnvagnen på djurparken till idag då jag faktiskt lärt mig att de är just så fantastiska som de är. Sedan känner jag mig lite kluven i en fråga och det har ju varit mycket diskution kring cirkusarna. Numera finns det inte längre någon svensk cirkus med elefanter och det är naturligtvis bra men samtidigt så måste man komma ihåg att de elefanter som uppträdde här oftast bara var inlånade. En cirkus turnerar ju dessutom bara under sommarhalvåret och på alla mina besök i stallare under pauser har jag aldrig någonsin sett ett djur som farit illa och det är jag glad för. Fast nu skulle ju mitt inlägg handla om elefanter i första hand men det blir lätt att man halkar in på den andra delen med eftersom Djurens Rätt vill förbjuda vilda djur helt och hållet i samband med cirkusar. Då är frågan vad man räknar till just vilda djur me rätt så intressant men för mig så innebär just själva årdoet cirkus åtminstone doften av sågspånet i manegen och att få höra hästarnas frustningar så snälla ta inte bort den biten den kulturskatt som cirkusarna utgör. Hur skulle man annars sysselsätta alla som arbetar kring djuren på dem har man tänkt?

Hallojsan , hejsan på er alla ni läsare där ute i den stora vida världen eller ja i alla fall hej till den lilla skara av er som brukar titta in här för att kolla vad jag pysslar med. Ni har kanske märkt att det har passerat en vecka igen utan att någonting har hänt men jag tycker inte jag kan skriva om alla små detaöjer i vad jag gör på dagarna för vissa vardagssaker är tråkiga måsten och då kanske man inte behöver tala om det för hela världen . Fast det är så jag tänker och dessutom kan det vara skönt att ta det lugnt ibland och göra andra saker än att sitta vid skärmen hela tiden. Passar ju på att skämma bort Ariel lite extra också, och det är för otroligt fortfarande hur fin och tillgiven hon har blivit. Det hade jag ju aldrig vågat drömma om när jag ändå bestämde mig för att ta in henne och då hade jag ju ändå både Stuart och Timon kvar. Fast hon är verkligen en liten härlig guldtös ...även om hon har så otroligt mycket energi. En sak är säker och det är faktumet att man alrig kan ha långsamt eller tråkigt då hon är i farten ute. Två minuter och hon drar över brädan. Ibland lyckas hon fortfarande finta bort mig och springer in under sängen men köket bommar jag för med hjälp av kartonger numera men man ser hela tiden hur nyfiken hon är på allt. Sedan efter att hon varit ute på kvällen stoppar hon i regel in skafferiet i kindpåsarna och går upp och lägger sig en stund i kojjan elller försöker övertala matte om att få gå ut på picknick. Och ja som ni ser hon är väldigt bra på att sno all uppmärksamhet för det är något som hon inte kan få för mycket av :).

Hej och god morgon på er alla ni läsare där ute som kikar in hit på min lilla blogg för att kolla om jag har skrivit något nytt inlägg. Idag tänkte jag försöka hålla mig ifrån vädret men det har ju inte hänt så mycket på den fronten än utan det är faktiskt rätt så mörkt ute fortfarande och ibland kan man undra om det verkligen är morgon eller om man ska dra upp täcket och somna om. Fast nej det är klart då skulle Ariel nog bli fundersam men hon var ute för tidigt och gnagde på gallret men jag har i alla fall fått se henne så då är jag lugn.Gav henne nytt toapapper igår att bädda med och mjo det tyckte honom så till den milda grad att hon bommat för ena öppningen på sitt hus totalt. Det är sådant som guldtjejer kan roa sig med. I alla fall så såg jag på handbollen igår , synd nog gick det åt pipsvängen men jag menar Danmark var ju ändå favoriterna så det var ju lite väntat. Så jag såg inte på Idrottsgalan men jag hade röstat på Peder i alla fall så när jag hörde om vinsten på nyhetern senare blev jag så himla glad! Det är bara andra gången en ryttare kammar hem det men oj så välförtjänt det kändes efter hans och All Ins insats under OS med ett silver och så många felfria rundor. Det är bara en sak som gnager och det är SVTS årskrönika för 2016. Om man nu skulle sammanfatta alla fjolårets sportsliga framgångar och hade tagit med många mindre sporter så som motorsporten varför hade man då inte ens nämnt Peder eller när man tog upp Paralympics men inte heller där nämnde ridsporten vad sitter det i då ? Dessutom tycker jag bara att det är löjligt att det ska spekuleras i röstfusk så fort en ryttare vinner Det fanns enligt räkningen som gjorde 2010 drygt 360.000 hästar i landet. En stor del av dessa är såklart ridhästar men de talrikaste är de varmblodiga travarna. Så hästnäringen är så långt mycket större än vad gemene man verkar tro men egentligen är det väl bara tragiskt om några fortfarande går runt och tror att eliten leker runt på hästryggen och inte ser allt slit bakom och alla år av träning. Dessutom så är det långt ifrån säkert för de allra flesta att det går vägen för det krävs så mycket för att hitta en bra häst. Enbart aveln är ingen garanti utan det är som ett lotteri. Sedan så vill alla inte tävla heller utan många nöjer sig med att bara ha en kompis att lufsa runt i skogen med men det är nog minst lika härligt skulle jag vilja påstå! Därför så tycker jag att mycket av samtalet som blev efter att Rolf-Göran hade vunnit blev barnsligt och jag hoppas att klimatet ska ha blivit bättre nu men visst ser man fortfarande hur unga killar hackar ner på hästtjejerna och det är bara tråkigt då ridningen är så mycket mer accepterad i den övriga delen av Europa och världen!

Hejsan på er alla ni läsare där ute som tittar in just hit idag till min lilla blogg. En del av er kanske brukar göra det mer regelbundet för att se om jag skrivit några rader medan för vissa andra kanske det är första gången ni klickat er in hit. Oavsett så hoppas jag att ni alla ska hitta något som ni tycker är intressant att läsa om eller så kanske ni bara vill titta på foton. I vilket fall som helst så säger jag god morgon till er allihopa, det är enklast så. Känns fortfarande bitvis konstigt igen att bara ha två guldkorn men jag kanske vänjer mig med tiden..eller så får jag se om jag kan hitta en till underbaring sedan igen men just nu tänkte jag ta det lite lugnt och inte skriva så mycket om dem här. Fast det är alltid så roligt att uppdatera er om alla deras upptåg de har för sig och Rafiki är verkligen en underbar liten kille! Han älskar verkligen att klättra och att kolla in världen så när man har honom i soffan får man allt se upp eftersom han är så snabb. Sedan är han verkligen snäll och tycker om att vara ute i hallen. Dessutom så spetsar han nyfiket öronen då han hör att Ariel är ute och stökar runt...och mjo hon är helt galen i honom men det är väl därför jag kallar henne för flörtkulan nu också!  De får ju visserligen inte träffas mer än att de kan få snusa på varandra genom gallret ibland men man märker ju ändå hur de lär känna varandra men så här besatt vr hon inte ens då jag hade Stuart! Nu skulle jag inte bara skriva om guldkoren idag..nej det hände något hemskt här i stan imorse nämligen ett SMASH&GRAB inbrott mot en klädbutik. I samband med det har de spärrat av halva staden för det hittades explosiva varor i en bil som hade brunnit. Det känns verkligen så obehagligt att även sådana här saker börjar sprida sig till mindre orter nu tydligen. Tur i oturen den här gången var väl ändå att någon hade iakttagit dem och ringt polisen som tagit in sju personer på förhör!

Fast det känns fortfarande läskgit och man undrar ju hur folk ska kunna komma hem då dehar stängt av ett så stort område över så många timmar ? Ja man lär väl få höra hur det går under dagen för bilen var visst tänkt som en undanledade manöver men det verkar alltså inte ha fungerat riktigt som det var planlagt och tur det!

Sedan kanske man undrar över polisens agerande i vissa andra fall. Till exempel så blev det helt stopp i trafiken för ett tag sedan norr om staden och det rapporterades att en lös häst var ute  och sprang. Märkligt eftersom det just i det området inte tycktes sakna någon skimmel och flera boende sa att de varit ute och letat men inte hade sett någon förvirrad, rädd pålle. Det fanns visserligen hagar bredvid vägen med betandes hästar, bland annat ett par skimlar men de var ju inhägnade. Så det kan lika gärna ha varit en synvilla eller något annat djur, kanske en ren som kommit ut på fel plats för lite märkligt var det ju annars att ingen ägare hörde av sig. Fast det kanske bara är jag som tänker så men jag tycker ju att man borde försöka få tag på någon vidare inforamtion i fallet från medias håll och inte bara släppa historien som de gjorde nu med meningen: Hästen har inte synts till på vägen längre så den har förmodligen försvunnit eller blivit infångad.

Om någon hade hämtat den så borde ju kanske den uppdateringen ändå komma via någon av de många sociala plattformarna som finns idag, ändå så blev det tyst från alla håll. Då kan man ju börja fundera över de där andra alternativen eller så kanske det var ett spöke som visade sig ?

Ja oavsett vad de nu än var så hoppas jag att ni alla har en bra dag och tar det lungt där ute!

Ja jag tänkte faktiskt inte bara skriva om guldkornen idag utan jag känner att jag måste få bli av med lite andra tankar som jag gått runt och burit på. Åtminstone sedan jag såg programmet om Amy Winehouse som visades på SVT2. Någon mer än jag som såg det ? Kom visserligen in på slutet men måste ändå säga att jag INTE alls tyckte om det. Visst att hon hade enorma problem men samtidigt tror jag att media bidrog till så mycket av hennes tragiska öde också. Tänk er att inte kunna gå ut, utan att bli igenkänd och att ständigt vara bevakad& fast i en kändisbubbla. Det måste vara väldigt jobbigt och tärande i längden. Att kanske aldrig kunna slappna av helt och bara vara sig själv. Fast jag förstår inte varför de inte kunde få bort henne från alla störande element tidigare men det var väl så att hon inte ville heller men det kom fram för lite tycker jag att hon faktiskt hade börjat ordna upp sitt liv ändå. Det här programmet målade mer ut henne som en skandaldrottning än som den begåvade sångerskan hon faktiskt var. Jag rös till exempel när jag hörde hennes Rehab, alltså den där raspiga härliga rösten som bara hon hade...den är väldigt sällsynt och ändå gillar jag inte heller Jazz men när Amy sjöng ihop med Tony Bennett så var det magiskt. Tänk så mycket man kan göra bara med hjälp av rösten och utan att lägga på en massa konstiga ljudeffekter som gör att melodin drunknar i något helt annat. Ja den är den delen jag tycker det borde fokuseras att minnas henne för inte allt det där andra tragiska som tyvärr tagit allt för mänga stjärnors liv. För när allt kommer omkring så var hon en lysande artist när hon kunde fokusera utan att blanda in drogerna. Hon var helt enkelt bara människan Amy och ingen utomjording eller vad nu media försökte måla upp henne som.

Nu kanske vissa tycker att det är tokig av mig att ta en missbrukare i försvar så här för det var ju en del av hennes liv och visst, det kanske det bitvis är men man måste ju också komma ihåg vad som ledde henne in i mörkret.

Då är det kanske inte lika lätt att dömma folk heller helt ut om man tar in de andra delarna och börjar titta på helheten. Till er andra som läser detta och kanske också gillar Amys musik kan jag säga att ni inte behöver se den där dokumentären, ni kan lungt hoppa över den . Vill ni däremot läsa något som är bra så rekoemnderar jag er att ni letar upp boken som hennes pappa har gett ut :)

Den  kände jag var otrolgit fint gjord och mer för att ära hennes minne än att försöka kasta mer smuts som jag upplevde att den här dokumentären gjorde.

https://www.youtube.com/watch?v=TJAfLE39ZZ8

NEJ var nog det första ordet som dök upp i mitt huvud idag då jag hörde vad som hade hänt med Anna Holmlund. Visserligen så vet ju extremsidåkarna om riskerna med sin hobby eller yrke men ändå...det går så fort att det händer en tragisk olycka. Något som jag blev väldigt medveten om under min skoltid då jag hade en klasskompis som råkade ut för något liknande. Hen drabbades av en allvarlig hjärnskakning och låg nedsövd en vecka och även fast vi inte stod varandra speciellt nära så blev ju hela klassen påverkad eftersom vi kände honom.. Så ja, jag kan precis förstå hur jobbigt det är den här gången för alla inblandade att inte veta hur det ska gå. Den gången med min klasskompis gick det vägen och han blev helt återställd så givetvis måste man ju hoppas på det bästa nu och läkarna gör säkert sitt yttersta för att allt ska göra det. Somliga kanske tycker att det är konstigt att man blir berörd då det handlar om en människa som man aldrig har träffat och inte känner men det är väl just det som är väldigt mänskligt att göra,

Sedan går mina tankar också till alla berörda parter i Berlin. Fy så gräsligt och hemskt det med.

Hejsan svejsan på er alla ni läsare där ute som av en eller annan ibland lite okänd anledning bara råkat klicka er in hit till min lilla blogg. Ja hej till alla ni som är mer regelbundna följare också såklart. Jag har inte glömt bort några hoppas jag. Tycker det är lite svårt att hitta igen den där julkänslan i år. Vet inte varför men jag tror att avsaknaden av snö på marken gör en hel del till att det tar lite mer tid innan den dyker upp. Ändå är det ju faktiskt inte så länge kvar nu innan det är dags igen. Om jag önskar mig något speciellt ? Nej jag tror faktiskt inte det utan det blir väl som vanligt mestadels småsaker på listan fast det är klart en stor sak finns det ju som jag önskar mig förutom snön. Skulle så gärna vilja ha en sådan där ombyggd bokhylla med sex fack som jag sett att många har till sina smågnagare eller bara hitta en lägre bokhylla som jag kan ställa alla tre burarna på så jag kan ha alla i rummet och får slippa det lilla kaoset som kanske råder med burarna. Just nu har jag ett omtympligt skåp som jag har två av burarna på och det vore eg helt perfekt om man kunde bygga på det men tyvärr har jag tummen mitt i handen och känner väl ingen heller som skulle vilja ta på sig en sådan uppgift. Dessutom tror jag att kostnaderna snabbt kan rinna iväg om man ska leja någon så nej då blir det ändå bättre att ha det på samma sätt som nu, som jag är van. Sedan måste jag bara berätta hur fantastisk Rafiki verkligen är! För trots att jag bara haft lillkillen här nu sedan den 6: e December är han redan så underbart trevlig på alla sätt och vis. Han var ju lite rädd de första dagarna och ville inte komma fram ur huse utan satt mest och tryckte nu är det snarare tvärtom att han inte vill gå in! På morgnarna är han först av dem att vakna och då hänger han på gallret och vill komma upp. Så det blir en stund var för dem i hallen medan jag byter vattnet i flaskorna och städar. Efter att de fått sitt äter jag själv frukost medan de stökar runt i sina burar och ornar till den eventuella oredan jag orsakat. Om någon av dem fortfarande är vaken efteråt får den komma ut en stund till innan jag ska se på julkalendern vid tiotiden. Ibland är Timon fortfarande igång vid den tiden så då blir det en stunds hamstermys i soffan på förmiddagen också.. Fast vanligtvis sover alla tre lugnt hela dagen tills 18-19-tiden. Så man hinner äta middag innan de är igång igen och har kvällspasset. Med andra ord är det nästan aldrig helt lugnt förutom på dagen då men det är så härligt med att se hur pigga och glada de små underverken är. För att ytterligare berätta något om Rafiki och hans trevliga personligehet så går det resan nu bra att mysa med honom i soffan även om man får passa honom noga. Igår när vi låg där och hade det sknöt så fick han helt plötsligt för sig att han skulle springa, hoppade upp på ryggstödet och klättrade upp via filten som jag har liggandes över så man får vara snabb på att hänga med lillkillen på hans upptåg. Eftersom jag kallar Timon för Columbus så funderade jag ett slag över vad jag ska ge Raffe för äventyrligt smeknamn och till sist landade det på James Cook. Så nu har jag alltså två upptäcktsresanden och en gravplundrare här hemma för det är väl egenligen det som Lara Croft är :P och mjo då hon börjar hitta tillbaka till sitt gamla jag igen och roars sig åter igen med att lasta det portabla skafferiet fullt på kvällarna i tron om att hon ska få bjuda Rafiki på middag men det kan hon ju bara glömma, fast försöka flörta måste man ju i alla fall göra. Ja som ni märker så blir det så ibland att guldkornen kidnappar hela inlägg men det är därför jag har gett dem en helt egen spalt här på bloggen. Sedan är det upp till var och en som kollar in här vad ni vill läsa om eller om ni bara är ute efter att kolla på bilder. Hoppas i alla fall att de flesta av er hittar något som ni gillar. Nej nu ska jag ta och fundera vidare på en helt annan sak idag som jag fortfarande inte riktigt har bestämt mig för hur jag ska göra med..både vill lyfta ut mina modellhästar till en egen separat hemsida och inte men först måste jag hitta något bra ställe där man kan bygga gratis sidor. Det vill säga något ställe som har bra gratis mallar att jobba vidare med och det är inte helt enkelt att hitta. Har väl provat en del men inte känt mig helt bekväm med något av dem ännu...eller om jag kanske borde ha kategorin kvar här under bloggen men kanske utveckla den på något sätt . För det känns ju ändå som att fler ser dem om de får ligga kvar här än att jag ska hålla på att flytta dem men jag vet inte.Som sagt får jag nog i alla fall ta mig en funderare. Dessutom så är jag ju samtidigt kär i min hopsnickrade bakgrund som jag har här...så då är ju frågan om jag ska ta med mi det också i fall jag flyttar dem ? Nej får fundera och troligtvis händer inget än åtminstone eftersom jag inte har bestämt mig för ett ställe än utan ett tag till får ni njuta av mina fina modellhästar här.

Är det någon som vet om ett bra ställe där man kan bygga egna hemsidor via fina gratis mallar ? Då kan ni kanske tipsa via en kommentar här.

Hejsan på er alla ni glada bloggläsare där ute som kollar in hit just idag för att kolla vad jag har för mig och om jag har skrivit någonting nytt. Tänkte försöka att få till åtminstone några rader så det ska finnas något att läsa. Inte för att jag brukar göra inlägg varje dag men jag försöker åtminstone hålla bloggen aktiv annars händer det ju med att det kan gå länge tid mellan inläggen också, Det beror helt enkelt på vad jag känner för. Nej nu ska jag inte tråka ut er med en massa utfyllnadsmaterial längre. Tänkte visa upp ett litet prov som jag gjort med mina nya pennor.

Ja nu ska ni äntligen få se en av de där platserna på jorden som jag har besökt och som man kan kalla för magisk kanske ur flera synvinklar. Allt handlar om hur man ser på saker men ja det är med andra ord ett väldigt vackert ställe och en av mina smultronställen ändå så har jag bara varit där en gång..men det är något visst som vilar över slottet. Ja innan jag säger för mycket ska jag börja visa er en del av alla de bilder som jag har med mig därifrån.

Hallojsan på er alla ni läsare där ute som kollar in här idag för att se efter om det har kommit någon uppdatering med bilder som jag utlovade idag. Måste tyvärr göra er besvikna och säga att det inte blir något sådant inlägg idag eftersom jag kommit hem senare än vad jag trodde det skulle bli då jag fick lov att hoppa på bussen istället för att så skjuts som jag ju brukar få annars. Hur som helst så kan jag säga att både foton och berättelsen omen av de mest magiska platser jag besökt kommer imorgon och det törs jag lova den här gången. Nej idag har jag skådat fåglar och varit lite social samt jobbat på ett litet projekt som jag har påbörjat. Fick nämligen sådan lust igår kväll ju att sätta mig med akvarellpennorna och kanske var det jsut därför att jag fick det som det kommer att bli något som jag kanske kan bli nöjd med i slutänden. Visst ser jag vissa saker som hade kunnat bli bättre med men så är det att jobba med gamla akvarellfärger!Också blev jag tvungen att se ett känslofyllt progrogram på TV härokvällen.Tänkte sluta men kunde inte det utan jag var bara tvungen att se hur det skulle gå för de modiga dykarna som riskerade sina egna liv för att få upp sina förolckade kompisar till vilket pris som helst. Jag överdriver inte heller när jag säger att det var bland de finaste programmen jag har sett på länge trots att det samtidigt också kändes jobbigt att ens försöka tänka de tankarna och sätta sig in i deras situation. Nej det går liksom inte. Så ahr ni inte sett den och är över 15 år gamla, då tycker jag absolut att ni ska gå in på svt och se den:
http://www.svtplay.se/video/11359562/ett-dyk-in-i-det-okanda/dox-ett-dyk-in-i-det-okanda-ett
Sedan kan man ju också ifrågasätta sporten extremdykning men och andra sidan vet de ju vad de ger sig in på...men jag tycker det är precis som en del av de som sysslar med extremsport tror sig vara duktigare än alla andra och så behöver det ju inte alls vara bara för att man tar större risker så blir ju insatsen också är efter. Och vi är faktiskt små i förhållande till naturkafterna men det kanske borde göra oss mer ödmjuka med ?

Fast det är bara mina små tankar kring det hela , men ibland ska man nog tänka efter mer innan man ger sig in på vissa områden.

God morgon på er alla ni läsare där ute som klickat er in hit till min lilla blogg. Ja hej på både er som brukar kolla in här för att se om jag skrivit något nytt på sistone och till er andra som tittar in hit för första gången. Jag hoppas som sagt att ni alla ska hitta något som ni gillar och att ni ska vilja kolla in min blogg fler gånger än bara en. Idag skiner solen ute och det ser faktiskt ut att kunna bli en riktigt fin dag men det har varit lite kylslaget minst sagt kan man säga på sistone. ...fast ibland är det töväder med så det blir sådär härligt halt på vissa avsnitt av trottoaren som de glömt att sanda. Jo det gäller att man ser sig för och går försiktigt så här års även om man bor i stan så att man inte drattar på ändalykten och slår sig fördärvad. Sedan har jag inte varit ut med kameran på ett tag men jag läste faktiskt någonstans att systemkamerorna är rätt känsliga för köld och egentligen tålde bara ner till nollgrader så därför har jag blivit mer restriktiv med min nya under vintermånaderna, man får ge sig till tåls helt enkelt men jag har ju en hel del foton i arkivet att njuta av så länge.. Inte heller tycker jag att man behöver mixtra med dem i Photoshop eller något annat bildredigeringprogram eller då de är fina bara som de är i all sin enkelhet.

Hejsan svejsan på er alla ni läsare där ute som ramlar in hit av en eller annan ibland kanske lite oklar och diffus anledning. Hoppas att de flesta av er hittar något som ni gillar med allt innehåll. Några tycker kanske om att läsa mina bitvis ibland för långa inlägg och en del andra kanske bara är här för att kolla på bilder . Hej till er alla oavsett varför i alla fall. De senaste dagarna har ju alltså varit lite upp och ner på grund av Stuarts tråkiga frånfälle men nu känns det idag som det börjar lägga sig lite fast det är ändå fortfarande bitvis jobbigt att ta in att han inte finns längre. Ja tänk hur stort tomrum en liten hamster kan lämna efter sig ändå. Fast det gör ju också att jag uppskattar de två kvarvarande guldkornen ännu mer och de tycker kanske att jag har blivit lite pjåskig men det är också väldigt lätt hänt att det blir så. Planerna på en ny bekantskap står däremot fast och till veckan ska jag försöka ta mig ner för att kolla men en sak som är sann är att det blir stora skor att fylla oavsett vem det blir som får äran att flytta in till oss. Om jag inte hittar någon nu heller är det kanske inte lika stor panik längre heller men jag tro fortfarande att vi skulle må bra av det alla tre ...för jag kommer ändå alltid att sakna min lilla mysman och stunderna vi hade tillsammans i soffan på kvällarna när han låg på min mage och såg Veterinärerna på tvn. Dessutom kommer det att bli nya tårar den dag då Timon väl vandrar samma väg så därför tycker jag att det känns bäst att skola in en ny så snart som möjligt i alla fall. Inte för snabbt heller men så man hinner sörja Stuart och samtidigt göra plats för ett till guldkorn i hjärtat.
Nu kanske jag har skrivit nog mycket om hamstrarna men det har samtidigt varit skönt att få skriva av sig lite tankar, känslor och funderingar som har dykt upp men nu till något annat. Jag hade ju skapat ett nytt hushåll i Sims 4 som ni kanske läst. Den ena blev dock blixtförälskad i sin chef på jobbet och de har nu gift sig och flyttat ut till förorten.De bor i ett lagot..ehmm litet hus fast man kanske egentligen inte kan kalla det litet då det har två våningar och tre sovrum men samtidigt tycker jag inte heller att det blev för stort för dem att växa i. Utan istället blev det alldeles perfekt för deras lilla blivande familj..ja än väntas det INTE tillökning men de är tokförälskade och kan inte låta bli varandra..lite som Maya och Youssef om ni minns dem?

Hejsan på er allihopa. Ja hej till alla er som av någon anledning valt att klicka er in just hit till min lilla blogg. Den senaste tiden har mina inlägg kanske varit en aning svardraperade men det har ju blivit så eftersom Stuart Little valde att lämna oss. Visst det är fortfarande lika jobbigt att tänka på honom och allt roligt vi hade ihop men samtidigt gör det även att sorgen blir lättare att hantera ändå. Den jobbigaste biten är kanske att se hur det faktiskt märks på de andra två att någon fattas När man kommer dem så nära som jag gjort ser man ju liksom de där små förändringarna i deras beteenden som talar om det för mig, eller så är det bara mitt sätt att tolka deras signaler på.Faktum är att Ariel inte kom ut på hela den dagen efter, jag fick muta ut henne ur huset och det är ju så väldigt olikt min lilla fröken som det bara kan bli. Tyvärr kan jag inte läsa hennes tankar men jag nästan ser det på henne då hon får snusa på Timon genom gallret. Hon är inte brunstig så därför låter jag dem få göra det och då sitter hon stilla på bakbenen , sniffar, spetsar öronen och bara lyssnar på helspänn innan hon backar ett par steg och sätter sig på det viset igen. När hon kom ut i hallen för fösta gången drog hon in under skohyllan och bort till hörnet där de brukar sätta sina doftspår så nog tror jag att de märker av att något har förändrats. och inte är sig riktigt likt. Som idag då Timon var ute en stund, han som aldrig pratar annat än i undantagsfall nu sprang han omkring i hallen och muffade precis som om han försökte locka på någon ändå så låg Ariel och sov just då så han kan ju inte ha försökt imponera på henne. Dessutom så har han periodvis också börjat kasta omkring på sitt hus precis sådär som Stuart gjorde så även om jag börjat hämta mig efter några jobbiga tårfyllda dagar är det jobbigt att se mina två kvarvarande guldkorn så förvirrade och vilsna som de är just nu. Fast jag vill samtidigt ändå inte introducera en tredje hamster för snabbt igen utan jag hade ju tänkt låta det gå åtminstone ett par veckor först, för även om jag skulle kunna låta bli och bra ha två så tror jag det skulle hjälpa oss alla tre att hantera förlusten. För det var ju så att det inte bara var jag som hade fäst mig vid lillkillen ändå som det har visat sig men de hanterar det ju på sitt vis..men att ja till och med Timon skulle sakna honom det hade jag inte räknat med. De får ju trots llt bara snusa på varandra genom gallret men kanske är den lilla kontakten dem emellan tillräckligt för att de ska hinna skapa någon form av band ändå trots att de är solitära djur och ska bo ensamma. Så nu tänker jag försöka blicka framåt så smått och Stuart kommer alltid att finnas med oss i tanken ändå, för han var ju det underbara guldkorn som bara han kunde vara , mattes prins och lillgris. För att hålla tankarna på något annat har jag spelat en hel del Sims 4 med. Valde att återskapa en karaktär som på något mystiskt sätt försvunnit nämligen min tuffa polisttjej Callie Anne men jag tyckte att hon blev lite för ensam så jag hittade på en syster som hon fick flytta ihop med i en lägenhet som var i behov av viss upprustning

Hejsan på er alla morgonpigga läsare där ute som ramlat in just hit. En del av er kanske kollar in min blogg regelbundet för att se vad jag skriver och för andra kanske det istället är första gången. Jag hoppas att det ska finnas något för er alla att läsa ekker så kanske ni bara vill titta på foton. Hejsan på er alla oavsett anledning till att ni valt att klicka er in just hit. Idag kändes det lite motigt att kliva upp och det inte bara för att stadens hockeylag förlorade i Allsvenskan igår. Nej det är nog mer för att den snö som föll i förra veckan snart har töat bort helt och det är riktigt ruskväder ute igen. Grått, mörkt , allmänt trist och regnigt. Med andra ord tillbaka till typiskt höstväder så det blir ju mycket att man tittar på TV och sitter vid datorn. En del kanske säger att jag inte har något liv men då tycker jag att de kan vara tysta istället för de känner inte mig. Huvudsaken är väl ändå att man är nöjd med sig själv och känner sig glad med vad man har. Jag skulle aldrig vilja ändra på något för att passa in hos någon annan. Visst kan man kompromissa med en del saker men jag fick ett så bra råd en gång av en kollega och det var så enkelt egentligen: Sluta aldrig att måla.

Nej det hade jag inte funderat på heller och jag har ju alltid varit så här kreativ ända sedan jag var liten och satt och rev konfetti vid köksbordet till mammas lagom roade min men sådan är jag & det är ju så kul att skapa saker även om det bara är för sin egen skull man gör det.  Sedan är ju djuren mitt andra stora intresse vilket jag tror också märktes lika tidigt då jag ville gosa med brorsans kanin men den ville inte samma sak utan rymde från buren eller den gång då jag hade  fått den tydliga tillsägelsen:Du går inte in till hästen.

Vad tror ni den lilla tösen gjorde ? Jo hon smög in i garaget och hämtade grimskaftet innan hon gick ner till hagen Visste inte riktigt hur man skulle få fast grimskaftet utan trädde det genom grimman men hästen, en fd travare lunkade på så snällt  efter mig och lät sig snällt bli ledd varv på varv och det var så pappa hittade oss. Så jag tror det var där jag blev biten av dem ändå. Visserligen så kan jag väl rida, men jag har aldrig galopperat och jag tycker nog ändå mer om det här med att pyssla om dem och mysa. Själva hanteringen är ju faktiskt egentligen minst lika viktig också tycker jag om att ha dem som motiv då jag fotar eller ritar. Fast jag har inga möjligheter att ha en egen. Drömmer ju om att ha en border collie igen också men just nu så har jag ju fullt hus med mina tre små guldkorn. Tillsammans med dem får man aldrig ett långtråkig stund  och jag tycker det är så synd att smådjur många gånger blir så underskattade som husdjur för de är verkligen underbara Var och en på sitt eget sätt men det krävs ju att man studerar dem ofta för att se deras unika personligheter. Fast all den där tiden som man lägger ner är det i slutänden också värt när man lärt känna dem på riktigt.

Hejsan på er alla ni läsare där ute som trillar in just hit på min lilla blogg. Somliga av er kanske brukar se efter vad jag har för mig medan vissa andra kanske besöker mig för allra första gången. Jag hoppas att alla oavsett anledning till att ni befinner er just här ska hitta något ni gillar. Om inte så står det er fritt att klicka er vidare till en annan sida. Idag tänkte jag skriv om ett aktuellt ämne som jag tycker det pratas om för lite. Visserligen så hörde jag det på radion i morse men annars tycker jag det är ganska tyst från de organisationer som annars brukar skrika så högt då det gäller en del andra saker. Ja det jg blev upprörd över den här gången är det faktum att det varje år försvinner mellan 63 till kanske 100 miljoner hajar ur världshaven,ta in det MILJONER! När jag först hörde siffrorna ville jag egentligen bara gråta över människans rovdrift. Samtidigt så måste man visserligen glädjas åt att efterfrågan på hajfenor har sjunkit men det kommersiella fisket med trålar hotar ett unikt ekosystem. och det är verkligen skrämmande att höra. För visst är det så att alla arter har sina unika funktioner och det är orsaken till att just de finns till. Hajen kan onekligen väcka många slags känslor men det kanske är det faktum att de funnits så länge på vår planet som också gör dem till så fascinerande varelser med alla de egenskaper som de har. Det som fick mig biten av just hajar från början var nog då jag som liten fick tillfälle att känna på en uppstoppad som hade förolyckats i ett fiskenät. Jag kommer fortfarande ihåg den där unika känslan av hur det kändes att stoppa in handen i munnen på den. Vissa trodde att man hade satt in spikar för att det var så vasst men kände man efter lite försiktigt så fanns tandraderna där. Den känslan var magisk men det är nog samtidigt också så nära som jag vill komma dem rent fysiskt, det eller Universeum räcker fint. Jag har ingen önskan om att hoppa ner i en hajbur men jag tycker fortfarande att de är spännande djur och tänk vad lite vi faktiskt egentligen känner till om dem. Det finns till exempel inte mindre än 500 arter av haj världen över och en del av dessa går att hitta i Östersjön, dock inga farliga utan den största av dem brugden är en planktonätare och flera andra av dem står med på listan över hotade arter. Så om jag får säga vad jag tycker så verkar det tyvärr som hajen fortfarande idag tillhör ett av de mer missförstådda djuren på grund av sitt rykte men visste ni att mannen bakom filmen Hajen, Peter Benchley mådde så dåligt över vad han orsakade att han ägnade resten av sitt liv åt att försöka bevara dem ? Det borde ju betyda någonting kan man ju tycka och jag hoppas att med all den teknik vi har idag, ju mer vi lär oss om dem desto mer inser vi hur viktig deras roll som havets sopgubbar faktiskt är. Dessutom är det inte den stora vita som egentligen är mest farlig för den lever normalt på stora djup och går bara in på grundare vatten under fortplantningen eller i jakten på mat då de söker sig närmare stränderna, men medvetna människojägare är de inte utan de kan förväxla oss med tex sälar. Det är istället den mindre och mer aggressiva tjurhajen som dessutom kan leva både i söt och saltvatten man ska se upp mer med, för den anfaller allt och alla. Dessutom kan vi också lägga till tigerhaj och årfenshaj på den listan men risken att bli biten är ändå väldigt liten och det är större sannorlikhet att man blir träffat av en kokosnöt eller dödas av en elefant! Och har ni inte redan sett den så rekomenderar jag filmen Sharkwaters varmt som just tar upp problemet med just hajfensoppan!

Hallojsan på er alla där ute i höstmörkret. Ja än så länge är det faktiskt mörkt fortfarande för den lilla snö som kom töade upp så fort den landade på marken & resterna som ligger kvar är mindre än lite. En del av som kollar in hit kanske har höstlov och jag minns hur härlig denna ledighet brukade vara då man gick i skolan. Nu är det ju inte hundra år sedan men det börjar att ha gått ett bra tag sedan man gjorde det senast. Hur som helst så hörde jag nog aldrig till den sort som trivdes speciellt bra där men det hade ju sina anledningar fast det är ett annat kapitel men visst är det så att det satt sina spår i hur jag är som person idag. Fast nog pratat om den saken, nu till det som egentligen skulle skrivas i dagens inlägg. Jag tänkte börja med en fråga. Tycker ni att det är okej att adoptera en gravsten? För ibland känns det som om jag gjort det. Det började för många år sedan då jag och en kompis gick omkring på en kyrkogård och fysiskt sätt höll på att snubbla över en. Den var så annorlunda jämfört med alla andra stenar vi hade sett ditills. Ändå hade vi gått runt på en del kyrkogårdar och sett en hel del, ändå var det just denna som fångade vår uppmärksamhet. Jag menar alla släkter har väl sina tragedier men ändå så drabbade den här verkligen oss på alla sätt som den kunde då och jag minns fortfarande alla de där känslorna som bubblade upp allt eftersom man blev mer nyfiken &ville veta vad som hade hänt dem.