Hejsan svejsan

Hejsan på er alla ni läsare där ute i det stora vida universum som har vägarna förbi in hit till min lilla blogg, eller jag kanske snarare borde skriva planet om vi ska hålla oss kvar i den kosmiska världen. Fast det går såklart lika bra med att komma ner på jorden också vilket jag nog tänkte göra lite med dagens lilla inlägg. Jag har ju haft några dagar igen då jag uppdaterat mer sporadiskt vad som hänt men det ser ju ut mer så på sommaren så ni behöver inte oroa er. Jag försöker uppdatera när jag kan och får lust till att skriva några rader eller lägga in bilder om det finns några nya. Ibland tar jag ju även ur mitt stora arkiv på den externa hårddisken.
Idag skiner i alla fall solen ute och jag har suttit en lång stund med Theo som fått härja i det gröna. Det tar som alltid ett tag innan han kommer igång men sedan kör han på för fulla motorer och då är det bara för matte att hänga med så att han inte smiter in under någon buske eller lyckas gömma sig bakom den så omtyckta pallkragen.
Sedan så fick vi lov att gå in eftersom det kom allt mer moln ett tag men nu strålar solen såklart igen, Fast nu ligger han och sover så gott och lär väl vakna precis då jag tänker äta middag.Det är så det brukar bli. Sedan så måste jag få berätta om en konstig sak jag var med om idag ,eller ja den blev faktiskt rolig med trots allt. Var in på apoteket och skulle ta ut ett recept, vad tror ni jag ser då på hyllan att de säljer ? Nej nu talar vi varken om Se-på-fan tabletter eller Krumelurpiller här det står nämligen en kartong med lakritsal på hyllan! Hur kan detta vara möjligt var min första tanke eller hade den kanske kommit på avvägar och egentligen skulle till kiosken istället? Ja jag fick mig i alla fall ett gott skratt och som vi alla vet sägs det ju att just det ska förlänga livet. Sedan så tog mamma och jag oss en titt på sjukhusets fina bibliotek där jag kom hem med ett fynd från bokbytarhyllan. Lyckades till min förvåning hitta en Nora Roberts bok som jag inte hade läst sedan förut så den slukade jag med hull och hår som den riktiga bokmal jag är. Tyckte den var bra så nu kanske jag får gå upp dit igen och lämna tillbaka den + en extra bara för det. Man får ju faktiskt otrolig nog ha de skönlitterära böckerna därifrån hur länge man vill och det tycker jag är rena lyxen! Fattar inte att de kan ha ett sådant system som faktiskt fungerar men det är ju jätteroligt att det verkar göra det! Och nej vi har inte haft några häckande måsar här alls i år, inte ens på takena i närheten och det tycker jag är så tråkigt nu när man hade börjat att på något konstigt sätt bli van vid att ha dem där. Eller så har allting kanske gått mycket fortare i år &att de redan häckat klart? För jag tror ju inte att de där fejrovfåglarna helt plötsligt har börjat att fungera överallt samtidigt men det vore ju kanske bra om man fick veta ändå om det funnits de som klagat på fåglarna. För här i huset hade vi ju omfamnat att ha dem där ändå och nu känns det bara märkligt att inte höra deras skrin eller att få se dunbollarna till ungar tulta runt inne på gården.
Men så säger kanske bara en riktig fågelentusiast med, men jag menar det alla arter har ju sin funktion i naturen och just måsfåglar är väldigt smarta och har utmärkt syn! Det krävs kanske bara lite mer vilja för att man ska våga sig på att titta bortom de stora flockarna som brukar dra fram på våren när de ska etablera par, för att man ska kunna skapa mer förståelse för också dessa arter av fåglar. Så det här är tredje året som det inte blir några ungar här och det känns trist men visar väl också samtidigt på hur hårt livet för dem kan vara inne i staden! Bara för att de är anpassningsbara så betyder det ju långt ifrån att de kommer att explodera i antal.
Ser dem faktiskt förhållandevis sällan inne i stan ändå de där skrattmåsarna med sina chokladbruna huvuden men om jag ska säga en fågel i släktet som jag kan uppleva som lite störande och jobbig så är det nog dem. Fast samtidigt är de ju också ändå bara fåglar när allting kommer kring.
Fiksmåsen är betydligt mer återhållsam i sitt temperament och häckar gärna parvis istället för i stora kolonier, åtminstone som det har sett ut här hos oss.
Den enda fågel i sälktet som jag någon gång har blivit sådär rädd för är nog samtidigt den jag tycker mest om ändå nämligen den lilla kvicka och smidiga silvertärnan.Och det beror till största delen på att de är änny grymmare boförsvarare än måsarna Kort sagt man bråkar inte med paret tärna.
Går vi upp en viktklass hittar vi trutarna men dem är det väldigt sällan man ser till dem så här nära land utan de brukar hålla en mer låg profil i bakgrunden och då och då låter de höra sin dova stämmor.Fast jag vet att i england finns det en trut som gått och blivit smått krininell men det kanske bara bevisar hur smarta är och om kråkfåglarna kan lära sig olika uppgifter så är jag övertygad om att det kan även släktet måsfåglar.
https://www.youtube.com/watch?v=Kqy9hxhUxK0
 
 
 

Hejsan!

Hejsan på er alla ni läsare där ute som ramlat in just hit till min lilla blogg. En del av er kanske brukar kolla in hit på bloggen för att se efter vad jag har för mig. Andra kanske klickar er in hit för allra första gången men för somliga av er kanske det är allra första gången ni klickat er in hit. Oavsett anledningen till varför ni kommit hit så hoppas jag att ni alla ska hitta något som ni tycker om att läsa. Igår var vädret jättefin ute men det var dryga 30 grader i solen så jag tyckte det var för varmt att ta ut Theodor i spenaten &dessutom spelade grannarna boule så vi höll oss inomhus istället. Har hört fiskmåsarna skrika nu ibland men det känns fortfarande för tomt här, speciellt som idag då det har varit gråväder &regn och det är alldeles tyst utanför fönstret. Märkligt så fort man vänjer sig vid vissa saker och sedan när något inte är som det bukar ja då känns det så här tokigt och egendomligt på något vis. Nåja...har hört en annan sak idag eller mer snarare läst det.http://www.allehanda.se/vasternorrland/solleftea/nu-soker-de-vita-tigrarna-ny-agare-junsele-djurpark-annonseras-ut-pa-blocket
På det stora hela tror jag att det kan bli bra för parken som så men jag hoppas bara att de får tag i en lika bra och driven ägare som ser till att fokusera på djuren och inte på det där tivolit som ligger bredvid. För väljer man att gå på djurpark så går man väl ändå dit för att titta på djuren ändå ?
Också önskar jag ju såklart Samba allt gott i framtiden och jag hoppas att det ´mina källor hört inte stämde, nämligen att Samba och Siri skulle avlivas inom kort. Varför var nog min allra första reaktion då det är två friska djur som är uppväxta i parken och hur mycket publik drar inte tigrarna varje sommar?
Den äldsta tigern i parken blev väl 15 år och då borde ju de två randiga systrarna ha många år kvar.
 
Om man nu kan få en realtion till en tiger så upplevde jag nog i alla fall en väldigt speciell kontakt med Samba den där gången. Jag gick upp en gång till till tigerberget då, sedan allt folk försvunnit.Stod och bara pratade med henne en lång stund .Den stora majestätiska katten tittade mot mig. När hon föräkrat sig om att jag var ofarlig la hon sig ner i gräset för att smälta maten men jag fick se hur de där öronen hela tiden rörde sig på ett vaket vis. En helt annan bild än den hon visade upp då de fick mat och röt så att alla mina hårstrån på kroppen stod rakt upp.
Fast det här var ju bara tigrarna som är ett av de djur som alltid legat mig allra varmast om hjärtat. Annars har de många andra spännande arter där uppe att kika på med. Så har ni vägarna förbi och vill ha en lagom stor djurpark att låta de lite äldre  barnen upptäcka på egen hand då kan jag varmt rekomendera Junsele till er!
Praktiskt när man är lemurunge och får åka snålskjuts på mammas rygg
Mor lilla Olle i skogen gick
Och nog är det konstigt att många av oss är så rädda fär vargen. Det är ju egentligen som stora hundar. Visst ska man ha resoekt för skogens alla djur men ibland känns det om om myten &sagan gett just vargen en väldigt otacksam roll att spela.
Sesan om man inte vill bli bespottad så kanske man inte ska gå i närheten av lamadjuren eller alpackorna
 
 
 

Hejsan på er!

dHej på er alla ni bloggläsare där ute som av en eller annan anledning klickat er in just hit till min lilla blogg idag. Solen skiner ute men det är fortfarande kallt i luften och inte samma värme som det var häromdagen. Någon natt hade det visst varit ända ner mot nollgradigt men jag tillhör ju den sorten som bara tycker det är skönt om det inte blir för varmt. Det tycker nog faktiskt även lilla Theodor men jag brukar ju byta vatten på honom ett par extra gånger om det behövs när det blir sådär varmt också drar jag ner persiennerna eller öppnar fönstret i köket så hitills har jag inte haft något guldkorn med värmeslag& jag hoppas att jag får slippa det även framöver.Fast nu var det ju inte tänkt att Theodor skulle ta upp hela inlägget idag även om det är väldigt lätt hänt att det blir så vissa dagar. Nej jag hade tänkt skriva om en liten reflektion som kom över mig istället nu då jag gick ut på en liten promenad till kiosken här på den övre delen av staden att något kändes konstigt och väldigt fel.Kom genast på vad det var...det var ju alldeles tyst och inte en mås i sikte. Annars är jag ju mer van vid att behöva ducka så här års, men nu syntes de inte till någonstans. Undrar om kommunen tagit fram en ny taktik för att skrämma iväg dem för nog brukar de annars lära sig att de där rovfåglarna som sätts upp är ofarliga?
Hur som helst så tycker jag faktiskt att det här är trist och jag saknar att höra dem skrika morgon/kväll för inte kan de ha häckat färsigt redan? Nej vi brukar ju alltid och har haft ett par boendes på taket här de två-tre senaste åren och de kom ju tillbaka i våras. Så var tog de då vägen visserligen så kan något ha hänt med den ena av dem för den andra gick själv ett tag innan den också försvann..och jag som hade hoppas på att de skulle få lyckas med en kull efter två års otur där de blivit av med ungarna. Men icke sa nicke som det verkar, men det brukar ju finnas andra par på taken runt i kring...och jag tycker det känns märkligt men det kanske beror på att vi i huset blivit så väldigt vana då vi haft dem som grannar & de har aldrig vållat oss några bekymmer annat än under häckningsperioden då man fått springa galtopp in och inte kunnat använda uteplatsen på bakgården men det har ju ändå varit något som vi grannar har accepterat och funnit oss i när vi lärt oss leva med dem som grannar. Så nu känns det på något sätt allt för tomt och tyst när man är van att ha dem utanför fönstret och fiskmåsarna är faktiskt snälla trots sin taktik att vara aggressiva försvarare av bon och ungar .För de har hyffset att varna innan de dyker på någon, det gör ju inte alltid tex tärnorna som dyker mer rätt på men man kan ju förstå det med då de bara försvarar sin familj. För även den enklaste fågel har många sidor det är något som fiskmåsarna har visat för mig.
 
Så här är jag van att se dem sitta och varna morgon och kväll.
Men man förstår varför när de har sådana här dunbollar som springer runt lite här och var eftersom de är borymmare.
Alla tjuvnyp är tillåtna då det gäller försvar men ifjol var första gången jag såg en annan mås som försökte sig på att ta en av ungrna, tji fick den däremot Kan säga att båda fåglarna klarade sig utansynliga skador men de var nog ganska tilltufsade ändå eftersom den inblandade parten i paret låg och hämtade sig resten av kvällen.
Måsar är anpassningsbara fåglar och det är inte konstigt att de lockas av överflödet av mat inne i städerna, inte det minsta faktiiskt och har man tur kan man faktiskt komma dem rätt så nära med &det kanske är först då man lär känna dem som man faktiskt ser att de har sina personligheter de med. Den ena måsen är inte alls lik den andra!
 
 
 

Vilket fantastisk lopp!

Vilket fantastiskt elitlopp vi fick se igår.Fadst jag kände mig alldeles slut redan efter försöken där Bold Eagle blåste till ledningen direkt och gjorde en sådan där sagolik prestation. Fast det straffade ju sig sedan i finalen där han kanske redan hade bränt sitt bästa krut för dagen. För det ska till hårda hästar för att klara gå två så hårda löp på en och samma dag, försök och final . Sedan så var det synd att Delicous US inte tog sig vidare från försöken men det var ju verkligen knallhårt och hon tappade krafterna på slutet men som tränaren sa så har hon ju inte varit i form på kanske två år och då är det svårt att lyckas med något men hon kämpade ändå väl tycker jag, sedan blev tempot för utslagsgivande.
Sedan så var det fantastiskt kul också att få se fina Spring Erom göra sin 100 start, snacka om vilken nytändning den hästen måste ha fått som tar sig till final som 12-åring...ingenting är helt enkelt längre omöjligt känns det som.Och inte bara genom Timokos vinst känns det som det utan jag tycker också att Spring Erom visar vägen för de äldre hästarna men jag menar ju det att i andra hästsportgrenar är ju medelåldern så mycket högre eftersom man kanske tar till vara på hästarnas kapacitet där och vem säger att den 12 åring är slutkörd? Visst får man ju kanske ändra upplägget efter individen men det måste man ju känna som tränare.
Den här gången blev ju väntan i alla fall lite längre sedan det strulade till sig i voltningen på ett av de andra. Man tycker ju att kuskarna borde veta hur det fungerar men det kanske var så med att hästarna var lite väl ivriga också att komma över startlinjen.Hur som haver så tyckte jag sedan att det pratades alldeles för lite om elitkampen mellan kallbloden men det är väl som vanligt det . Man hade pratat upp tre stycken kandidater till segern och helt glömt bort fina Tangen Haap som faktiskt slutade femma efter att ha suttit fast för länge. Jag tycker allt att kallbloden är minst lika roliga att följa ändå så behandlar man dem som några små ponnyer i media och det tycker jag är väldigt märkligt när vi sett helt enastående prestationer ibland som Järvsöfaks och inte trodde jag att den där finska hästen skulle vinna igår heller när man såg dem före loppet.Så hatten av helt enkelt för sådana hästar men de förtjänar en minst lika stor del av uppmärksamheten som varmbloden!
Sedan så var det enormt störande att försöka se travet på tv4 ...hela tiden dessa korta avbrott för reklam och som vanligt för mycket snack om kommande avdelningar sedan ett lopp avslutats. Det tycker jag man får kika på också skulle jag ha velat haft en presentation av ekipaget som defilerade så fint med! Men annars så var verkligen årets elitlopp en upplevelse utöver det vanliga!



Så många tankar...

Ja tankarna har varit många igen idag. Det kanske bara är rent mänskligt att de studsar runt så här efter att en större händelse har inträffat ute i världen. Jag brukar ju inte skriva allt för mycket om sådana saker annars här på bloggen men samtidigt så kan det ju kännas lättare och bli av med en del av alla tankar som studsar runt inuti huvudet på en ibland. Nog för att jag pratar med Theodor men jag kan inte riktigt tolka hans svar alla gånger när han säger något för han pratar ju bara i nattmössan ibland. Fast ja nu var det inte tänkt att guldkornet skulle kidnappa dagens inlägg också, även om det är lätt hänt att det åtminstone blir några rader om min lilla kille.Igår fick han gå ut i spenaten igen och nog njuter han av de stunderna och han gör allt för att försöka springa ifrån matten.Men det var som sagt inte det inlägget skulle handla om idag.
Såg ett så himla fint inslag idag på nyheterna från Manchester men det kom tårar i mina ögon när alla började sjunga på Oasis gamla dänga " Dont look back in anger* den är verkligen så stark &passar så bra in just nu när man reflekterar över allt..men tänk om vi bara fick slippa krig,våld och terrorism istället.
https://www.youtube.com/watch?v=r8OipmKFDeM
För er som inte redan vet det så har jag faktiskt alltid varit ett fan av Oasis med ,om kanske lite i smyg fast nog sitter just den låten och Wonderwall kvar , inpräntade i minnet idag. De gör ju faktisktdet även om jag kanske mest lyssnade på annan typ av musik under 90-talet men det var ju då det kom så mycket som faktiskt var bra och en hel del av den musiken står sig väl mot dagens svampar som poppar upp men försvinner lika fort igen på ett par,tre år bara kan ju en artist vara helt inaktuell. Och det är en skrämmande tanke för visst finns det en del bra på den musikaliska scenen idag med men det är sju resor värre att försöka vara nyskapande och göra något unikt. Nej många tycks göra egna versioner på gamla hits och då tycker jag det är knpeigt när en sådan låt till exempel går och vinner en tävling. Vem är det som ska ha crediten för allt jobb som är nerlagt då kan man ju fundera på....för då har man ju tagit ett orginalverk och ändrat det men en del behåller ju samma stil på låten eller i en del andra fall handllar det kanske bara om en enkel översättning på en låt som ine funnits på engelska tidigare. Ja det där är en musikalisk och juridisk djungel minst sagt men vi kan säga att det här också blev ett stickspår från allt annat i inlägget just nu. Men något anan måste man ju kanske också skriva om mitt i allt det där andra som bara känns meningslöst och vissa saker kan jag förstå med att folk kräver. Som hårdare gränskontroller och ökad kamerabevaknining. Visst kan man också undra hur långt vi ska behöva gå men samtidigt så kanske båda dessa åtgärder kan bidra till att fler brott klaras ut och har man inget att dölja så tror åtminstone inte jag på att man har något heller att oroa sig för.

Halloj på er alla!

Hejsan på er allihopa där ute som klickat er in på min lilla blogg. Somliga av er kanske brukar kolla mer regelbundet vad jag gör och andra av er kanske bara råkar komma hit av en helt annan anledning.
Oavsett så vill jag börja med att säga hej. Fastän solen skiner ute så blåser det ännu lite kalla vindar i luften men Theodor har ändå fått gå ut en liten stund i spenaten. Fast det kan vi återkomma tillför föst måste jag ändå skrriva ett par korta rader om chocken jag fick imorse då jag slog på klockradion och hörde om dådet i Manschester. För det var jsut så jag kände och det blir på något vis så mycket mer otäckt då det händer här eller sker i vår närhet. Samtidigt så kan man ju inte heller gå omkring jämt och vara rädd för då har terroristerna vunnit men samtidigt måste man ju ändå fundera på vilka åtgärder som ska behöva krävas för att vi ska få leva fritt som vi vill. Sedan gillar jag inte heller då man i media pratar om att britterna skulle vara hårt prövade via IRAs bombdåd. Vissrerligen kan de ju stämma men den andra sidan i den konflikten var knappast oskyldiga de heller &varför måste Oranienorden fortfarande hålla sina årliga marscher just förbi Belfasts katolska område? Nej ibland är situationen mer komplicerad än att bara se svart och vitt, som när protestantiska separatister gav sig på katolska småflickor som var på väg till skolan eller har gängse media helt glömt bort den händelsen.Fast det viktiga i kampen mot terrorn är att man inte ger efter, men då behöver man ju inte dra upp gamla saker som har hänt på nytt.Nog om detta nu ska ni få se lite härliga bilder på min lilla guldkille igen.

Måste jag gå ut idag matte? Den där handduken är ju så mysig.
Alltså den där selen är bra onödig
Putsarpaus i det gröna
Får jag gömma mig bakom pallkragen?
Att han är känsligare för ljud än de andra visste jag men tack vare grannar som stängd en dörr fick jag den här fina närbilden på honom. Fast sedan satt han där i gräset och såg så förskrämd ut och han gjorde sig så liten som möjligt

Grattis Svergie!

I natt följde jag Vm-finalen i hockey via radion med spänning. Ja det är klart jag såg matchen på TV till att börja med men då det blev förlängning gick jag alltså och la mig Fast sova kunde jag alltså inte göra förän det var slut. Vilken drabbning det blev!
Ändå så brukar jag inte se på just hockey så här års utan det brukar bli mer av fridrott men nu var det ju ändå ett större mästerskap så därför kändes det ändå sm något man skulle titta på. Men det kan ju bero på att man ändå är intresserad på något plan trots att det inte är MODO som spelar. De har ju ändå haft lite kräftgång de senaste åren men det kanske vi inte behöver gå närmare in på här. Nej men istället så är det ju extra roligt att Viktor Hedman fick göra matchens enda spelmål och vilken artist han är Nylanders grabb!
Fast allra mest måste jag ju ändå hylla Henke Lundqvist, vilken målvakt han är och det var verkligen hans förtjänst att vi fick gå därifrån med ett guld med de räddningarna han gjorde. För Kanada är aldrig ofarliga och visa stunder när de gasade på var vi ju utspelade, då talar jag framför allt om när MacKinnon satte upp fart under rören.Har någon kollat upp hur snabb han är ?
Men för att återvända till Henke så var det ju faktiskt ren och skär tur att han alls kunde spela så det visar ju att teamet bakom spelarna är minst lika viktiga. Inget lagbygge utan de där som inte syns så mycket utåt, kanske ibland inte alls. Så det känns som jag verkligen kan unna dem alla den här segern för vi kanske inte alltid haft det mest betrodda laget på isen under turneringens gång men de har jobbat på och verkligen lyckats nå en stor framgång. Sedan är det ju kul att ett förhållandevis litet land som oss kan fungera så bra mot de stora jättarna som rimligen har ett mycket större urval av spelare att ta från även när NHL pågår samtidigt. Lite kan jag däremot hålla med de som tycker att VM borde spelas mer sällan för de riktigt stora spelarna kom ju kanske inte i år som tvillingarna Sedin men vad gör det då vi ändå vinner?
Ja det var min lilla utläggning om gårdagens dramatik i Köln.
Nu över till något annat nämligen Theodor. Han har ju fått börja gå ut i spenaten på varmare dagar och de senaste gångerna har jag inte tagit med transportbuden heller utan haft honom enbart i selen eftersom han tar av sig den annars när jag bär honom mellan i buren. När han vill gå in så brukar han ju söka sig till den men eftersom jag skippat ta med den ut nu ett par gånger har han kommit på ett nytt sätt. Han klättrar upp på mina byxor, sätter sig på ena skon och pratar på bästa hamstervis. Så nog har han verkligen sina bestämda åsikter ibland, det visade han ju inte minst igår när han släppte ner skruvmakaronen i sandbadet så jag fick ta bort den. Han tycker tydligen mer om finger Mariekex och droppar ändå! Fast jag är ju visserligen van vid att ha finsmakare till guldkorn med men jag begriper fortfarande inte varför de älskar just fingermarie och ratar de vanliga mariekexen. Jag menar nu är de ändå fyra stycken som gjort så , så något måste det helt klart betyda.

Här ligger det en hund begraven

Eller jag kanske snarare borde skriva varg ikväll då jag nåtts av de mycket trista men ändå på samma gång väntade nyheterna om att Rödluvan är borta. Jag kan inte säga annat än att det hela är mycket beklagligt och ledsamt. Samtidigt så undrar jag varför de här uppgifterna inte nått ut i media förrän nu. Det kan ju verkligen ha sina orsaker, varför törs jag egentligen inte ens tänka då till och med Leif GW har uttryckt sig mycket kritiskt kring tjuvjakten på våra stora rovdjur. För det är verkligen märkligt och konstigt att det har fått försiggå i det tysta trots att man många gånger verkar ha känt till den eller hör ryktena florera. Så därför undrar man ju vilken tråd som leder fram till sanningen den här gången med , var man ska börja nysta upp garnet. Personligen så har jag min egen övertygelse om vad som hände eftersom det var mycket renar i området då vargarna försvann men det kan ju också bara varit en olycklig slump att hennes halsband hittades bredvid en dödad ren. Sedan får var och en tycka precis vad man vill men jag tror det här är ett stort problem som måste lösas om regeringens vision om en så kallad korridor efter kusten alls ska bli en möjlighet. För jag fattar inte hur en så liten klick människor kan få bestämma över halva svergies yta när de dessutom får ersättning utbetalad för de djur som dödas av rovdjur. Varje år är det dessutom enligt statistiken fler renar som förolyckas genom trafikolyckor efter vägarna än det mer naturliga svinnet. Det vill säga det rovdjuren tar eller de som faller ur av andra orsaker. Sedan vet jag fortfarande inte var problemet med just vargen egentligen ligger och jag tycker det är skrämmande att gång på gång få läsa alla arga kritiska artiklar i tidningarna vars enda syfte verkar vara att skrämma upp folk. För vad är det egentligen som skiljer dem från vår bästa vän hunden ?
De är på många sätt väldigt lika och utan den ena så hade ju faktiskt den andra aldrig heller existerat, det är något som vissa av oss kanske borde bli påminda om ibland. För det slog mig då jag besökte en viss djurpark och stod där utanför juust vargarnas hägn att vad är det egentligen som vi är så rädda för? Klart man ska ha respekt för rovdjuren men det ska man ju med alla andra djur i naturen med & i de allra flesta fall om man inte hotar dem så går ju de där mötena hur bra som helst. Annars skulle vi väl ha fler attacker mot bärplockare men de flesta som råkar illa ut är ju själva jägare. Det är den andra delen jag inte gillar...alla dessa snyfthistorier med vargdödade hundar som cirkulerar. Klart det är synd om ägarna men jag tycker mer synd om djuren ifråga för kan man språket borde man ha begrepp nog att inte jaga med löshund i vargrevir!  Det är det sunda förnuftet som säger det och jämt då man går ut i skogen ska man ju se till att prata och visa att man kommer, för det är verkligen ändå inte ofta man får chansen att möta viltet utan de allra flesta gånger får man ju kanske bara se spåren efter dem. Vissste ni att en älg till exempel har fyra gånger så bra luktsinne som en hund ?
Fast nu börjar vi komma allt längre bort från kärnan känner jag och ska försöka återknyta det hela med att säga att tyvärr tror jag vargstammen i vårt land går en mörk framtid till mötes om det här med SGT, det vill säga skjut,gräv och tig får fortsätta. Ändå så påstår somliga att det är vi värnare som lever i en fantasivärld men jag undrar allt vilka den beskrivningen stämmer mest in på om man  inte ens kan se hur alla arter behövs för att ekosystemet ska kunna fortsätta att fungera.
 

Halloj på er!

Hejsan på er alla! Ja framför allt hej till ni dom vågar er på att kolla in hit på min lilla blogg.Somliga av er kanske regelbundet brukar läsa om vad jag har för mig på dagarna medan en del av er kanske klickat er in för första gången. Oavsett så hoppas jag såklart att ni allihopa hittar något som ni giilar. En del kanske vill titta på vackra bilder och andra kanske är mer road av att läsa om Theodor små upptåg. Idag sover lilla guldkornet gott efter att ha varit ute igår men det lär dröja några dagar innan han får samma chans igen. För idag har vädret slagit om och är rätt grått och trist igen så det växlar ju verkligen kan man säga.
 
Det känns i alla fall bra att han har fått gjort bort premiären ute och nog gillade han den korta stunden alltid. Först vägrade han ha selen på bästa Timon manéret och sedan när jag hade fått på honom den ja då stolpade han iväg så stolt till närmsta maskros för att kolla in vad det var för någonting spännande. Så han är verkligen som en härlig , hårig blandning av både Timon och Ariel. För annars är jag mer van vid att de stannar kvar i transportburen ett tag då de får komma ut, glöm det inte Theodor inte. Eller så kan det hända att han bara är äventyrlig av sig! Nåja det var i alla fall kul att se honom fara fram sådär. och han såg så belåten ut när han hade krånglat sig ur selen!
 
Sedan såg jag en till sak som gjorde mig snopen imorse nämligen en stor, röd katt som gick omkring på bakgården och markerade revir på buskarna. Visserligen brukar jag ju se katter ibland trots att jag bor mitt i stan men det är ovanligt numera att folk har utekatter, eller så kanske den bara hade smitit ut tillfälligt.Den var i alla fall fin och såg ut att må bra men då har jag en till sak att hålla reda på innan jag går ut med hamstern.
För även om jag är allergisk mot dem så tycker jag ju ändå om katter, i synnerhet de långhåriga är stiliga som här på bilden ovan där morbrorns Simba poserar. Sedan är det väl knappast någon slump heller att jag tycker om just dem, jag gillar ju päls i överlag annars också som med långhåriga hamstrar och håriga kallblod med.

Hejsan!

Hejsan på er alla ni läsare där ute som klickat er in hit och välkomna till min lilla blogg. Somliga av er kanske brukar kika in hit och se efter vad jag har för mig ibland på dagid. Så därför tänkte jag börja med att skriva om en del av det jag har pysslat med så här långt. Gav Theodor i morse, städade och såg tilll att han hade vatten också fick han lite majs innan jag åkte ut till föräldrarna för att hälsa på dem, ja mina föräldrar inte Theodors.
Hade bara stått och studerat fåglarna en liten stund när jag upptäckte henne, men plötsligt var hon bara där den svart/vita flugsnappparhonan så nu har hanen hittat en maka redan i år. I fjol satt han ju flera veckor och sjön innan han gav upp eller om han fick tag på en på annat håll. I år verkar det alltså redan ha sagt det där berömda klicket, men man vet ju inte heller om de faktiskt kommer att hålla ihop hela säsongen ut. Fina är de i varje all med sin fjäderdräkt och vackra sång!
 
Hur som helst blev det stökigt direkt då han kör iväg alla andra fåglar som försöker sig på att komma i närheten av de holkar som han sett ut- Hoppas dock att någon av de lediga ska duga så att han inte behöver vräka familjen talgoxe från sin. Såg däremot faktiskt att den lilla blåmesen vågade säga ifrån och när det gäller just blåmesarna så är han allid så gullig mot sin fru. Hon sitter där på grenen &gapar som en liten unge också far han och matar henne, tänk vilken service!En riktig gentleman om man jämnför med andra i grannskapet.
Mot kvällningen så verkade sutiationen ha lugnat ner sig och jag är faktist lite lur på om tlagoxarna inte redan har ungar i boet. Kan ju visserligen vara honan med som ligger och tigger men vad jag såg var ingen av de vuxna fåglarna hemma då och det lät från holken.
Fast nog verkar det lite tidigt för ungar redan nu så här lång norrut men vem vet de kanske tänker överraska oss?
Dessutom så har Theodor fick göra sin stora gärspremiär ikväll med. Var ju 17 grader när jag kom hem, fågelfritt och blåste inte så det var lika bra att passa på. Däremot blev det bara 5-10 minuter då tempen snabbt dök så här mot kvällningen men nu har han åtminstone fått känna på gärset och som han älskade det! Först vägrade han ha selen på sig, på klassiskt Timo-manér. Lyckades få på den efter en stunds lirkande och vad gör herrn då tror ni ?, jo han drar iväg det fortaste han kan för att sniffa på en maskros som väser invid husväggen. Klart en liten hamster måste ju kolla precis alla saker som är spännande! Och samma pop up fönster kommer fortfarande upp då jag loggar in...verkar inte spela någon roll vilken webbläsare jag använder heller men borde det inte fixas för det kan ju inte vara enbart jag som har problem eller ?
 
 
 

Hejsan!

Hallojsan på er alla ni läsare där ute som klickat er in hit idag till min lilla blogg. Idag är det mer grått väder ute och råkallt i luften. Så nej det känns fortfarande inte som om våren/försommaren vore här riktigt. Fast det har visst varit minusgrader i natt också så temperaturen har nog inte hunnit stabilisera sig riktigt än och det märks. Det bästa igår var ändå att få se gluttsnäppan som visst spritt sig ända hit ner till den norrländska kusten från fjällen. Samtidigt så har vi ju också fått nötkråkan från Sibirien som slagit sig ner. Jo det händer en hel del intressanta saker i naturen med arter från både norr och söder som flyttar in och gör det här till sitt nya hem. Sedan är det ju något alldeles extra när man får uppleva dem själv. Fast en annan del har jag svårt att förstå och det är den biten med till exempel mandarinanden. Det är ingen inhemsk art eller ens en fågel som har hittat hit på egna vingar utan de flesta exemplar som förekommer har rymt från parker eller är ättlingar till sådana. Visst kan de vara fina att se på men de är totalt olika våra änder och kan enbart häcka med en artfrände på grund av antalet kromosmer.Så därför kommer det nog aldrig att handla om att det blir någon större population heller,dessutom så kan det ju gå riktigt fel då nya arter förs in till vissa områden. Se på australiens problem med bland annat kaniner och agapaddor som riskerar att orsaka stora problem med deras endemiska ekosystem. På någon plats hörde jag också om getter som hade tagit över en hel ö. Därför tycker jag att man ska vara lite försiktig med att tycka om de där rymlingarna, för vi har ju så många egna inhemska fågelarter att tycka om och värna runt.
Fast vi behöver inte gå så långt för att hitta en invasiv art utan vi har ju några med på hemmaplan som kanadagåsen som från början planterades ut för jaktens skull.
Också har vi ju även den stora äran att få njuta av en riktig långflyttare närmligen den nätta silvertärnan som verkligen häckar på södra halvklotet i antarktis! En resa som kan ta två-tre månader för dem att flyga så det är rent otroligt att de hittar tillbaka båda vägarna.Det kanske är en av anledningarna till att jag har falit för just silvertärnorna.Men inte enbart för de är otroligt fina att se på och roliga att lära känna som individer med. För å länge de inte häckar går det ju bra men sedan får man gå en omväg så man inte stör dem.
Man blir lite inspirerad ibland då man har varit ute, men jag trro det blev mer en måsunge, eller tränavkomma på stenen än än vadare fast då kom ju åtminstone fåglarna med och jag är så nöjd med den här teckningen.
 
 

Hejsan på er!

Hejsan på er alla ni läsare som tittar in hit på min lilla blogg just idag. Somliga av er kanske brukar kolla in då och då för att se vad jag pysslar med och om jag har skrivit några nya rader sedan senast. Fast ibland kan det gå ett par dagar mellan uppdateringarna och ibland mer beroende på hur mycket som har hänt eller hur mycket lust jag haft. Hur som helst så har jag i alla fall tagit mig ut på en promenad idag med en laddad kamera. Egentligen så borde jag kanske ha tagit mig ut mycket tidigare men omständigheterna har gjort så att det inte blev av förän idag utan att gå närmare in på dem. Trodde först inte att jag skulle se så mycket för det kändes trots solskenet lite kyligt i luften fortfarande. Fast allt eftersom jag gick och bara tog det lungt och passade på att njuta av vädret så dök arterna upp en efter en kylan till trots. Det kändes dock som det var väldigt tidigt för några av dem som egentligen inte brukar dyka upp förän i mitten/slutet av den här månaden men de verkar ju klarat sig fint ändå. Ja tärnorna kommer ju från antarktis så de klarar sig väl men de övriga insektsätarna då ? Hoppas att vädret lugnar ner sig lite så de åtminstone får chansen.
Vet inte om silvertärnan var upprörd över att jag kom eller om den skrek för att partnern hade fått tag på fisk så det kanske var båda delarna som gjorde så att den höjde rösten.
Sedan såg jag något som flaxade nere bland sprängstenen och vips så satt den där som vanligt, den lilla käcka stenskvättan med mat i näbben.
Paret storskrake hade också kommit och var på plats där de brukar
Men jag fick även ett nytt kryss på listan, för det är första gången jag sett en gluttsnäppa här inne i stan.Den var helt orädd där den gick i strandkanten och letade mat så jag fick med lätthet sitta och ta fina bilder på den. Tror den lyssnade då jag pratade för den la huvudet på sned och såg lite fundersam ut men den flög alltså inte iväg.
 
Så det var en mycket trevlig ny bekantskap, tänk vilket förtroende de ger en ibland.
Här och var jagade små sädesärlor fram över gräsmattorna som ännu lyser mest bruna.
Tror fiskmåsen hade en bestämd åsikt idag,minigolfen MÅSTE snart öppna för säsongen!
 
 
 

Hejsan igen!

Hejsan på er alla ni läsare som tittar in just hit idag för att se efter om jag har skrivit några små rader som till sist bildar meningar och kanske blir de till ett inlägg om man har tur. Fast det var likadant idag som det har varit ett tag då jag ska logga in med popup fönstret som ständigt kommer fram, men huvudsaken är väl ändå att anslutningen verkar funka trots det. Lite fundersam kan man ju ändå bli varför det fortfarande ska envisas med att komma. Nog om den saken nu över till något helt annat. Häromdagen då jag kom hem efter att ha hälsat på hos mina föräldrar så fick jag mig ett gott skratt åt en av fiskmåsarna som häckar här. Den satt på trottoaren och kalasade på ett äpple, när den fick syn på mig skyndade den sig att svälja en stor bit innan den tog resten,flög iväg och slog sig ner i mitten av vägbanan. Ja nu hade den ju tur att min pappa är en stor fågelvän för han kröp förbi med bilen och trots det så flyttade den inte på sig utan den var verkligen stencool. Det är väl kanske just därför som jag tycker om måsfåglarna också, för att de är så smarta och oerhört anpassningsbara. De är betydligt mer flexibla än v människor verkar vara , åtminstone vissa av oss som försöker hitta på diverse metoder för att skrämma bort dem men jag tror vi kan lära oss något av att börja studera dem mer. För de är verkligen inga hönshjärnor utan de är betydligt smartare än man kan tro. Jag vet inte om ni sett klippet på den här smarta truten: https://www.youtube.com/watch?v=Kqy9hxhUxK0 .det är bara ett bevis på deras förmåga att lära sig saker för ni ska veta att de har utmärkt syn och till och med ett vidare fält i sidled än oss. Så egentligen är de imponerande fåglar och har nog så mycket karaktär. Det är ju en sida som jag känner igen från min lilla pälsklädda gosse aom jag har här hemma med.
Kunde inte motstå att ta av gallret nu på förmiddagen då han var ut en kort runda för att uträtta behov, dricka och hämta in lite mat. Han tog säkraste vägen till toletten dvs genom klätterhuset för att undgå att bli upptäckt också tackade han för skruvmakaronen innan han gick in och la sig i sitt hus ige men visst blev det ett bra kort ?
Har ju gjort en intressant observation av dem , oftast då hamstrar är lite sådår halvsömninga så håller de öronen nerfällda och det är också då som de kan börja prata i rena nattmössan.Både Ariel och Stuart snarkade dessutom till ordentligt i sömnen men de andra har varit mer tystlåtna. Ibland hör man något enstaka litet ljud eller hur han ligger och ganger på något inne i sitt hus men han är alltså mer tystlåten. Fast prata kan han det vet jag, endera så gör han det i nattmössan eller när han blir riktigt upprörd/skrämd av något men nu har matte ställt undan det där läskiga staketet och minskat risken för olyckor radikalt.
Fast jag vet inte hur jag bär mig åt ....de tre senaste hamstrarna jag haft har varit fixerade vid mina strumpor. Theo är inget undantag utan han kommer gärna fram och sniffar om man sitter på golvet.
Tunneln är eg en kattleksak men matte var bara tvungen att ha den eftersom den är så fint tigerandig...jo och tigern är ju ett av hennes andra favoritdjur.
Vaken och alert Theodor som istter och lyssnar på golvet i lekrummet..ehmmm hallen.
Konstigt hjul det här är..jag hör då inget gnissel från det.
 
 
 
 

Smaken är verkligen som baken

Det var något som stod klart för mig för länge sedan men framför allt efter att ha sett andra delfinalen i Eurovision Song Contest. Ändå tyckte jag att Irland hade lyckas bra i år och skickade en fin låt men den gick tydligen inte hem eftersom de som vanligt inte tog sig vidare till finalen ens. Blev grymt besviken och fundersam kring vad som egentligen är viktigast, låten eller själva framförandet där så många nummer är snarlika och ska projiceras på stora skärmar. Eller så så det ju tydligen ibland vara något helt urflippat så då kan man lika gärna göra som redan sagda land gjorde ett år , ja ni kanske minns då de ställde en kalkondocka på scenen ? För tråkigt nog känns det som man håller på att glida allt längre bort från kärnan. Sedan tyckte jag det var grymt tråkigt med att Ryssland inte fick komma..men hallå ESC är väl för alla och ska vara opolitiskt. Dessutom hade temat faktiskt att göra med mångfald och var det då rätt att utesluta ett land helt. Nej även om man kanske inte håller med om allt deras ledning gör så kan man ju inte porta dem helt för den saken skull. Det tycker jag borde vara en självklar sak ...och när ett land vet med sig att de har vunnit så lån tid i förväg som man gör ska man inte kunna begära då att de ska kunna ordna tävlingen själv också? Tycker det borde vara en självklar sak att ta upp eller att man i första hand får vända sig till de big five som redan bidrar med en stor del av den totala kassan och inte behöva kalla in folk från anda länder. Men det kanske bara är så som jag tänker kring hela cirkusen ? Sedan håller jag med de som gett en känga till programledarna men vissa av inslagen med Verka Serduchka är faktiskt ganska komiska även om en del av skämten där med också faller rätt platt. Personligen så kommer jag nog att fortsätta plöja igenom före detta irländska bidrag i ESC ändå och försöka förstå hur ett land som en gång skapat så många underbara låtskatter, fortsätter skapa bra låtar och ändå floppar i Europa. För jag kan räkna upp ett par stycken till minst som hade förtjänat att nå längre än vad de gjorde! Som till exempel Brian Kennedy med Every Song Is A Cry For love, Mickey Harte med We´ve got the World tonight eller Dervish med Can´t stop the spring.
Ja ni märker säkert att jag har ett tema idag med mitt inlägg och jag som inte ens skulle se på ESC i år men när jag hörde Irlands bidrag fick jag ett visst hopp ..men nej det var nog bara tillfälligt det fanns där efter den utgången. Men ska jag säga något positivt så tror jag att Robin har chans till en bra placering åtminstone fast man vet ju aldrig när smaken verkligen är som baken-delad nuförtiden. Fast jag skulle vilja ha bort det här med grannlandsröstning som fortfarande finns kvar i stora delar av Europa för det är svårt att komma någonstans när gamla system ligger där. När Loreen vann med Euphoria fanns det ett land som inte alls gav några poäng & det var faktiskt Italien men övriga Europa inklusive Ryssland var ju rörande överens den gången om vilkent bidrag som var det bästa!
https://www.youtube.com/watch?v=Dp3apBsLjvk&feature=youtu.be

Mörka moln

 
 
De mörka molnen tornade åter igen upp sig på himlen och i den kylslagna luften började rengdropparna som nästan hade frusit till is på sin väg ner att falla mot flickans jacka när hon skyndade sig hemåt mot den trygga värmen inomhus. Ja det här skulle snudd på kunna vara inledningen på en ny roman mer än en mening som jag kommit på efter att jag bara varit ute på en liten promenad. Fast det är just vad det är, en på tok för lång mening. Det är något som jag fått höra förut att jag skriver ibland men vissa meningar är jättesvåra att bryta ner i mindre beståndsdelar. För försöker man med det förlorar man rytmen i historien och den där inspirationen flyger all världens väg och det är riktigt svårt att komma in i det där flytet igen. Fast nu var det inte om skrivkonsten som dagens inlägg skulle handla. Nej jag ville bara dela med mig av det omväxlande vädret här. Man kan säga att det är rena aprilvädret fast i maj. Visst kan man tycka att det borde ha hunnit stabilisera sig lite mer men det kanske är precis sådant här väder vi får stå ut med när allting annars tycks ske ett par veckor innan det normalt händer. Jag menar hittills i år så har jag ju sett både flugsnapparen och sädesärlan på datum som känns väldigt tidiga för att vara södra norrland, men inte kan det finnas mycket ännu för de återvändande flyttfåglarna att äta. Åtminstone inte för insektsätarna som de båda nämna tillhör men för de som kan anpassa sig så går det väl an då välvilliga människor kanske börjar lägga ut mat igen för att hjälpa dem lite på traven. Också var jag ju så nöjd med mitt senaste hushåll som jag gjorde igår i Sims 4 men döm om min förvåning då jag startade upp idag och huset hade försvunnit med allt jag hade gjort på den omgången. Var ju rätt säker på att jag sparade igår kväll innan jag stängde ner men tydligen måste jag ha missat det eller så hände det väl något för det finns ju vissa buggar i spelet ändå. Också fick Theo komma  upp en stund imorde då han satte sig på bakbenen på taket och ville komma upp efter att han hade gjort bort sina små sysslor som att äta, gå på toaletten och dricka så då fick han såklart det. Han är dock nöjd med en stunds morgonmys i soffan, eller att få vara ute i hallen en liten stund sedan vill han gå in igen efter tio minuter och sova när han har fått lite godis att ta med sig in som nattsnacks.
Med ett tydligt mål i sikte. Jag vet faktiskt inte om Theodor är riktigt rödögd ännu för på vissa kort syns hans blå ögonvita men det kanske är så att alla hamstrar har det? På somliga kort ser i alla fall ögonen ut att vara djupröda vilket jag förstått är en färg som uppfödare inte gärna vill ha, de fördrar visst ljusa albinoröda som jag tycker är hemskt fult.
Om man gör sig platt och liten går det dubbelt så fort att kila iväg på ryggstödet eller över golvet, tror ni att matte missar då att fånga in en liten busig Theodor ? Här ser man inte alls någon skillnad i nyansen på ögonen mot en med normalfärgade så i fall att han har det är de nog väldigt, väldigt mörka ändå. Och mjo fick ett likadant felmeddelande idag igen då jag loggade in på bloggen att anslutningen misslyckats men uppenbarligen så fungerar det ju utan problem!
 

Hejsan igen!

 
 
Hejsan svejsan på er alla ni läsare som kollar in hit på min lilla blogg just idag. Somliga av er kanske brukar se efter vad jag har för mig på en mer regelbunden basis medan vissa andra av er är här för första gången. Oavsett anledning till att ni klickat er in hit så säger jag hej på er alla igen och god morgon. Än så länge skiner alltså solen ute men igår liknade det nog inte alls vår egentligen utan det var mer vinter igen, åtminstone på eftermiddagen. Så det är stora skillnader i temperaturen från dag till dag just nu innan det hunnit stabilisera sig för den aktuella årstiden. Jag längtar i varje fall tills det slutar blåsa så att jag kan ta ut Theodor så han får traska omkring i spenaten för det brukar vara väldigt uppskattat. Fast då måste det ju vara runt 16 grader först och hålla sig därikring innan han kan få gå ut och utforska den stora vida världen. Nåja nu tänkte jag ju inte låta guldkornet kidnappa ännu ett inlägg men några rader blir det alltid om hans framfart. Nej jag tänkte egentligen berätta om ännu en fågel jag har sett nämligen den lilla kvicka sädesärlan som nu också har anlänt. Jag hoppas bara att det inte blir som meterologerna förutspår att det ska kunna komma snö för det skulle nog ställa till det för flyttfåglarna nu när de har börjat komma. Fast egentligen är det kanske så att det är som så att fåglarna är för tidigt ute men de går ju efter ljuset och instinkterna, inte efter rådande väderlek.
Tycker verkligen om sädesärlan också. De ser så lustiga ut då de går och jagar insekter på gräsmattorna med sina vippande stjärtar.Dessutom så är de verkligen små tuffa fåglar men man kanske måste studera dem lite mer för att kunna se hur deras personligheter träder fram.
 
Pappa lägger ju ut ost åt sin halvtama talgoxe men flera andra arter uppskattar också denna extra källa till protein under häckningstiden, där ibland ett par sädesärlor som bygger bo i närheten. De skyr verkligen inga medel för att komma åt maten heller, framför allt hanen är en riktig stridis. I fjol hade den lilla familjen otur och honan försvann men pappa Erland som vi döpt honom till  tog ändå hand om ungarna och till sist så kom de trippandes allihopa på gräsmattan. Så han tog sin uppgift på fullaste allvar , till skillnad mot den gången då flugsnapparens hona försvann och fem nästan flygfärdiga ungar svalt ihjäl. Tänk så olika fåglar kan vara till sättet.
 
 
Sedan så måste jag få passa på att visa en bild på en släkting då jag ändå tagit upp ämnet ärlor. Nämligen den fina gulärlan som jag stiftat bekantskap med i ett fågelskyddsområde som ligger ett par kilometer från mitt föräldrahem. Ja jag tycker verkligen om den där kvicka uppsynen men det är ett under om man hinner med att få ett kort på dem då de rör sig så snabbt. essutom är det rätt kul att deras utseende kan variera så. Vissa hanar verkar ju ha mer svart på huvudet medan en del kanske bara har svarta kinder.
Här är det mamma gulärla som kommer med mat till boet som ligger gömt i en gammal lada.
 
 
 

Hallojsan!

 
Hejsan svejsan på er alla ni läsare där ute som gjort det goda valet ikväll att klicka er in på min lilla blogg. Somliga av er kanske brukar läsa den regelbundet men för vissa andra kanske det är första gången ni tittar in. Ja hejsan oavsett anledningen bakom att ni tittar in just hit.
Idag har det varit en verkligen strålande vårdag med den där försmaken av sommar i luften. Fast det har samtidigt tagit i ordentlgit i träden och ute hos föräldrarna så fick krukorna vingar &flög iväg. Vissa bekymmer verkade även rinduvorna ha för bara den ena av dem dök upp på matstället eller så hade den andra bara sökt sig till någon annan plats där stormen kändes av mindre, vem vet. Fast nu har de i alla fall anlänt. Sedan stod vi ute och pratade på tomten. Helt plötsligt tyckte jag att en bekant stämma hördes, vi hade ju pratat om den och då satt den äntligen där i syrenen den svart/vita flugsnapparen och övade på vårreportaren. Så nu har de alltså kommit även hit till de södra delarna av Norrland men visst undrar man om insektsätarna verkligen kan hitta något ätbart nu och det lär ju bli sämre väder till helgen igen.
Ringduvan är verkligen en fin fågel. såg dem någon enstaka gång då jag var liten men på senare år har ett par regelbundet kommit till mina föräldrars matrester. Det vill säga det som är kvar efter att pappa tagit bort fågelbordet för säsongen, de tycks alltid hitta något då de födosöker både morgon och kväll.
Plötsligt satt den så där idag 5/5 på en gren och sjöng helt obekymrad över människornas närvaro. men det är lite så jag tycker fsvart/vita flugsnapparen är. Den vill häcka nära oss men helst inte med några bevingade grannar i närheten. Hoppas nu inte att den skrämt iväg pappas talgoxar som hde flyttat in i en holk som det brukar kivas väldeliga om ibland.
Innan jag skulle åka landade en ensam fiskmås i grönområdet på andra sidan vägen. Den satt där och var helt orädd trots att mamma skakade ur hundens bädd i hallen och jag stod och pratade lite med den som jag brukar göra med det bofasta paret här i stan. De är så roliga måsarna när man väl lär känna de olika individernna närmare. När man kommer dem så nära inpå livet att man faktiskt ser deras olika personligheter och jag fattar inte varför så många fastighetsägare sätter upp fejkrovfåglar som har visat sig tappa funktionen efter ett tag. Måsar är smarta fåglar med mycket god syn så de lär sig ju genomskåda det där tricket. Bor man vid kusten får man dessutom räkna med att de finns där...så istället för att bli ovän med dem kanske vi ska göra tvärtom. För det har jag märkt. Har man ett bofast par fiskmåsar som vi har haft här under flera år, ja då vågar sig inga andra in på reviret! 
 
 

Hejsan på er!

Hallojsan på er ännu en gång idag. Nej min vecka har såklart inte enbart bestått av umgänget med världens bästa guldkorn Theodor och fågelpromenader även om det blir en hel del av båda dessa nu. Nej jag har även hunnit med en del andra saker som att skissa lite framför TVn igen.
Den här gången fick det alltså bli en teckning helt i blyerts för jag tror det är väldigt nyttigt att enbart hålla sig till det ibland och inte överarbeta bilden för mycket. Dessutom var det länge sedan jag ritade både slott och grus så kanske ville jag prova mig fram lite men jag blev väldigt nöjd med det här resultatet.
Dessutom så fick jag tummen ur äntligen och när det var bra väder för en dag, visserligen blåste det lite mycke men jag kunde ändå ta mig ut på baksidan och fota några av de modellhästar som ännu inte fått hamna på bild. Fast det var en utmaning att försöka få till något som blev bra på Legacy Of Conquistador.
Tror det beror på att det är lite svårt att fånga hans innersta väsen men ett par bilder blev jag ju i alla fall nöjd med. Så det börjar märkas hur påverkad jag blivit av filmerna om Cloud nu då jag har tre mustanghingstar i min samling.Varav den ena är döpt efter Clouds bror och ja nog hörs det varifrån Legacys namn  namn kommer alltid. Men han var ju så fin Conquistador att det inte kändes mer än rätt än att han också skulle få bidra på något sätt till den vilda delen av min hjord.
Sedan som nummer två att komma ut blev den här killen som vi kan kalla något av en bonushäst. Ni vet en sådan där som man egentligen inte borde skaffa sig men som man blir kär i på en blick. Hitills har han däremot inte fått något namn ännu men det lutar åt westerntemat ändå eftersom flera av mina andra quarterhorses har det. Så följer jag den tråden lutar det kanske mest åt att det blir en Butch Cassidy. Jag har ju trots allt redan
en Wyatt Earp, Lonesome Ranger, Blue Gunsmoke och en Little Sparrow.
Så ett par bra bilder fick jag nog till även på honom men oj vd jag lekte med vinklarna. Hoppas att ingen av grannarna såg mig men det var i alla fall ingen av dem som kom ut och frågade vad jag pysslar med .Fast ibland har det ju hänt att de gör det då jag endera är ute med någon häst, sitter ute med mina promarkers eller är ute och går i spenaten med en hamster. För det allra mesta har jag inget emot det heller, bättre att de frågar om de är nyfikna än att de fäller mindre genomtänkta kommentarer. Ja jag vet att den vaktmästare som undrade över om jag var ute med en liten hund då jag hade Ariel bara skojjade men jag tycker alltså inte om den sortens humor för det är så uppenbart att det inte är en hund heller utan en hamster man har i selen!
 

Elefanter

 
Igår innan jag skulle gå och lägga mig, eller ja jag låg faktiskt redan i soffan och såg på TV så slog jag över på SVT 1. Det borde jag aldrig ha gjort så här i efterhand för jag ville bara gråta samtidigt som jag tyckte att det var ett underbart porträtt de hade gjort om Tyke. Har ett vagt minne av att jag sett den förut men den är alltid lika skrämmande. På många sätt men framför allt så kan man verkligen undra hur vissa människor behandlar djur. Samtidigt så hade man kanske inte alla kunskaper då som vi har idag men när det gäller just henne så fanns det ju tydliga signaler som visade på att hon inte mådde bra redan innan olyckan på Hawaii. Varför gjordes det inget i tid är fortfarande min stora fråga..då hon ju så tydligt visade hur det var ställt. Kan säga att jag är född på 80-talet och uppväxt med traditionell cirkus, minns till och med de små mini-cirkusarna som åkte runt våra små samhällen. Men nu var det ju om elefanter det här inlägget skulle handla. Jag har alltid haft fobi för dem sedan jag hade ett möte med en på Skansen då jag var liten. Den var nog bara nyfiken och sträckte fram snabeln men jag blev livrädd och trodde den ville åt min glass. Hur som helst så gjorde det mig väldigt avvaktande mot dem ända tills jag såg den helt underbara serien om Echo som gick förut på Animal Planet. Den fick mig att tänka om och jag kunde närma mig dessa otroliga djur långsamt via besöken på Cirkus Maximum. Ett steg närmare varje år tills jag faktiskt vågade mig på att klappa en av dem. Men ja..jag håller med vilda djur som elefanter och rovdjur har inte på cirkus att göra. Fast rovdjuren har ju åtminstone varit förbjudna länge här i landet men jag minns pappas berättelse om björnen som attackerade sin skötare någon gång på 60-talet. Det räckte med att höra historien och det har ju hänt olyckor utomlands i mer modern tid. Sedan kanske man inte behöver gå så långt som en del vill som till att förbjuda djur på cirkus helt för jag tror ändå att de flesta djuren har det väldigt bra där de befinner sig och blir väl omskötta. Många vet ju inte heller att en del gånger så är det kanske inte ens cirkusens egna djur utan de lånar ju in från andra och artisterna har ibland med sig sina egna som de har med i numren. Så det är flera led där det kan förekomma skojare men självklart så ska väl alla ta sitt ansvar för att djuren trots allt ska få ha det bra. Det tror jag är något som är viktigt för de flesta djurägare. För att återvända till elefanterna och filmen så kom också ett mer dunkelt minne fram ur min barndom. Besökte en mindre cirkus som då fanns på en djurpark. De hade två elefanter som hette Rani och Kenya. Fick se in i deras stall och den ena av dessa jättar stod och vävde så det rasslade i kedjorna. Detta ljud sitter kvar i mitt minne än idag ...och det är inget liv som jag önskar dem. Så glad att både Cirkus Scott och Maximum svängt i frågan om det här även om jag tror att deras elefanter nog hade det väldigt bra speciellt i jämförelse med stackars Tyke. Det är däremot minst lika viktigt också att komma ihåg att man inte kan skrika över saker som kanske händer utomlands och dyker upp i klipp på Youtube och sedan tro att situationen ser likadan ut här hemma. För jag tycker fortfarande det är konstigt...om aktivisterna säger en sak varför har då jag som lite mer uppmärksam cirkusbesökare aldrig sett ett djur som farit illa under något av mina besök i stallarna under alla dessa otaliga pauser ?
Det tycker jag är lite märkligt, enda gången jag reagerat på något var för många år sedan då en av hästarna verkade mer nervös än de andra men de har ju också sina olika personligheter så alltid behöver det ju inte ligga något negativt i grunden även om det så också kan göra det. Eller så har jag väl bara haft turen att slippa se eländet bakom kulisserna men jag tror inte att någon skulle vinna något på att inte ta hand om djuren för det är ju deras levebröd och arbetskamrater i manegen.Och jag måste säga att jag beundrar de människor som jobbar  med allt från elefanter , till hästar och kameler. Som Maximums Anton Frank som för övrigt hade ärvt cirkusens två sista elefanter efter sin pappa. Så det kanske är på grund av allt det här som jag blev så berörd av filmen om Tyke igår men jag rekomenderar alla att lyssna på intervjun med just Anton Frank http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/705512?programid=3381
Friserhästar är verkligen vackra djur, tycker deras uppenbaresle påminner om sagans bergatroll
 
En lite trött åsna.
 
Lamor är inte de vanligaste djuren att få se på cirkus
Afghanhundar på rad.
 
 
Av alal djur jag sett genom åren så fastnade jag nog mest för Maxumums lilla falabellahingst Pajazzo. Han var utan tvekan cirkusens största lilla stjärna. Minns föreställningarna han var med på men framför allt den gången då jag fick stå och klia honom under manen och han såg ut som om han höll på att somna.Då var lyckan gjord även om jag fick tvätta av händerna sedan när jag kom hem!
Den här sortens modern cirkus roar mig inte alls lika mycket utan det är mer något som jag tycker hör hemma i motorkretsar, man ser ju ändå ingenting av deras framfart inuti globen. Nej för mig går inget upp mot doften av sågspån och ljudet av hästarnas frustande i manegen!
 
 

Halloj på er alla!

Såg den underbara dokumentärfilmen om All In på SVT igår kväll, alltså om jag inte sagt det förut vilken hästmänniska han är ut i fingertopparna Peder. Så ödmjuk till allt och bättre vinnare av Jerringpriset gick inte att finna..min fråga är dock varför blir det sådant liv när det är en ryttare som vinner det, det är ju bara småsint av de andra som klagar tycker jag.Då hästsporten är stor i landet.Andra idrottare kan ju fokusera på sig själva och visst jag förringar inte deras prestationer heller men som ryttare får du kanske bara EN enda chans till att ha en häst som Allan.
Nu kanske jag inte ska jämnföra Dickie, en irländsk korsningssponny med okänd härstamning  med en häst av världsklass,  för mig var den lilla rödskimmeln fastän han egentligen inte var så liten som D-ponny en riktig klippa. Så jag vet hur det kan kännas när man vet att allting är rätt och de där bitarna ramlar på plats. Jag vet inte hur man ska beskriva det mer än att säga att det är fullkomligt magiskt just det där ögonblicket och det går nog fortfarande inte en dag utan att han finns där någonstans i mina tankar. Jag har säkert skrivit om det förut men det tålas att upprepas igen för han var verkligen sinnebilden av connemaran "Den lilla hästen med det stora hjärtat". Sedan kanske han hade sina nackdelar med som faktumet att han ogillade andra hästar men det berodde ju på vilka hagkompisar han fick. Jag såg dock aldrig något av den sidan utan han stod med spetsade öron till och med då jag kröp under magen på honom eller drog en prasslande träningsoverallsjacka över hans rygg. Så var det , han litade på mig och jag på honom.& det fanns inga tveksamheter mellan oss utan det var så enkelt allting.Men det är väl därför också som det är så viktigt att man håller på med dem redan från början och hanterar dem. Jag vet ju inte så mycket mer om Dickie egentligen mer än att han bara hade haft ett enda hem här i Svergie innan jag lärde känna honom. Han kom som import från den gröna ön   då han var tre år ung men nog måste de ha gjort ett bra jobb redan från första stunden för att han skulle bli så fantastisk som han faktiskt var.
Nu finns det vissa som kritiserar en del av de hästar som kommer därifrån och det känns för mig väldigt främmande för inte bara Dickie utan en del andra Irländare jag träffat på under mina år har bara varit fina hästar att hålla på med .Fast jag kanske bara haft turen att få uppleva den bra sidan men det finns ju mycket skumt även inrikes så visst ska man vara noga med både papper och veterinörbeskitningar oavsett vilket land det än må handla om. Sedan har ju den ekonomiska krisen försvårat situationen ytterligare på vissa håll men jag tror ändå att de flesta gör sitt bästa för att djuren ska få ha det bra och bli väl omskötta. För om man bryter en hästs tillit är det så svårt att få den att lita på folk igen...det har jag ju också fått erfara men det är en helt annan historia.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0