Liten promenad?
Idag så hade jag egentligen tänkt börja komma igång med att städa i bokhyllan då det börjar bli dags för att göra en liten rensning bland böckerna också måste jag försöka få någon ordning på alla andra saker som jag av någon okänd anledning har för vana att ställa in där fastän de kanske borde stå någon annanstans. Ja det är väldigt lätt hänt att det blir så, att det är där som saker hamnar ibland då man har hållit på med att pyssla och vill kunna ställa udan dem tillfälligt för det är ju inte alltid som man vill lägga tillbaka dem ner i lådan.
Fast på samma gång medan jag höll på att fundera på hur jag skulle göra så kände jag ju hur den där lusten till att gå ut på en promenad växte sig allt starkare. Ja nu var jag i och för sig ute och traskade nere runt hamnen med min nya kontaktperson igår men det blir ju inte riktigt samma sak att gå ut en sväng med någon annan som när man bara går för sig själv med kameran.
Klart att ibland så är det även roligt att få sällskap med sig på vandringarna men jag finner nog den största ron i att få gå ensam trots allt, för då kan jag verkligen lägga allt mitt fokus på naturen och att spana efter flyttfåglarna som kanske börjar komma tillbaka efter vintern, men det finns ju ändå en hel del spännande att upptäcka.
Lyckades med den svåra konsten att smyga mig p åett par kajjor som letade mat på andra sidan vägen när jag kom ut från porten. Vanligtvis så brukar de ju flyga iväg när man kommer gående men nu så var det lite trafik i övrigt och då satt de här två kvar länge när jag kom gåendes.
Det verkade nästan som om den ena av dem satt och försökte lokalisera sitt byte eller om den nu bara funderade på vem jag var , för jag vad jag kunde se så fick den ju inte tag på någoting men de tar nog vara på de tillfällen som de får.
Annars så kanske jag har lite svårt för just kajjorna men de är ju faktiskt kråkfåglar de också.
Så jag kanske får göra ett försök att se ut ett par och lära känna dem, för de är nog minst lika intilligenta som sina större släktingar, vilka jag ju lärt mig att med åren uppskatta.
Sedan blev jag glatt överraskad när det kom en liten flock med grönfinkar och slog sig ner i buskaget invid promenadvägen. De satt då där och kvittrade så att det hördes på långa vägar! Hoppas verkligen på att de börjar hämta sig efter att beståndet drabbades av gulknopp nu.
En nyfiken liten blåmes var ifärd med att söka efter någoting ätbart invid trädstammarna.
Morgonljus över fjärden som fortfarande är täckt av en tunn hinna med is, det tar sin tid det här innan islossningen börjar på allvar.
Gräsänderna var fortfarande kvar, träffade faktiskt på en kvinna med två hundar som hade haft mer koll än mig och hon berättade att hon trodde att de hade varit kvar hela vintern men jag känner mig ändå tveksam till att det stämmer eftersom hela fjärden ju frös in till sist och sjöfåglar behöver ha tillgång till öppet vatten men visst kan jag tro att de har kommit ovanligt tidigt i år.
Den ena av drakarna var helt klart mer orädd av sig än de andra och han vände bara lite på huvudet när han fick syn på mig där jag stod.
Sedan passade han också på att sträcka ut ordentligt, klart att man behöver strecha musklerna ibland för det blir väl jobbigt i längden att bara stå där och vila.
Fast jag måste ju verkligen undra om det finns någotingting som är finare än en gräsandshane , alltså en drake i sin praktdräkt nu på våren. Titta bara hur stilig karl han blir när han sträcker lite på sig och riktigt visar upp hur ståtlig fågel han är för fotografen som känner sig väldigt tacksam över att ha fått möta honom.
Stannade faktiskt kvar ett bra tag med fåglarna där nere och gjorde mig verkligen ingen brådska tillbaka hem och äntligen efter ett par tidigare försök så fick jag äntligen mig min belöning med det här fina kortet på den ena av honorna(ni läste rätt det hade landat en till, så nu var de två och hanarna fyra) som ställde upp sig så här fint för posering.
Sedan passerade jag torget på väg tillbaka och jag kan inte låta bli att fota stadsduvorna , där hanarna håller på med sina ständiga försök till uppvaktning så här års och är så roliga att studera då de går runt och kuttrar& faktiskt försöker övertyga sina mer skeptiska partners genom att dansa.
Den här hanen verkade då vara väldigt upptagen med att jaga sin hona runt, runt men samtidigt var de så söta att se tillsammans då han verkligen ansträngde sig gför att göra allting , bara för att försöka fånga hennes uppmärskamhet. Hon var då inte alls lika road utan kilade iväg från honom så fort hennes små ben bar.
Han hade då helt klart inga planer på att ge upp så lätt, utan han fortsatte att snurra runt fastän han i ett läge nästan hamnade rakt framför mina fötter.
Somliga av paren har nog faktiskt redan hittat sina respektive och då gäller det att få tag på de bästa boplatserna i staden. Det här paret verkade då ha lyckats väldigt bra med det, då de till och med hade rum för att kunna sitta och titta ner på på alla andra stadsflanörer.
Kommentarer
Trackback
