Låter fortfarande som en kråka
Sitter alltså här och låter fortfarande lite som en kråka när jag hostar & förkylningen vill tydligen inte riktigt ge med sig ännu utan den biter sig verklligen kvar. Fast jag tar det ju bara lungt och försöker med att kurerera mig, men visst blir det mycket vila i soffan framför TVn.
Har åtminstone börjat med att låta Scrat få komma ut igen och han har fått sådan otrolig överskottsenergi de senaste två dagarna att jag ser hur mycket han behöver få tillgång sina dagliga äventyr utanför buren, men då jag har snörvlat på så tycker jag att det har varit bättre att ta det säkra före det osäkra och jag har ju föd den delen inte haft någon vidare ork heller.
Hoppas dock på att den ska vara på väg tillbaka för man blir lite trött på att bara ligga och zappa mellan kanalerna med.
Fast idag är det ju inget vidare väder ute heller utan det är rätt så grådaskigt och regnlikt.
Då var det bättre igår när solen sken, men allting är väl händelsevis relativt.
Det får i alla fall bli att pyssla inne för min del, men jag var ju faktiskt ute och gick en sväng runt hamnen igår. Ja , jag kunde inte riktigt hålla mig borta därifrån fast det märkes ju direkt att det tog emot även om jag bara gick sakta så det var kanske egentligen lite för tidigt att bege sig dit ner, men samtidigt så gäller det ju kanske att man passar på om värderleken tillåter det.
Utiskten mot spillvärmeverket är alltid på något vis lika slående.
Så här ser det ut när man blickar ut ö ver fjärden, ännu ligger isen frusen.
Det kommer den nog att göra ett tag till tror jag, men när dagsmejan väl börjat kan man höra hur den knakar
Gick upp längs gångvägen som går vid kanotrännan och där fick jag syn på årets första gräsänder som hade landat Fast de var fortfarande lite skygga och inte helt vana vid folk ännu så det var inte det lättaste att fota fåglarna men jag blir alltid lika glad när jag får syn på dem efter vintern. Det känns som att återse gamla bekanta.
Den ena av drakarna lät sig i alla fall fotograferas där han stod och tog sig sin siesta.
Enda gången som han lyfte på huvudet var när det kom folk och gick förbi med hundar, sedan putsade han bara fjädrarna lite och la huvudet till rätta igen.
Gick runt och försökte få en bild på den enda honan i sällskapet men damen i fråga var betydligt mer var om sig än hanarna så det var betydligt svårare att få komma åt att fota henne, trots att jag hade teleobjektivet på. Så jag tror därför att det har var frågan om rastande änder, för det bofasta paret som brukar hålla till där nere regelbundet brukar ju knappast reagera när man kommer gående.
Till sist så lyckades jag ändå fånga den här fina bilden på henne när hon var på väg att vagga tillbaka ner mot vattnet igen. Fast det kanske ändå är drakarna som man lägger märke till allra först. De får ju alltid så fina färget nu på våren, men trots det så kändes det som om folk bara skyndade sig förbi och kanske så la de inte ens märke till att änderna hade landat.
Kommentarer
Trackback
