mspbubblet

Hejsan och hallå på er läsare som har lyckats med att klicka er in hit och hittat vägen in till min lilla blogg. Nu har det gått nåra dagar igen sedan min senaste inlägg men under tiden ni har väntat så har jag i alla fall försökt med att kurera mig efter förkylningen och visst har det blivit mycket bättre  men jag  får visst fortfarande inte prata för mycket, för då börjar jag bara att kraxa som en kråka igen efter ett tag så det är visst fortfarande till att försöka med att vila rösten som gäller. 

Det kanske också är klokt att hålla sig inne med tanke på Coronaviruset som ju har drabbat  så stora delar av världen men jag måste faktiskt  få erkänna att jag ännu så länge är lagomt orolig för det. Detta eftersom det hitills i första hand  varit så att det bara verkar drabba endera de som har varit ute och till riskområdena eller de som på något vis  kommer i direktkontakt med dem. 

 

Fast nu ska jag försöka att inte bli långrandig och tråka ut er allt för mycket med den saken, men jag tycker nog att våra politiker trots allt har fattat bra beslut htillis för vad blir egentligen bättre av att man stänger ner allting och skickar hem barnen från skolan.? Förmodligen ingenting eftersom de yngre barnen behöver någon som ser till dem när föräldrarna jobbar och om man skulle stänga ner allting helt och hålelt hur skulle då exempelvis vårdapparaten kunna fortsätta med att fungera? 

Det är ju sådana saker som man också måste tänka på och vidare förstår jag inte riktigt hur folk tänker när de fortsätter resa till exempelvis Italien och ännu mindre så förstår jag mig på de som kommer hem och stuntar helt i reglerna om karantän som visserligen är frivilliga men de finns ju ändå där av en god anledning.

 

Nej utan istället kan jag berätta för er vad Scrat lyckades med häromkvällen . Hade tagit ut honom på andra sidan brädan och höll på med att fixa  inställningarna på kameran lite , för att jag skulle kunna försöka med att få till ett klipp på guldkornet när han måste ha hört någonting eller om han bara fick fasligt bråttom.för plötsligt såg jag i  ena ögonvrån hur han drog iväg över golvet med en väldig fart.

Först fick jag snudd på panik och tänkte att jaha  nu är det kört, ja jag hann faktiskt  inte ens med att  stänga av kameran som stod på inspelning medan.

Sedan stängde jag av TVn och försökte lyssna mig fram till var han hade tagit vägen men jag hörde inte ett knyst och jag började vid det här laget bli riktigt nervös.  För att vara på den säkra sidan stängde jag ändå för vägen in till köket med en kartongskiva, då skulle han åtminstone inte kunna dra in bakom spisen eller ännu värre frysen som ju Ariel gjorde en gång när hon höll på att vägra komma fram.

Efter att jag funderat en stund på var jag hade lagt den så hittade jag ficklampan och började gå runt och lysa längs golvet för någonstans i lägenheten befann han sig ju  och mjo mycket riktigt fick jag syn på  honom till sist, under sängen där han gladeligen for runt och  nyfiket nosade bland lådorna och kartongerna som jag har ståendes där. Det lilla busfröet, fastän jag får väl allt skylla mig själv och när jag har haft honom ute sådär, så ska han ju ha selen på sig men vanligtvis så brukar han inte gå så långt bort från mig om han inte känner sig trygg men den här g gången drog han alltså iväg helt på egen hand.

Han kanske tycker att han börjar bli stor nu och kan klara sig själv, vad vet jag.

Försökte i alla fall  med att kalla på honom, men han vägrade att  komma fram eftersom han nog tyckte att han hade fått det jättebra där i mörkret och det var nog spännande för honom med alla nya saker som fanns för honom att lukta på. 

Så fort som jag närmade mig drog han iväg på nytt och verkligen lät sig uppslukas av äventyret som sagt och det var nog mest matten som blev nervös. Helt och hållet i onödan visade det sig dock , för när jag drog fram ett par av lådorna och lockade på honom med hjälp av burken där jag lagt ner alla smaskiga solrosfrön i efter att jag sorterat ut dem från hans mat ja då kunde det illla guldkornet inte motstå frestelsen längre.

Han klättrade helt enkelt ner i burken och det återstod bara för mig att ta fast den lilla rymlingen! 

Som ju naturligtvis satt där snaskade & såg sådär lagom oskyldig ut som bara en guldhamster på rymmen kan göra när den blir infångad!