mspbubblet

Det är nog inte bara jag som sitter vid datorn och känner mig beklämd idag.

Åtminstone inte om man satt i soffan och  såg gårddagens avsnitt av Uppdrag granskning som visades på SVT.

För då kan man nog inte låta bli att ställa sig själv  den frågan, hur kunde det här  överhuvtaget få hända ?

Det är i alla fall så det känns just nu  för repotaget som de hade gjort om de gräsliga  förhållandena som rådde  på en av ARLAS mjölkgårdar var verkligen helt fruktansvärt och tyvärr så kastar det mörka skuggor över det svenska jordbruket, men kanske framför allting annat så blir man ju  inte så lite fundersam heller  över hur väl djurskyddet fungerar om sådana här saker kan få ske och det  utan att någon agerar, eller bryr sig om de stackars djuren som tvingas stå i sin egen avföring.

Nej fy...någon måtta får det väl ändå lov att vara på saker och ingenting gör mig så förbannad som när någon  håller på att utsätta  jur för grymheter. Var är aktivisterna när man behöver dem ?

Nej, hur jag än kliar mig i huvdet så får jag tyvärr inte på något sätt ihop den ekvationen, med att vi ska ha världens bästa djurskyddslagar.I alla fall itne när det uppdagas sådana här fall.. För i min värld ska det då  verkligen INTE vara möjligt för någon med djurförbud att  överhuvudtaget kunna bryta mot det genom att  bara kunna skaffa sig en ny besättning om man flyttar på sig till ett annat län. Utan det där måste man ju kunna få lov till att samköra mellan de olika lokalkontoren, det borde vara en enkel sak.

Ändå så verkar det ju vara långt ifrån att det nuvarande systemet fungerar, det visar sig inte minst en sådan här gång när riktigt hemskt fall  uppdagas men man har ju också hört mycket om att djurskyddsinspektörerna som skickas ut till dessa gårdar  blir mutade för att en eventullt slarvande ( kan också läsas som nonchalant)djurägare ska slippa uppfylla de olika kraven som brukar med i en så kallad erinran. Då återkommer vi till frågan, hur kan det här vara möjligt  och hur mycket ska man egentligen behöva missköta sig innan man till sist blir av med djuren?

Jag vet helt enkelt inte för det är så mycket som har blivit fel den här gången, det finns ingenting som går att försvara i det lidandet som de där stackars korna har blivit utsatta för under en längre tid ändå så har ingenting gjorts , trots att det på tio år kommit in inte mindre än 38 anmälningar mot lantbrukaren som  dessutom inte fanns på plats och som heller  inte ens ville lämna ett uttalande, eller jo föresten han försökte ju vid ett senare tillfälle bortförklara hela historien med att företaget för tillfället låg i rekontruktion. Fast det håller ju inte alls när till och med dessa billiga utländska arbetarna som han hade såg hur illa djuren for ab behandlingen eller snarare bristen på den. 

Sedan kan man även tycka vad man vill om den saken med arbetskraftsinvandring , men det är en helt annan historia nu var det  ju  djurens välbefinnande vi skulle koncentera oss på den här gången och det är en sak som ingen  någonsin borde blunda för. Jag tänker  mig att Astrid Anna Emilia Lindgren skulle vända sig  där nere i sin grav om hon såg hur långt det  gått i vissa fall.

Sedan ska vi ju även  på samma gång komma ihåg att de allra flesta av våra bönder runt omkirng i landet faktiskt sköter sig och jag tvivlar i alla fall inte det minsta på att de verkligen tycker om sina djur. Det är väl en av gundförutsättningarna  som kommer med det yrket. Tror i alla fall att det är väldigt svårt att inte bry sig om djuren om man arbetar med dem varje dag.

Fast det kan ju också vara som så att jag haft en himla tur genom åren när jag har varit ute och fotograferat. Finns det inga hästar att tillgå så har jag ju fotat en hel del nötkreatur med och jag har då allid fått se välmäende boskap ute på betena och det gör mig SÅ obekrivligt glad eftersom jag vet att det också finns mjölkkor som har det bra trots storskaligheten.