Uppe med tuppen
Ibland så händer det att jag är mer rastlös av mig på morgonkvisten och vaknar tidigt. Idag var det tydligen en sådan där dag när jag av någon anledning inte kunde somna om. Det spelade inte heller någon roll hur mycket jag låg kvar i sängen och vände på mig under täcket utan det gick bara inte för mig att försöka somna om. Fast jag kasatade en blick på klockradion som står på min ena byrå ich såg att jag inte skulle behöva kliva upp än på ett par timmar men lika hopplöst var det att försöka sig på att sova.
Så istället klev jag mig upp och började med att göra mig iordning,klädde på mig och hann till och med mysa en stund tillsammans med Scrat som är nöjd bara han får sin jordnöt. Sedan kan guldkornet ligga inne i sitt hus och sova bort resten av dagen, tänk en sådan sjusovare han är!
Efter det så gjorde jag iordning min egen frukost och slog mig ner i soffan för att äta. När jag var klar och hade fått på mig kläderna så högg lusten att gå ut tag i mig allt mer och jag bestämde mgi för att packa ryggsäcken och göra ett försök att gå ut tidigt.
Då hade klockan inte ens hunnit bli åtta ännu, utan den var snarare halv då jag traskade iväg neröver.
Först så tog jag mig dock en liten omväg kan man säga och jag gick upp mot fågelbordet. Fast jag kom inte långt förän jag hörde hur en skata väsnades väldigt och när jag tittade bort mot soptunnorna på andra sidan vägen så ser jag ju att det sitter en gråtrut där. Kan inte påstå att det tillhör vanligheterna att man får syn på dem så här inne i stan,åtminstone inte så här men den såg väl en möjlighet till att få tag på mat.
I första läget när den hade fått syn på mig så satt den kvar, men när den tyckte att jag kom allt för nära ja då tog den ju till flykten Tänk att så stora fåglar ska vara så skygga av sig när till och med mesarna vågar sig fram, för att inte tala om deras kusiner fiskmåsarna som inte verkar ha återvänt efter vintern ännu.
När man ska börja tävla inom hästvärlden så krävs det ju att man tar grönt kort först, man kan nog åtminstone rent bildmässigt talat säga att jag fick till ett sådant när en liten grönfink kom och slog sig ner på en gren i buskaget framför mig. Den satt där och sjön några klara strofer innan den till sist flög vidare till nästa buskage på andra sidan viken.
Biggan och hennes lilla harem av drakar var såklart hemmavid, hon verkar inte ha valt ut någon av dem till partner riktigt ännu och som hon går valla runt dem allihopa så undrar jag allt hur det hela kommer att sluta Jag tror inte att jag har observerat det här beteendet hos någon gräsandshona förut, utan det brukar väl vara tvärtom hanarna som slåss om honorna , än så länge verkar det ju faktiskt som att de här håller sams.
En av hanarna är däremot helt klart mer avslappnad än de andra och jag hoppas kanske på att Biggan ska fatta tycke för honom eftersom de där andra tre som hon har sällskap med tydligen är riktiga räddharar. Ni vet lite så att flyger en så drar de iväg allihopa, men jag tycker ju att de ska börja på att känna igen mig vid det här laget. För Biggan och Ankan verkar ju i alla fall vara mer avslappnade nu när jag kommer för att titta till dem.
På ena sidan där havet ligger mer öppet så kunde jag efter ett tag räkna upp till hela 13 stycken storskrakar som låg och fiskade invid iskanten och jag tror faktist inte att jag har sett fullt så många av dem , just på den platsen förut. så det kändes roligt men man får verklige ha is i magen och vänta ut dem när de dyker. Det här har ju även blivit lite av en personlig favoritfågel och visst är hanen vacker i sin fjäderskrud,
Närmare än så här kom jag inte havstrutarna idag. Försökte skynda mig och gå runt till småbåtshamnen för att komma på lite bättre avstånd från dem där de satt ute på iskanten men så fort jag började närma mig de stora fåglarna och de såg mig så flög de upp och drog runt udden.
Inne i viken där jag brukar fotografera mina modellhästar så låg det ett par storskrakar och vilade på stranden. De tyckte inte om att få sällskap fast när jag satte mig ner på huk kom de tillbaka och jag hann med att få tag några bilder på dem innan de simmade iväg utåt igen när det kom fler gångtrafikanter och gick längs med strandpromenaden.
En liten bit längre bort från dem sett låg det en ensam hanne och guppade omkring lite på vågorna. Från början blev jag ju minst sagt fundersam eftersom han inte heller verkade vara det minsta rädd av sig Fastän paret efter en stund flög iväg så stannade han alltså kvar på platsen och jag passade bara på att få följa med honom. Hela tiden kom han simmande allt närmare in mot land , fastän jag alltså satt där på huk och pratade med honom.
Han tog faktiskt så lite notis om mig,där jag satt på stranden, det var så till den milda grad att jag till och med fick se honom på riktigt nära håll och jag kunde studera hur jakten på fisk går till när man befinner sig i själva ubåtsläget. Spana, spana, spana och dyk.
Sedan så fick han väl antagligen inte syn på någon fisk just då, vid det tillfället eftersom han gjorde valet att inte dyka ner och försöka fånga den eller så ville han trots allt ha lite mer koll på var jag befann mig. När han tittade upp igen ovanför vattenytan med huvudet så lyckades jag fånga det här rentav otroligt fina kortet på honom. Nej vadå buskablyg fågel ?
Sedan när jag hade följt honom ett tag så simmade han lungt iväg runt udden och längre in mot småbåthamnen men han gjorde sig då ingen brådska, det vore synd att påstå någoting sådant och hela tiden så låg han kvar där och patrullerade av området. Ja, jag tror faktiskt att det här kan ha varit den revirhävdande hanen från ifjol och alla de andra storskrakarna är nog faktiskt mer
bara tillfällliga gäster i hans fjärd.
bara tillfällliga gäster i hans fjärd.
Längst in i viken så ligger isen alltjämt kvar och det kommer nog att ta ett tag till innan den försvinner helt och hållet.
Har inte kommit dem sådär riktig nära ännu i år men eftersom vissa tycker att de är så lika känner jag min ju tvungen att lägga in en bild här på knipan med , så ni får se skillnaden på den lilla andfågeln mot storskraken
Kniphannen med sina karakteristiska vita kindfläckar, sedan är ju knipan även mycket mnidre än storskraken och den har ju framför allt inte samma sorts näbb!
Kniphonan har en mycket diskretare färgsättning på sin fjäderdräkt, så där är det kanske lättare att man tar fel men det jag tycker man kan förväxla den med är väl snarare viggen då de är mer lika. Hos båda arterna av skrake så finns ju en tydlig tofs men de två kan ändå vara lätta att förväxla på håll, fast då får man försöka kolla på storleken hos fågeln och syna de olika nyanserna i fjäderdräkten närmare.
Hona, småskrake
Hona storskrake
Kommentarer
Trackback
