Snälla , än en gång tänk på vad ni säger!

 

Ibland så exploderar det i min inre tryckkokare och allting svämmar över sina breddar mer än vanligt, idag så var det farligt nära kan jag säga att det blev så för mig för då jag satt där i godan ro på kajen med ett skissblock som jag hade packat ner i ryggsäcken, nere på ett  av trappstegen mot vattnet så passerade  det två kvinnor förbi varav den ena  som var fört att passera mig då säger; Ja men titta där är ju hon, hon brukar gå eller sitta här varje dag, den andra av dem svarar i sin tur: hon kanske tittar på fåglarna , då svarar den första igen vilket också blir min tändvätska för dagens inlägg  : Ja så kan det ju i och för sig vara det kanske blir som  för vissa vid alkotesterna att man måste blåsa ut någonting. Altså varför i hela hisingen väljer man att uttrycka sig på det viset och att säga någoting sådant om människa som man inte ens känner och aldrig har pratat med bakom dess rygg (om de nu inte trodde att jag hörde men tack jag satt bara en bit från dem och hör dessutom alldeles utmärkt), det är inte vidare snällt gjort, Varför har vissa  helt uppenbart  så korkade fördomar ibland när någoting inte faller innanför deras ramar ?

Då föredrar jag att de stannar upp på håll och frågar i sådana fall om de är nyfikna än att de går runt tror en massa skit om en, nog för att jag kanske inte skulle göra det själv  eftersom jag är blyg och snudd på introvert men och andra sidan  har jag kanske inte ställts för en sådan situation än riktigt heller, Jag kan fortfarande  räkna de gånger, när folk faktiskt HAR stannat och frågat när de sett att jag haft med mig någon av modellhästarna ut på en hand, men kom ihåg i sådana fall är det bättre att ni stannar upp och frågar& är nyfikna, än att jag ska behöva höra  rent skitsnack bakom min rygg 

Sedan så  tycker nog inte att det är någonting konstigt heller  med någon som springer runt med en kamera helt enkelt, men så samlar jag ju på Petradockor  och modellhästar också men jag undrar om folk fortfarande tror att fågelskådare måste se ut på ett visst sätt ?.

Jag är faktiskt egentligen nog en väldigt  konflikträdd människa så jag brukar undvika att ta striden men nästa gång , om jag hör någon kommentar när jag är ute som går sådär klart  över gränsen ja då vet jag inte vad jag gör, antar att det minsta jag kan göra är att ställa mig upp och säga: Ursäkta mig men jag hörde faktiskt det där.

Varför kan man bara inte  isttället acceptera folks olikheter och tycka att det är okej att somliga älskar vår natur och alla fina fåglarna & djuren i den utan att  man ska börja tro att det beror på en massa andra saker som inte alls hör dit ?
För mig så började allting med att jag hade turen att få följa med mina föräldrar ut i bärskogen när jag var liten och min pappa och jag gav oss ibland ut på riktiga äventyr tillsammans. Vi korsade åar på omkullfallna trädstammar och vi släpade våra cyklar längst stigar eller tog oss över ett eller annat sumphål (vilket jag nog aldrig förlåit min pappa för riktigt ), men det kanske börjar bli dags nu , för trots att jag fortfarande kommer ihåg känslan av att sjunka ner i dyn och att känna hur det kippade i skorna efteråt så fick han ju ändå över mig heltskinnad!
Efter det  har mitt intresse bara hållit i sig och växt sig allt starkare eftersom jag känner att det gör så mycket för hur man in mår som människa och jag skulle aldrig säga att intresset för djur eller naturen runt i kring oss är någoting som är speciellt barnsligt. Fast det  beror ju kanske på vad man
har fått lära sig från början och jag är evigt tacksam för att jag har fått uppleva alting som jag har gjort! Nog för att jag ibland  även kan tycka om andra nöjen också men det är ändå i naturen som jag hittar den bästa inspirationen till saker som jag gör.
 Nyfiken i en strut, det kan man verkligen säga att den här stadsduvan var där hon satt i trappen in till en kiosk dit jag hade tänkt gå för att köpa med mig någoting ätbart till promenaden. När jag gick så var det visserligen fortfarande lite gåmulet , men jag hoppades ju på att solen skulle titta fram.
 Hon satt kvatr där en stund och vi bara tittade på varandra, sedan skuttade hon ner steg för steg och gjorde sällskap med sin partner som gick en bit längre bort.
Sedan så blev det inte bättre bilder än så här på skarven  idag. Åskfågeln som låg inne vid iskanten ett tag och fiskade. När det blev mer trafik längs gångvägen så försvann den lika  spårlöst som den först dök upp.
 
Så glimmande var aldrig havet....jo idag låg fjärden bitvis kav lugn och solskenet glittrade sådär vackert på vattenytan.
När jag gick omkring i Strandparken så hörde jag någoting som kvittrade så väldigt inne i ett av buskagen, så jag var helt enkelt tvungen till att gå runt och se efter vem det k nde vara som satt och sjöng så fint, jo nu har den kommit rödhaken!
 
 
Sedan så gick jag tillbaka och fick syn på två havstrutar som låg en bit ut på vattnet. Efter ett tag så bestämde de sig för att det hade blivit dags för att lyfta , kanske tyckte de att skrattmåsarna blev lite väl jobbiga efter ett tag och jag hade turen på min sida den här gången  . För den ena av dem fick för sig att flyga in mot land och då så kunde jag bara stå kvar och försöka hitta en bra fokusering.
Lyckades med den här verkliga fullträffen på en fiskmås som kom flygande precis över mig där jag satt och fikade, kanske hoppades den på att jag skulle dela med mig av mni smörgås.
Inte ens nere i hamen så kan jag låta bli att hitta åt en stadsduva, vet ju visserligen om att det brukar häcka ett par där nere men de brukar ju inte gärna vara de som visar upp sig utan de håller sig för det mesta gömda undertill på kajen där de är skyddade.
Idag så var det tydligen dock morgongymnastik som stod  uppskrivet på schemat när den ena av dem vågade sig på att komma fram. Undrar om någon fått tips på rörelser att använda från den större kusinen ringduvan som ju redan verkar vara såld på det här med cirkelträning
Titta bara :) så här charmig kan faktiskt även en enkel stadsduva vara, allt som behövs är tydligen att man lägger huvudet lite på snedden också ser man så söt och oskylig ut som man bara kan.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0