Under ytan del tio: I somras..
Nu så har det blivit dags för mig att visa upp sommarens UE projekt här för er, ja jag har lagt ut det på Facebook förut men nu ska jag avslöja en detalj till som hände oss medan vi var där .
Systerns ena tös gick förbi min gamla skola där jag gick både lekis och lågstadiet .
Av en slump så upptäckte vi att alla tre dörrarna in till den gamla toalettbyggnaden var öppna och vi bestämde oss såklart för att kolla in det lite närmare efter att vi först hade varit tilllbaka hem och hämtat min systemkamera som jag först hade valt att lämna kvar i ryggsäcken på mitt fd rum. Redan då vi för andra gången började gå upp mot byggnaden så kände vi att det fanns nåonting annat där, att vi hade någon med oss men ingen av oss valde att ta upp det ännu. Utan vi var ju där för att kolla upp toalettbyggnaden.
Det kanske inte alls rörde sig om någon slump att det var upplåst överallt utom huvudbyggnaden och det gamla slöjdhuset men i vanliga fall så brukar alla byggnaderna på den tomten vara låsta då det fortfarande finns viss verksamhet kvar i huset men den här ursprungliga toalettbyggnaden den har hur som helst inte blivit använd på många år vilket all bråte och ett gammalt besiktningsprotokoll som vi hittade bakom några rör visade på. Den senaste besiktningen skedde i alla fall enligt protokollet på 80-talet.
Den här synen mötte oss då vi öppnade den ena av dörrarna.
Om man mot all förmodan skulle vilja sätta sig ner en stun för att vila så hade det gått bra, det stod nämligen stolar lite här och var.
Det här fotspåret fanns i dammet ovanpå ett bord, det konstiga var att spårenbara verkade gå i den ena riktningen, vi hittade inga som ledde åt det andra hållet
Vissa av toalettbåsen som alal stod öppna kändes faktiskt förvånansvärt fräscha när till och med speglarna där inne var hela, till skillnad mot hur det såg ut utanför.
Sedan var det ju en hel del bråte som antagligen hade samlats där genom åren. Några hade roat sig med att krossa spegeln som suttit på väggen där ute, så det låg fullt med glasskross överallt och man fick gå med försiktighet.
Vadan alla dessa plastmuggar överallt, det kan man ju verkligen fråga sig men som sagt så har nog ingen varit in där på länge och ett tag var det ju till ochm ed frågan om just den här byggnaden skulle rivas men än så länge står den ju i alla fall kvar
När vi hade varit där kollat runt ett tag så började vi känna oss färdiga med besöket ,men på vägen ut så stannade vi ändå upp för en stund då det stod två kartonger på ett bord som vi först hade valt att ignoreratdå de såg ut att vara fyllda med nyare bråte. Då vi hittade den här boken i den ena av dem tog vi det som ett tecken och gick ut därifrån.
Fast vi stannade ändå kvar och den där känslan av att vi var iakttagna av någoting den försvann ju inte medan vi gick runt där utan till sist så kunde vi inte ignorera det längre utan vi satte oss ner på marken och öppnade upp spjällen. Efter en stund så fick vi kontakt med någon som verkade minst sagt förvirrad, men hon gav oss i alla fall en bra känsla överlag , för vi känner oss säkra på att det var en hon men vi kunde väl egentligen inte få så mycket användbar information ur henne. Stackarn var faktiskt så förvirrad att hon inte ens visste sitt namn längre men hon tyckte i alla fall om att leka och hon fick oss då verkligen till att börja tokskratta. Så det kändes hela tiden tryggt, även om det också bland verkade som det fanns någoting mer mörkt där. Det kom i alla fall inte åt oss.
Det blåste väldigt lite just den här dagen, ändå så rörde sig vindflöjeln uppe på taket varje gång som vi passerade förbi den. Oftast var det dessutom i samband med att vi gick och pratade om det övernaturliga. Såklart kan det ju bara ha varit en slump, eller så var det vår smått förvirrade ande som försökte sig på att hitta ett nytt sätt att kommunicera med oss.
Fast det allra märkligaste var ändå en sak som hände när vi stod där invid väggen och kände på tegelstenarna, Först så hörde vi det lite hesa jamandet från en katt, om det nu ens var en katt men hur vi än kollade så kunde vi inte se någoting där
Rätt vad det är så vänder jag på mig och då säger systerns tös: Såg du det där ? var det du som flyttade på dig ? Nej svarade jag, för allt jag hade gjort var ju att vända mig om. Vi stod som fastfrusna på stället också berättade hon: Jag såg en kvinna som kom ut från väggen bakom din rygg, hon var klädd i en rödaktig klänning och gick snett bortåt.
Vad säger man som svar på det ? Tösen är tonåring och ni vet hur besvärligt som det kan vara men just därför så har jag kanske också varit försiktig med att prata om sådana här saker med syskonbarnen. Det är klart, hon har ju fått veta när hon är intresserad och ställer frågor om det men jag har utelämnat en del av detaljerna kring hur det är att vara medial. Nu så har hon tydligen börjat på att få en del av den förmågan själv. Hur som helst så skakade vi så smått av oss tankarna och fortssatte runt skolgården. På ett ställe så stannade vi till igen , det gällde ju att passa på att upptäcka stället medan vi var ensamma där och då så säger hon : Hör du ljudet av hur någon springer i gruset? Nej jag hörde det först inte men efter ett tag så blev ljuden tydliga för mig med men sedan så avtog de stegvis och då bestämde vi oss för att det fick räcka& vi satte vår kurs hemåt. Hur det gick med den där första anden som vi sprang på ? Hon följde med oss som en vag känsla hela tiden medan vi gick runt där på skolgården och vi försökte hela tiden hitta frågor som hon kunde besvara men det var verkligen inte lätt, för om hon blev det minsta osäker så förblev hon bara tyst eller så började hon helt enkelt att tokskratta, ett tag så kändes det lite som att leka kurragömma. Hon höll faktiskt efter oss hela tiden , ända tills att vi kom en bit ner på skolstigen och sa åt henne att vi var tvugna att gå hem. Då var dert som att en tyngd lyftes upp från våra axlar också var hon bara borta. Lika plötsligt som när hon först hade börjat ta kontakt med oss. Hur vi då vet att det var två olika andar som vi fick kontakt med ? Jo därför att känslorna som vi fick från dem såg så annorlunda ut. Medan våran " kompis" som vi faktiskt började kalla henne kändes behaglig, så vet jag inte om den andra som visade sig gjorde det på samma sätt.
Tänk att där har man ju gått i skolan! Fast på den tiden så kände jag faktiskt aldrig av några energier, men om jag tänker på saken så är det här kanske på något sätt logiskt. Jag var 13 år gammal då jag hade min första paranormala upplevelse och nu så är syrrans äldsta tös i samma ålder. Sedan så är det ju allltid upp till var och en vad man tror på, men jag menar det om allting bara vore en slump så varför hände det här oss just nu i somras ?
Kommentarer
Trackback
