Ocean Gala
faktisktIdag så går den väldigt segdragna och infekterade processen kring henne vidare nere vid tingsrätten i Norrköping fastän fastän själva fartyget sedan dess både har skrotats och säkerligen även har blivit upphugget i småbitar, men en sak känner jag mig väldigt tacksam över när jag följer efterdyningarna av denna smutsiga historia och det är att hon aldrig kom hit till hamnen som det faktiskt var tal om under en kort tid när det inte riktigt gick som bolaget kring henne hade panerat, de fick nämligen inte de tillstånden nere i Härnösand som tydligen krävdes för att de skulle kunna ha ett permanent boende för asylsökande ombord på båten.
Borde man då inte ha kollat upp vad som gällde redan innan man gjorde valet att sjösätta själva idén? ,det kan man ju verkligen tycka att man borde ja gjort om man utgav sig för att vara en seriös akör på den marknaden
Fast turerna kring henne har ju ändå verkligen kommit att bli många , fram och tillbaka under de månader som hon blev liggandes där nere i Utansjö, där hon till hamnade för att kommunerna nu faktiskt valde att stå på sig i just den här frågan och vägrade att låta henne att ankra upp på någon av de andra tilltänkta platserna.
Men med alla dessa oklarheter som verkar ha rått både kring bolaget, ägandet och själva båten så var det kanske egentligen inte alls så konstigt heller att ingen heller , i slutänden ville ta emot henne.
Jag tror att det kan ha varit så , att från början var det någon som tyckte sig ha kommit på en bra snabblösning utan att de reflekterade mer på hur det själva praktiska genomförandet egentligen skulle komma att gå till. För det är inte alls så bara med premanent boende på en båt, som det kan verka men det skulle ju faktiskt även visa sig att hon var totalt oduglig för det ändamålet & att det skulle ha krävts stora renoveringar för att få henne uppfylla alla erfoderliga krav som behövdes för att göra henne lämplig. Istället så fick man i November 2016 ,ge upp alla tankar på att den ursprungliga planen skulle gå att genomföra och till sist så avseglade hon från hamnen utan att en enda flykting då hade bott ombord.
Fast historien om henne var långt ifrån slut för det.
Nej istället så valde företaget bakom henne Floating Accommotations ,att stämma Migrationsverket på n obscen summa pengar , nämligen 250 miljoner kronor, för ett brutet avtal medan Migrationsverket och sin sida redan från början av historien ju menat på att FA aldrig uppfyllde de ställda villkoren och skadeståndet kom så småningom att sänkas den summa som begärs idag nämligen 175 miljoner kronor.
Det ska i alla fall bli intressant att följa forsättningen på det här och se hur rätten resonerar kring fallet , inte minst eftersom det enligt SVT inte verkar gå att nå den dåvarande ägarens advokat.
Det är ju knappast något agerande som inger vidare förtroende utan det verkar ju allt mer som rena skumraskaffärerna men jag är glad över att vi slapp få denna båt hit, men jag ryser nästam fortfarande när jag hör namnet eller läser artiklarna om hennes eftermäle.
Nej, fast jag är en av dem som förfasas lite över hur man bygger upp allt mer bostäder kring det gamla hamnområdet i staden och förstör de där fåtalet kulturmiljöerna som man verkligen borde sätta mer värde kring och försöka ta vara på. Allting handlar långt ifrån om pengar, men ibland så kan man börja undra på vad som egentligen räknas och hur det egentligen går till när man gör en sådan där konsekvensanalys som det kallas ?
Här vill jag visa en del av den där mångfalden nere kring hamnen med några av alla de bilder som jag har fotat, som visar på varför vi kanske borde tänka efter lite mer vissa gånger.
Den fågel som jag tycker kommer allra mest med sommaren är silvertärnan, helt otroligt att de hittar tillbaka när man tänker att de faktiskt flyttar hit ända från Antarktis för att häcka.I år var första gången som jag dessutom fick se deras lilla unge som de, likt alla måsfåglar försvarade med allt vad de nu hade. Vet ju inte hur det hela slutade men jag hoppas att det gick bra för dem med att föda upp sin lilla söta dunboll som satt där på kajjen när jag gick förbi och skrek efter mat.
Sedan är jag ju redan inmåsad, som ni kanske redan vet så det blev ju tomt i somras när inte paret bosatte sig uppe på taket men vi hade ju häckande silvertärnor istället som jagade bort alla andra fåglar som ens närmade sig deras bo.
Gräsandshanarna är verkligen ståtliga när de bär upp sin vackra praktdräkt , inte så konstigt alls att de kallas för drakar med sina huvuden som skimrar så vackert i grön eller mörkt, mörkt blått.
Det gäller att man håller ordning på alla ungarna men ibland kan man ju säkerligen bli lite utsschasad om man nu har hela tio dunbollar att hålla reda på som den här knipmamman hade. Vet inte om hela den stora kullen var hennes egen eller om hon också bedrev dagis åt någon granne men det var inte lätt alls att få med alla på bild, här kom i alla fall halva skaran med.
Storskraken är rolig att studera och en morgon när jag gick så lycakdes jag få följa den här honan på nära håll både när hon fiskade och då hon gjorde en paus uppe på stranden där hon stod och putsade fjädrarna
Småskraken är mer var om sig och lite svårare att få följa, men när man väl lär känna den så är det inte frågan om detta är min favorit ändå, åtminstone när det gäller sjöfåglarna.
En morgon så hörde jag ett ödsligt rop över fjärden och jag trodde inte att det knude stämma men så fick jag syn på något som låg där ute på vattnet. Så glad att jag kunde zooma in den så här pass, för jag hade då aldrig trott att jag skulle få se en smålom här!
Rastande strandskator ute på kanten av isen.
Denna lilla gluttsnäppa var verkligen så totalt orädd för mig och jag fick komma den väldigt nära inpå livet där den gick runt vid strandkanten och letade efter mat. Fast jag tror vissa andra fotgängare som passerade undrade vad jag gjorde, för den var verkligen bra kamouflerad mot stenarna.
Skrattmåsarna finns såklart också på plats, men just denna är fotad under en rast i Tönnebro.
Likaså den här fina bilden som jag har tagit på en kanadagås som låg och vilade , men det finns såklart också ett par av dem som håller till här nere i hamnen.
Dessutom så fick jag ju den här stora äran under sommaren, att få följa en mink på riktigt nära håll. Har ju vetat om att det finns ett par där nere & jag har skymtat den förut fast på håll men nu fick jag komma riktigt nära och kunde följa den på bara några meters avstånd när den hoppade omkring nere bland sprängstenen.
Sedan så tror faktiskt jag inte att det finns en bättre plats i staden om man vill få syn stenskvättan som verkligen har ett tillhåll där nere . Fast man får verkligen se till att vara på alerten om man ska hinna med att fota dem när de mer än gärna flyger iväg när man kommer gåendes, men i somras så lyckades jag till sist med att överlista den, eller så var den kanske bara tacksam över att jag hjälpte till med att skrämma iväg minken ?
Då och då glider det in en trut på arenan, just här så är det en silltrut som är lite ovanligare att få syn på medan gråtruten visar sig betydligt mer ofta.
Också blev jag så glad för en dag när jag var ute på långpromenad, och hade gått hemifrån lite tidigare under morgonkvisten än vad jag brukar och rundade hörnet på seglarnas lokal där den där lilla viken går in mot stranden. För där ute på vattnet låg nämligen några sjöfåglar som jag alltid har velat få se på lite närmare avstånd nämligen viggen och guppade på vattnet. Kanske fick de syn på mig för de höll hela tiden avståndet in till stranden men jag fick åtminstone vetspaken om att möjligheten att få syn på dem finns där.
Sedan finns det även ett par storskarvar som brukar gå in i fjärden för att fiska. Egentligen så gillar jag dem inte eftersom jag har sett hur öarna där de häckar/häckat ser ut, visserligen så sägs det även att spillningen ger näring till återväxtern när fåglarna väl har lämnar skäret men det kan ju ta flera år för växtligheten att återhämta sig. Jag kan i varje fall inte minnas att det fanns så mycket skarv här förut som det verkar göra efter kusten idag ,men det är på samma gång intressant att få stå där och iaktta dem när de fiskar. För de är verkligen skickliga jägare!
Kommentarer
Trackback
