mspbubblet

Ibland så kan man faktiskt undra vad kråkorna tänker på.

Det är en fågel som jag tror att många av oss inte ens tittar åt , men genom att min pappa under flera år hade  just en halvtam kråka som kom och åt mat från en bräda så har jag defenitivt fått se en annan sida av dem. En sida som nog långt ifrån alla får se och som även kräver att man tittar efter lite närmare för att få syn på

Alla är vi barn i början, jo de är väldigt nyfikna de där små kråkungarna och de ska verkligen undersöka allting för att se om de kan hitta någonting som går att äta men det var  ju inte så lyckat av dem att försöka hjälpa till med skötseln av blommorna. De ska nog inte satsa på att bli trädgårdsmästare!

 

Samtidigt så går det inte att vara arg på dem någon lång stund, för de är ju egentligen bara nyfikna av sig. Ibland är de kanske lite för nyfikna, för sitt eget bästa. De är med andra ord som de flesta andra småbarn!

Till sist så har vi skatan som kanske tar lite mer tid att lära känna än de andra. Det här är en fågel som trots att den lever så nära oss är riktigt svår att få komma nära inpå livet då jag upplever den som betydligt mer tillbakadragen än de andra. Fast under ett år, eller är det två nu så har mina föräldrar ju  haft en halvtam skata som kommer och äter mat vid kråkornas gamla bräda. Kråkorna verkade däremot under en lång tid ha försvunnit helt ,men nu har ett par siktats vid matningen igen om än bara vid några få tillfällen i skrivande stund. Nu skulle jag dock skriva om skatan som också den visar prov på intilligens.  Vi har ingen aning om det är en en hona eller hane som uppehåller sig hos föräldrarna, ja egentligen så är de ett gäng på ca 15 skator som flyger runt i kvarteret men det är alltså bara en av dem som har blivit så orädd som denna. Eftersom vi är osäkra på könet så skulle vi ju ha ett namn åt den som passade och det blev till sist att den fick heta Felix efter vissa invändningar från pappa som under lång tid  hade svårt för det men numera har namnet blivit självklart. Den kommer varje morgon och ibland verkar det som om fågeln har koll, precis på vad som händer  ute på tomten för den kommer redan innan pappa har hunnit med att vissla.

Så nog har den lärt sig när maten serveras. och i somras då jag var hemma på semester då fick jag komma den väldigt nära, jag kunde sitta på uteplatsen samtidigt som den hoppade runt i syrenbuskaget och snodde åt sig talgoxarnas ost medan jag satt där och pratade till den. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma närmare en vild skata än så, just för att jag väl känner till vilken tid det har tagit att bara få komma Felix nära.