Äta häst

Medan vi ändå befinner oss inne på det temat, mat så fanns det en till artikel även denna på Aftonbladet, som fångade mitt intresse eller ska jag kanske säga att det var den debatt  om det som jag hörde som fick mig att känna någoting den här gången.
Få frågor känns i alla fall lika fyllda med laddning som den här sedan det har förekommit ett fall av det i vårt grannland Norge och nog har det varit på tapeten även här.
https://www.expressen.se/sport/trav/stor-ilska-mot-pia-som-at-sin-hast/?fbclid=IwAR2ypWff_-1Jdxwlqr8z2sPXvMAC-NPKu7CP8e4_cz30P_kJn63pe9BjEyw
Sedan kan jag tycka att själva samtalet  ibland urartar då man kanske måste förstå båda argumenten som finns, både För/Emot.
Själv så skulle jag ju faktiskt aldrig kunna tänka mig att äta häst, men vad är det då som gör att en häst blir behandlad mot en kalv som man har spenderat hela sommaren med och stått & kliat bakom öronen ? 
Jo skillnaden är väl kanske egentligen inte så stor som den ibland verkar utan det är faktiskt rätt enkelt.
Hos oss i Svergie, åtminstone i modern tid så har det nog alltid varit som så att nötboskapen varit mer  av nyttodjur ,medan hästen istället har behållit den roll som den  en gång hade i hemmet  ute på gårdar runt omkring i landet, den var en  trogen arbetskamrat ute på åkern och i skogen. Så den har på den vägen genom historien kommit oss närmare inpå livet, & fått en roll som mer liknar husdjurens men vi tycker ju att det är lika konstigt när man i Kina äter hund och katt, samt att man i Peru har Marsvin som sin nationalrätt, eller att  bara tänka tanken på hur man åt kanin här under Andra världskriget.
Om man man inte tycker att det räcker med de etiska skälen utan man ändå  hålla på att leta efter en till förklaring tilll varför det  generellt äts så lite hästkött  i det här riket så kan man inte heller komma ifrån det faktumet att många av dagens hästar kan har  olika mediciner i kroppen som gör att de varken får bli djurfoder eller människoföda. Visserligen så tror jag  även på att dagens veterinärer kanske har blivit bättre på att förskriva dessa preparat men ibland så finns det  faktiskt kanske ingen annan utväg att ta till heller. Det grundar jag på att bara i min närhet så vet jag om inte mindre än fyra hästar som har blivit sprutade med fenylbutason som det tidigare rådde livstidskarens på och kan beskrivas lite som alvedon för hästar., numera har man tagit bort den gränsen men det är fortfarande ingentin som jag skulle vilja få i mig. Nu är det ju så att det mesta hästköttet som hamnar på menyerna är importerat från andra länder men då blir det kanske ännu svårare att ga kontrollen äver det här. Ni minns ju kanske  bara den där skandalen med lasagnen ?
Den visar ju tydligt på vilka brister som finns kring livsmedlen.
Med vetskapen om detta med mig i bagaget så säger jag nej tack till att äta hästkött ,faktiskt med ännu mer gott samvete än förut när min bror retade mig genom att rita bilder på hamburgare
Sedan är det ju naturligtvis  som vanligt  upp till var och en att avgöra vad man tycker och känner & jag har inga i alla fall inga problem med att till exempel djurparkerna tar till vara på det som går , men även de är ju väldigt noga med vad derad rovdjur får äta.. Lärde mig det för ett antal år sedan när vi var uppe i Junsele och såg på när tigrarna blev serverade med just hästkött från ett lokalt slakteri. Bara på en måltid för dem så går det visst åt hela fyra kilo! Så då är det ju bara bra  om man tar till vara på det som går till djuren.
 
För det är väl trots allt så som naturen är tänkt att fungera, men nej jag skulle då , även om man försöker bortse från allt detta inte någonsin äta upp någon av dessa underbara hästar som jag har stött på genom åren och haft som mina allra bästa vänner.
Fast nu så kanske jag bara är alldeles för blödig av mig som person, men jag vet inte bara tanken på att äta häst får det i alla fall att vända sig i min mage.
 
Jag tillsammans med Dickie Rock , som var min klippa och första stora förälskelse på fyra ben. Det var verkligen han och jag under den korta tid som vi fick tillsammans, men oj så underbar han var den där rödhåriga irländaren!
Jag tillsammans med Lurvas, eller ja han hette ju  Spyrnir frá Eyrarbakka. Som ni kanske förstår av det namnet så var han en liten islandshäst. Fast storleken,  var aldrig någoting som märktes på honom , för trots att han bara var 135 cm i mankhöjd så var han precis lika mycket häst som någon annan och tro mig om han  väl hade bestämt sig för en sak så gick det inte att rubba honom ur fläcken.
Jag och Grodan, eller El Godan som den här gentlemmannen med gammelpolsk härstammning egentligen hette. Han var verkligen inte det där som hans dåvarande ägare sa om honom, utan bakom fasaden så bodde det en helt fantastisk individ!
Den här söta killen och jag tillbringade en hel sommar ihop då de gick på bete en bit från mina föräldras dåvarande sommarställe , att han tyckte om mig var helt uppenbart när han kom travandes emot mig och gnäggade så fort han fick syn på min cykel uppe vid vägen . Kommer fortfarande ihåg det där dova mullrandet och den mjuka mulen som han fick ett ärr på  då han skar sig på ett grässtrå, Han gick i en flock tillsammans med 10 andra unghingstar så jag brukade aldrig gå in till dem, men en annan hingst (ett varmblod) och han var lite utanför och  de två kom ofta upp till stängslet tillsammans. Då kunde jag gå in och pyssla om dem, men det bästa var då jag låg på mage med ett block framför mig och skrev inne i hagen medan jag lyssnade på hästarna som gick och betade!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0