Alltså NEJ

Läste precis en tråkig nyhet på ridskolans hemsida. Tydligen så hade det hänt en hemsk olycka i hagen för en vecka sedan och de blev tyvärr tvugna att ta bort en av de ponnyer där som jag nog tyckt allra mest om på senare år nämligen lilla härliga gotlandsrusset Monsun. Så det är med en klump i magen jag måste skriva det här inlägget men om jag ska vara ärlig så rinner trårarna faktiskt ner längs mina kinder just nu. Vanligtvis så brukar jag vara så bra på att kunna hålla inne med mina känslor men samtidigt lärde jag mig någoting tack vare Dickie Rock, nämligen att det brukar kännas bättre när man har fått släppa på dem och gråta ut.
Ja tänk, ändå träffade jag ju inte Sune som han kallades så ofta men han var ju liksom alltid en av de där ponnyerna som kom fram till först en  när de gick i hagen och man var där för att fota så på ett vis kändes det som att man fick lära känna honom
Detta lilla fina gotlandsrusset med den där så busiga blicken och den stora aptiten på livet, ja det finns faktiskt en historia om hur han då han kom ny till stallet och lyckades smita ur hagen. Det bar raka spåret bort till det närbelägna finbageriet! Så nog var han en ponny med viss apit på livet och jag kan bara tänka mig hur stort tomrum han kommer ett lämna efter sig för alla i stallet....för han var verkligen en riktig guldklimp den ponnyn!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0