Hejsan igen!
Kustbevakningens båt låg inne vid kajen , men eftersom gångvägen var avstäng vågade jag inte gå hela vägen runt, utan jag gick åt andra hållet istället. Det var full hals på samtliga måsfåglar.Både fiskmås &skrattmåsarna satt på isen och sjöng för full hals, ja skrattmåsarna var till och med så våryra att de hade börjat dansa på den isbelagda grusplanen en bit bort. Allt för att hitta igen sin partner från föregående år , eller att försöka få tag på en ny.
Så jag lyssnade på deras konsert en stund innan jag gick vidare för att kolla av resten av sträckan.
Som sagt isen ligger fortfarande kvar bra mycket på fjärden.
Storskraken hade visst anlänt men tyckte inte om då jag kom för nära bron, eller om det var någoting annat som skrämde upp honom. Så närmare än så här kmo jag inte idag. Sjöfåglar och vår= lättskrämda.
Först hörde jag någoting bland stenarna, sedan såg jag att det flaxade till så jag gick närmare för att kolla vad det var och då satt den lilla kvicka Stenskvättan där och såg aningens frusen ut.
Årets första tussilago hade tittat upp på strandkanten.
Precis som jag kände att jag hade fått nog och var på väg att gå hem så kom äkta paret gräsand flygande och landade i kanotrännan, hm de kanske hade hört att jag frågat efter dem ? de flög på så låg höjd över den närbelägna lekplatsen att det till och med gick att höra deras vingslag & en pojke som satt i en klätterställning såg frågsam ut sedan de dragit förbi. Fast när jag letade upp fåglarna så hörde jag hur killgänget skrattade och gjorde sig lustiga över fåglarna, alltså vad är det med en del unga killar och djur ?
Jag förflyttade mig längs kanten på rännnan, satte mig på huk så att änderna skulle bli tryggs med att jag var där sedan fotade jag på och småpratade med dem och till sist så var åtminstone hanen så säker att han både kunde leta mat
Samt putsa fjädrarna i i min närhet.
Fast han höll ändå ett öga på när jag förflyttade mig och ibland pratade han med sin fru när han tyckte att hon kommit för långt bort, eller låg för nära mig.
Fast jag måste ju få säga hur fina drakarna är nu på våren med sina speldräkter! Ändå pratas det så mycket om tex den asiatiska mandarinanden som från att ha funnits på några få ställen nu förekommer lite varstans som det kan verka, då vi har inhemska arter som är minst lika vackra ta till exempel just gräsand eller varför inte den lilla krickan ?
Jag gillar nog visserligen alla sorterrs fåglar , inklusive måsfåglar och kråkfåglar som förargar många andra men jaag vet inte vad man ska tycka om de där parkrymlingarna egentligen, eller fåglar som hästammar från sådana. Fast en sak är åtminstone bra med mandarinen och det är att den inte kan korsa sig med någon av våra inhemska arter och bilda hybrider.
Den har nämligen olika antal kromosomer som våra innhemska änder, så därför kan de inte få fram någon livsduglig avkomma tillsammans &skulle de mot förmodan lyckas så skulle denna i sin tur förmodligen bli steril. Det kanske låter krångligt men i själva verket är det inte heller det, åtminstone inte för den som är intresserad och vill lära sig.Sedan kan man undra vaför man inte vill ha hit den, men det är en fågel som egentligen lever vilt borta i Östasien och alltså ingår den inte i vår naturligs fauna precis som mårdhunden.
Kommentarer
Trackback
