Som vanligt

Hejsan på er alla läsare där ute som kollar in här. Ja både till ni som brukar läsa det jag skriver och till er som är nya och ramlat in här för första gängen(kanske råkade ni klicka fel). Ja goddagens på er i alla fall. Nu är jag tillbaka igen efter allt julfirande och det har lugnat ner sig lagom till nyår. I år ska jag faktiskt fira in det nya året hemma med guldgänget. Om det känns trist ?, nej inte det minsta för jag vill ha koll på vad guldklimparna gör. Nog för att det har gått bra med tidigare hamstrar men man vet ju aldrig hur Stuart reagerar med de antenner till öron han har och Ariel kommer ju ut nästan så fort hon hör att jag pratar ibland. Man vill ju i varje fall inte riskera något och då känns det som den lättaste lösningen att vara själv hemmavid istället för att åka ut till päronen eller vara hos något av mina syskon. Knepigt nog så börjar det kännas bra att bara vara hemma någon helg med och ta det lugnt. Försöka hitta lite egna rutiner vid de större helgerna eftersom det ändå lär bli så sedan någon gång i framtiden.Visst kan man kanske tycka att det är synd samtidigt men samtidigt så skiljer det ju så mycket i ålder på mig och syskonen att jag tror att det är lätt hänt. De har sina liv och jag har mitt. Nu ska vi inte grubbla för mycket över det. Häromkvällen såg jag ett så fint program om hajar på SVT2. Har alltid gillat dem för den som inte redan visste det. Hur som helst tyckte jag att det här var trevligt att se på för de gick igenom en mängd olika hajarter men inte bara det. De förklarade också vad de olika arterna hade för egenskaper och vad som var deras roll i ekosystemet. Det gjorde mig i alla fall väldigt glad, kanske finns det hopp ändå men någonstans måste det ju börja om man ska kunna bryta de dåliga mönstren som finns. I slutänden sammanfattade de
hela programmet med att varje haj hade sin speciella egenskap som gjorde just den unik, men en haj har fått alla och det är vithajen. Kan faktiskt skriva under på hur rätt jag tyckte att de hade just då i den stunden när de sa det. Visst är de farliga topprovdjur men de är inte några kallblodiga mördare som de beskylls för ibland. Visste ni förresten att Peter Benchley , mannen bakom "Hajen" ägnade resten av livet åt att försöka rädda det filmen ställde till med. Han blev så bestört då han såg tusentals hajar som kallblodigt slaktades bara för att de tillhörde en viss art. En sak som också slog mig var att hajarna är faktiskt ett av nutidens levande fossil för tänk er hur anpassningsbara de måste vara då de finns i jordens alla hav. Och en av de orsaker som jag tror skrämmer somliga av oss mest är att vi faktiskt inte vet allt om dem än. Men nog är hajarna värda något bättre än att sluta som hajfenssoppa.
 
Det blev visst en liten haj.
Just nu ser den ut så här..tror jag sett en del på hajprogram från Sydafrika och blivit lite biten igen men intresset ha nog aldrig slocknat helt heller. Glömmer aldrig då jag som liten flicka under ett midsommarfirande fick gå upp och känna på en sillhaj som hade fastnat i ett fiskenät för länge sedan. Om man stack in händerna i munnen på den trodde somliga att de satt in spikar , så vasst var det men om man vågade sig på som jag gjorde att känna efter mer så kände man faktiskt de alldeles perfekta tandraderna. Det ni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0