mspbubblet

Idag vaknade jag med världens träningsvärk i benen. Det tog nog mer än jag trodde att gå i alla de där trapporna ombord på en av båtarna igår. Visst skulle jag kunna motionera mer, men jag brukar ändå sällan få träningsvärk även om jag går ca 30 min/dag. Nu känns det bara lagot mört i alla fall. Fast jag har ju åtminstone inte suttit stilla idag heller utan jag har varit ute på vift igen. Var ju tvungen att gå ner till hamnen eftersom det var dags för våra tillfälliga gäster att avsegla eller vad säger man när det gäller en ubåt? Kanske mer kasta loss. Det gjorde absolut inget att det blåste av bara den heller där nere vid kajen, det gör det alltid för idag sken solen åtminstone så det var fint väder. Såg såklart inga skarvar, men det tror jag det var väl för mycket liv och rörelse. Mer ään de var vana vid, såg däremot två små plogar med änder som flög när båtarna var på väg ut. Sedan tog det såklart lite tid innan ubåten Södermanland kommit ut med hjälp av bogserbåten.Belos som lossade trossarna senare vände däremot på en femöring . Otroligt att ett så stort fartyg som ser så klumpigt ut kan manövreras så skickligt på en förhållandevis liten yta. Men som räddningsfartyg är det väl en nödvändighet för vem vet vilka svårigheter de kan ställas inför ?
Dessutom så kändes det som en liten slump att de valt att komma just hit igår, 20 år efter Estoniakatastrofen. Men det skojigaste att se ombord tyckte jag nog var dykarklockan, samt undervattensfarkosten. Sedan är det också här en förskräckligt massa knappar &reglage att hålla reda på. Det tar nog sin lilla tid att lära sig hur alltihopa fungerar kan jag tänka mig. Jag är inte avundsjuk på de som måste :P dessutom så blir jag sjösjuk vid storm så man kan nog säga att jag är en riktig landkrabba. Fast jag tycker ju att det är roligt att gå och titta när båtarna kommerhit också.