Helgen
Den gågna helgen har verkligen innehållit en rad olika känslor. Jag ska dock försöka sammanfatta dem på något sätt ändå. Sett en del på foboll såklart. Dock inte ägnat 100 % åt det utan mer ögnat om det inte varit något annat att se men först så ställde jag klockan igår morse och gick ut i ottan för att få njuta. Det är ju så härligt att vara ute i naturen så här års. Man brukar få sådan energi och jag tänkte att fler verkligen borde passa på att uppleva det. Hur som haver var det naturligtvis så att det var fåglarna som lockade.Har ju varit dålig på att vara ute i fält som jag tänkte den här våren men man kan faktiskt se dem under hela året även om man kanske får ha lite mer tålamod.
Gulärlan kom med mat åt sina små.
Den satt stilla ett tag på taket och lät sin fotograferas.
Sedan såg det ödsligt ut och jag tänkte att jag inte skulle få syn på några men bäst vad det var
likt en struts stack ett huvud upp bakom krönet på backen. och snart dök det upp ännu ett.Där ca 20 meter ner på åkern gick två tranor och letade föda i godan ro.
likt en struts stack ett huvud upp bakom krönet på backen. och snart dök det upp ännu ett.Där ca 20 meter ner på åkern gick två tranor och letade föda i godan ro.
De noterade att jag stod där uppe vid ladan men verkade inte nämnvärt störda.
Inte ens tornfalken som svischade förbi orskade någon uppståndelse hos dem , men jag hann inte fokusera om på den,.
Inte ens tornfalken som svischade förbi orskade någon uppståndelse hos dem , men jag hann inte fokusera om på den,.
Sedan när jag skulle gå hem satt den här lilla filuren och tittade nyfiket på mig en lång stund.
Artbestämde den först när jag kommit hem till grå flugsnappare men det måste i alla fall ha varit en unge.
Artbestämde den först när jag kommit hem till grå flugsnappare men det måste i alla fall ha varit en unge.
Stannnde till i början av sjön och fick se såväl vigg som gräsänder, en tärna och familjen grågås innan jag slutligen gick hemöver. En bra promenad men ja jag blev rätt så färdig.
Såg lite mer på fobollen innan jag såg på film senare på kvälle då pappa kom in med ett jobbigt besked: En tysk landslagsryttare hade förolyckats under en tävling. Inte för att jag kände killen men det känns ändå ledsamt när olyckan är framme sådär. Risken finns ju alltid när man jobbar med stora djur som hästar är och ändå fastän man försöker förebygga olyckor så tror jag det är väldigt svårt att ta bort den helt.
Kommentarer
Trackback
