Hallojsan hejsan!

Oj vilket nytt utseende det har blivit här på bloggen nu då man ska till att logga in för att skriva några rader. Man känner ju nästan inte igen sig med den nya layouten alltså eller så är det bara som så att det tar ett tag innan man vänjer sig vid det eftersom den gamla varit så bra. Lite vårare att ha en bra översikt nu kan jag tycka men alla som känner mgi vet att jag sa att jag aldrig skulle spela Sims 4 heller och se hur bra det gick. Det vill säga, rakt åt pipsvängen efter att jag hade gett det ett till försök också var man tillbaka i EA-träsket igen.  Fast det finns ju alltid vissa hushåll som man fäster sig mer vid men nu skulle jag kanske inte skriva om mina påittade spelakaraktärer ikväll. Det kvarter jag har aktivt nu kan jag möjligtvis avhanda i ett nytt inlägg imorgon istället för er som vill läsa. 
Nej ikväll måste jag få lov till att dela med mig av en underbar sak som hände idag då pappa och jag var ute med min systers hund. Ja jag åkte ut till dem för att rensa mina tankar ltie och knappt hade vi kommit utanför dörren och börjat gå med vovven förän jag tyckte att jag såg någoting på håll som rörde sig. Kommenderade pappa att stanna& mycket ritktigt på åker nedanför den gamla skolan där jag gick lågstadiet dyker det upp hela fyra rådjur i höstsolen.För ser vi bara det ena för hon går långt före de andra men så spetsar vovven öronen och de andra tre kommer trippandes. Till att börja med så vet de nog inte alls att vi är där men så får den första hinden upp väderkornet & då springer de iväg en bit innan de stannar vid skogsbrynet och vi börjar långsamt att röra på oss längs stigen. Vid det laget tror jag att de kommer att sticka om de får syn på oss igen men nej, de stannar faktiskt kvar nu väl medvetna om att vi är där. Så pappa tar hunden och travar iväg med henne medan jag följer rådjuren medan jag försöker hitta en fungerande inställning på kameran för att åtmnistone förska få till stånd ett par bilder på dem, men det är magiskt när de vilda djuren visar upp sin tillit på det här viset. De går där hur lungt som helst och betar av det sista gröna gräset medan jag tar mina bilder och efter ett tag, då jag gått ifatt pappa med  hunden så försvinner de tillbaka in i skogen igen &man kan inte ens ana att de nyss gick där och mumsade men de gjorde det. Så man behöver inte alls gå ut i ottan för att få syn på djur eller fåglar, det går tydligen bra även vid andra tider på dygnet om det bara finns en viltstig i närheten också ska man ju råka korsa varandras väg just i det där rätta ögonblicket.

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0